Drar vidare

För drygt fyra år sedan fick jag tag på den här ateljén och tiden här har på många sätt varit den bästa i mitt liv. Tusentals timmar som lett till utställningar på museer, konsthallar och gallerier runt om i landet. Jag har inte njutit varje sekund men att gå till den här platsen har varit viktig, rolig och givande. Min sambo har klippt hyllade filmer här och haft Kobra på besök, min äldsta son älskar att vara här och ettåringen brukar lysa upp så fort han kommer in.

Men nu drar jag vidare och jag gör det helt utan vemod för när det är dags är det dags. Hej då, ateljé tre-tre-två.

Utställningen är nu över

och här är de sista besökarna. Må de icke gå i sin fars fotspår.

The apprentice

Besök

Ateljébesök

Akiras första vernissage

Jag brukar ju inte hänga ut min son här på bloggen men idag kan jag inte låta bli. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte väljer att bli konstnär, men OM han kör på den linjen så kan han skissa ned på sitt cv att han hade sin första vernissage på Gröndals bibliotek idag.

Min son och jag

Tur att mina tavlor målar sig självt

Om någon undrar så är jag hemma och vabbar den här pysen. Jag bloggar och han kollar japanska tågklipp på Youtube. Sen blir det väl lite mer cykel.

Konstpaus

Jag tar lite julledigt från bloggen. Är trött på ateljén och allt runt omkring, nu vill jag bara till stugan och tända en riktig brasa.

God Jul!

Gillar framförallt hans signatur

Får jag presentera Akiras och mitt första samarbete.

Woof!

Idag kom mina nya visitkort, Akira fick det första.

Ateljébesök

Det roliga är att han har börjat säga "hemma" och kutar direkt till rätt dörr när vi kommer till ateljén. Mitt andra hem har tydligen även blivit hans.

Nu ska jag däremot jobba

Jag har varit "ledig" i helgen och har därmed inte så himla mycket konstrelaterat* att skriva om, visst skulle jag kunna krysta ihop något ändå men jag känner inte för det så här kommer mina senaste dagar istället (via Akira).

* om man vill få sig en dos ändå så har "debatten" brakat loss litegrand i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg.

Lilla familj på lilla trapp. Om fem dagar flyttar vi till fortet.

Vår nya granne har en grishund som heter Gösta. Akira gillar.

Vi tror att han typ har börja lära sig läsa och testar honom med lappar. Alfabetet kan han i allafall (sa jag att han fyller två i september?).

Idag gick vi till ateljén.

Min arbetsplats brukar hålla honom sysselsatt en stund.

Som världens största balkong

Jag kommer inte att sakna att bo på söder (hej då hipsterjävlar!) och jag kommer inte att sakna vårt boende hur charmigt och mysigt det än må vara. Men jag kommer definitivt att sakna att bara kunna öppna dörren och duka upp frukost på gården.

Fast när jag tänker på vad vi ska byta till så känns det rätt ok ändå.

12 dagar kvar...

Konstdag med Akira

Jag är så sanslöst trött på att dra vagnen runt södermalm och stanna vid någon sandlåda, handla lite blöjor och gå hem igen så idag drog lillen och jag till Moderna istället. Speciellt populärt hos vissa om man får åka båt till och från också. Så det gjorde vi.

Akira i en Djurgårdsfärja fullpackad med turister. Vad skönt det ska bli att flytta utanför tullarna (18 dagar kvar...).

Efter att ha kollat alla båtar på kajen gick vi till museét och såg först Siri Derkertutställningen, men förutom videon ovan var den så trist att vi började grina båda två. Tråkig gammelkonst, skärpning Birnbaum.

Men sedan fick Akira syn på Warhols kossor och då blev vi glada igen.

Och han höll på att smälla av när han fick se detta verk. Han ba - bil, bil, bil, bil, bil, bil, bil, bil (och den här fascinationen över bilar, mopeder, motorcyklar, lastbilar och bussar har han kommit på helt själv, det är inget vi uppmuntrat direkt).

När vi kom hem igen var det fortfarande filminspelning i vårt kvarter. Det är onekligen lite mäktigt att David Fincher (Seven, Fight Club, The Social Network m.fl.) som är en av mina favoritregissörer spelar in en film bara runt hörnet från där vi bor. Men återigen, det ska bli skönt att flytta utanför tullarna - Stieg Larssonvandringarna lär ju inte bli färre efter detta.

Han har för korta ben

Var ute och gick med lillen i svinottan men ibland halkade han efter. Då är det smart med röda kläder.

Jag skryter om någon annan som omväxling

Jag vet (återigen). Detta är en konstblogg men jag är inte mer än människa så jag kan omöjligt låta bli att dela med mig av dessa bilder på kiddo. Och när jag ändå håller på så kan jag berätta att igår när jag läste Pippi för Akira så pekade han på en tavla på väggen i boken och sa "pappa". Han måste tro att jag haft fullt upp om jag målat varenda tavla i världen.

Och så har han börjat lära sig bokstäver, än så länge A, K & N. Tidigare idag pekade han på n:et i min Led Zeppelin-tisha och ba "nnnn". Jag har ingen större koll men det känns rätt tidigt för en 18 månaders. Måste bero på att vi bara trycker i honom fet fisk (att hans morsa har vunnit både SM och VM i copywriting kan ju också ha något med saken att göra). Och så kan han sju miljoner grejer till men det tar jag någon annan dag.

Här är microbert på vår gård för en liten stund sedan.

Och här är femte generationens Milton

Han fyller ett och ett halvt år idag och kommer att bli något stort.

23 mars 2011 - vilken dag!

Ni som känner mig och/eller har följt denna blogg ett tag vet att vår son åkte på en ganska rejäl allergichock orsakad av ägg bara ett par dagar innan vi skulle flytta till New York i några månader förra året. Sedan dess har vi förstås undvikit ägg och har ständigt med oss adrenalinsprutor om det skulle inträffa igen, men det har det inte och nu har det dessutom vuxit bort (vi har varit på barnsjukhus och äggmatat honom med jämna mellanrum hela dagen - noll reaktioner).

Detta kommer att göra saker så mycket enklare för honom (och oss) på alla sätt och vis men framförallt behöver han inte vara barnet som ska särbehandlas och bli snuvad på glass, bullar och pannkakor och vi behöver aldrig oroa oss för att någon ska klanta sig och utsätta honom för livsfara igen. Han är frisk!

En annan bra grej är att idag skrev den nya ägaren till vårt lilla hus under kontraktet vilket i praktiken innebär att vi är hemlösa (utflyttning 1 juni) men han fick det inte gratis så förhoppningsvis räcker det till den där Gröndalslägenheten vi vill ha. Äntligen är hela den där säljgrejen över, att hitta nytt boende och flytta känns som rena semestern.

Så - nu ska den där skumpan öppnas för vi har massor att fira (bilden är från tjuvfirandet lite tidigare idag). Och härmed är det slut på vardagsbloggandet för ett tag - ateljén väntar. Skål!

Nu ska vi bara hitta någonstans att bo

Idag blev vi utsläppta ur Mosebackebunkern, budgivningen ser lovande ut och dessutom blev det vår idag. Så bra att vi har bubbel på kylning.