Tröttgöte

Trots påskledighet på landet och hjälp av familjen att ta hand om vår lilla orkan så känner jag mig rätt utpumpad. Igår t.ex. när jag skulle lämna tillbaka bilen vi lånat så bara blåste jag rätt igenom en stor korsning i Uppsala fast det var rödljus överallt, kunde slutat i knas. Och tidigare på dagen skulle vi kolla på en lägenhet att ev. hyra om vi inte hittar någon i Gröndal tills vi måste flytta ut (1 juni) men väl där kände jag bara att jag inte orkade och höll på att falla ihop. Satte mig ute på gatan med Akira och då kom en snubbe fram och sa åt mig att andas och sa att det ordnar sig. Jag måste sett helt knäckt ut.

Idag har jag hängt med lilleman hela dagen och han har som tur är varit på ett strålande humör så jag orkade ta mig till ateljén nu på kvällen. Känner mig dock jävligt såsig och orkeslös efter en massa tråkiga måsten här så imorgon tänkte jag gå till Magasin3 och fylla på med kraft.

Sen måste jag upp på målarhästen igen, sommaren närmar sig fort.

Tåg eller kolera

Om någon timme sätter jag mig på tåget för att åka ned till stugan och hämta vår bil. Den har stått där sedan den vägrade starta när vi skulle hem för ett par månader sedan. Men tydligen har den plötsligt fått livslusten tillbaka.

Jag skulle absolut kunna åka ned dit någon gång när jag var mindre förkyld, Akira mer frisk och stjärnorna stod på ett gynsammare sätt. När både Maria och jag hade mindre att göra och kanske till och med stanna några dagar - men om jag tar tåget nu direkt så är nog chansen större att jag kommer fram i ett stycke. För vad är oddset att ett till tåg kraschar* på samma sträcka bara ett par dagar senare?

*Saker har visst en tendens att pajja i närheten av mig/oss - Aeroflotplan exploderar i luften, Long Island-färjor bränner in i kajer, bilar tappar livsgnistan och tåg fläks upp som konservburkar. Som tur händer det alltid någon dag före eller efter vi ger oss ut - annars vore vi rätt rökta.

Varför finns det ingen svensk Obama?

När man inte tror att en sämre vallåt eller kampanj kan presenteras så smäller de till med en sån här läskig bil. Det är varken smart eller kul, bara dåligt och tråkigt. Fast jag kom på en grej - och nu kanske jag trampar några på tårna - men om man röstar på partiet ovan så kanske man uppskattar dåliga och tråkiga saker och det vet deras reklambyrå så därför producerar de sånt här skit.

Men det är inte bara blåblocket som kommer med dynga, jag hörde vänsterpartiets vallåt* igår (på radio) och jag trodde på allvar att det var en dålig skämtsång i ett skämtprogram. Det var det inte. Varför är alla** som håller på med politik så töntiga och har så dålig*** smak?

* Har även hört moderaternas och den är naturligtvis kass den med.

** Inte du syrran förstås.

*** Med dålig smak menar jag motsatsen till bra smak. Ett exempel på någon med bra smak är t.ex. jag.

Det här med vinter alltså.

När jag skrapade bilen var det så mycket is på rutan att skrapgrejen gick av på mitten. Perkele. När det blir vinter här blir det ordentligt. Jag växlade mellan att krypköra och Kenny Bräcka de två milen eller vad det nu kan vara till närmsta affär. Det finns en fördel med vinter - det är jävligt kul att sladda med bilen. Men oroa er icke, jag är en fantastisk förare.

Butiken som naturligtvis är den dyraste i hela Östergötland har även ett ganska begränsat utbud. Mjölkersättning? Nä. Resorb. Nä (vi hade förut men ingen köpte så vi slängde dem). Potatis. Nä (bara en bautasäck). The countryside - you've gotta love it. I frysdisken skar jag upp tummen på en liten glasbit som jag trodde var is. När jag skulle betala höll sig kassörskan på sin sida och ville nog inte riktigt ta i mina kräksjuka pengar. Jag skulle nog också vara på min vakt om någon kommer in och köper en årsförbrukning nyponsoppa, varma koppen och annat lättspytt.

När jag skulle därifrån kom jag knappt därifrån. Biljävlen som vi nyss lagt ut ytterligare pengar på tog örtio försök på sig innan den hostade igång. När den väl startade brände jag snabbt iväg genom orbanfallet så att den inte skulle hinna ångra sig. En hel kräksjuk klan väntade ju på mitt byte.

Akira är fortfarande lite tagen men håller ett väldigt gott humör uppe. Det känns skönt. Skulle läget förvärras för honom är det en bit att åka (Västervik, drygt fem mil). Men jag tror inte det kommer att behövas. När han ligger här bredvid mig och småkvittrar så går det verkligen upp vilken total och gränslös kärlek jag känner för detta knyte. Han är ett fantastiskt litet barn, stark, tuff och okinkig - inget ont får någonsin hända honom. Det ska jag se till.

Nu väntar ytterligare en natt av vakande. Det var inte riktigt såhär jag tänkt spendera tiden i stugan men man får väl se det som en erfarenhet. Jag har några bra böcker och om man tittar på den andra familjen som drabbades av samma skit så kommer detta att vara över i morgon.

Det ser jag verkligen fram emot.

"Vakna älskling, jag läcker".

Klockan sex imorse bestämde sig äntligen Marias kropp och Skrutten för att det börjar bli dags. Vi låg trötta en stund och njöt av detta innan Maria kontaktade BB. De ville förstås att vi skulle komma in för kontroll så jag tog tunnelbanan och hämtade bilen vid Skärmarbrink. Värkarna hade inte satt igång och Maria mådde bra så det var ingen brådska.

Bilen som stått parkerad i några veckor var lite bångstyrig. Först startade den, men hackade och hostade så jag brände snabbt iväg för att hålla den igång. Vid en korsning stannade den helt och ville inte starta igen. Fan. Fanfanfan. Batteriet verkade dött. Men plötsligt hostade den igång och jag kunde köra hem och hämta Maria. En halvtimme senare var vi på BB Stockholm i Danderyd.

Allt såg bra ut och de konstaterade att det var vattnet som gått, det betyder att vi garanterat kommer att få föda där. Skönt. Har inget hänt innan söndag så får vi åka in och så sätter de igång förlossningen. Just nu ligger Maria och snarkar och innan det hade hon lite småvärkar, jag ska ut och fylla på matförråden. Nu är det kolhydrater som gäller. En genomsnittsförlossning är ungefär samma ansträngning som att springa ett maratonlopp. Utvilad och mätt är målet.

Det känns grymt skönt att vara igång och utan att ha sett några andra förlossningsavdelningar i mitt liv så är jag mycket nöjd med vår än så länge. Shit vad alla var lugna och schyssta. Sammetsröster. Jag trodde att det skulle vara ett kaos av vrålande kvinnor, skrikande barn och stressade läkare. Tvärtom. Det är knäpptyst och lugnare än i kyrkan. Och jag som inte är så jätteförtjust i sjukhus gillar att rummen är som små lägenheter med soffor och grejer. Nu ser jag bara fram emot allt. 

På ett totalt ospattigt sätt.

barn, bilproblem, bra dag, förlossning, vattnet har gått, bb stockholm

Som en Formel1.

Vi bytte ett däck lite tidigare idag, man behöver inte vara mekaniker/polis/besiktningsman för att fatta att det var dags. Inte konstigt att det har varit lite bökigt att köra när det regnat mycket. En formel1-bil har mer mönsterdjup. Men nu är det bytt och det finns inte längre någon överhängande risk för punkteringar på väg till BB. Skönt.

Eftersom dagen blivit så uppbruten så var det ingen idé att börja måla, jag spände upp och grundlackade resten av dukarna istället. Satte upp en hylla som trillat ned. Kollade igenom siffrorna. Och sånt. Nu finns det inget som hindrar mig från att köra igång - imorgon är det dags. Jävlar vad jag ska måla.

Idag har jag sett tre blinda personer med käpp. Det är nästan så jag börjar gråta när jag ser dem picka runt med sina pinnar. Ensamma. Mörkt. Fy vilket hemskt öde att inte ha någon syn, jag vet inte om jag skulle orka leva vidare om jag blev av med min. Jag blir lätt hellre döv, fast då torskar man ju på musiken förstås... Ok, jag väljer att bli av med ena örat och ena ögat. Men bara om jag absolut måste.

Nu drar jag hem till Maria och Skrutten, tror det är lite dags för lite andningsövningar. God afton.

Flera bilder på konstbar.

Jag har visst skrivit lite långa och svamliga bloggar den senaste tiden. Ska försöka att hålla mig lite kortare. På twitter är det ju inga problem att fatta sig kort. Det borde det inte vara här heller.

Har just varit på Konstbar idag igen. Mina grejer är så populära att vi bestämde att lägga till ytterligare en bild, så nu finns det fem olika att välja på. Det är ju jätteroligt att så många vill ha mina verk i sina hem och vi tänker inte sätta oss emot det. Speciellt dyrt är det inte heller. Man får en numrerad reproduktion (ca 80x80 cm inkl. ram, upplaga 20 ex.) monterad och klar för under 3000 kr. När de är monterade i ram och glas ser de verkligen jättebra ut. Vem vet, kanske en bra pensionsförsäkring?

Lite bilfix blir det idag också. Ett slitet däck ska bytas och vänlig svärfar är i detta nu på väg med ett bättre begagnat. Hoppas det blir bra, det kan vara skönt att ha en bil som inte riskerar att punkteras när man ska köra till och från BB inom kort.

Bilden ovan tog jag på Hötorget häromdan. Jag gillar duvor, till skillnad från många andra. Och ja, jag vet att de sprider sjukdomar men man behöver ju inte ha dem i munnen. Tanten med rollator som fes på mig idag tycker jag känns värre. Äckelpäckelgumma.

En riktigt skabbig tacka

Det tog mig drygt 15 år av körkortsinnehav innan jag köpte min första bil. Vilka sköna 15 år det var. Jag har hört folk gnälla om hur dyrt och krångligt det är att ha bil men när vi hittade vårt perfekta fordon så trodde jag att vi skulle bli besparade problem (bara en ägare, en liten tant!). Det blev tvärtom. Bilskrället gör inget annat än krånglar.

Idag åkte svärfar från Uppsala för att hjälpa mig med bromsarna, vi möttes på en parkering i Solna. Det regnade inte och jag blev uppriktigt förvånad. Det hackades och skrapades och en ansenlig mängd rost och skruff lossnade. Nu skulle bilen bli bra! Det visade sig att den inte riktigt blev det, efter att jag kört genom stan och parkerat den vid globen så var bromsarna och fälgarna fortfarande varma. Dessutom upptäckte vi att ena däcket var väldigt snedslitet. Måste åtgärdas. Dyrt. Krångligt. Trist.

Jag är så sinnessjukt trött på Betty bil. Jag önskar nästan att vi aldrig hade mötts. Hon som var så fin till det yttre och spann så bra visade sig vara en riktigt skabbig tacka. Full med mystiska blemmor och plötsliga utbrott. Ibland helt utslagen men fjäskig emellanåt. Som ett fyllo. Jag hatar henne. Men när hon funkar är hon underbar.

Jag har försökt att få lite svar från konstnärsnämnden om avslaget. De svarar snabbt och korrekt men säger egentligen ingenting. Tomma fraser. Jag är så trött på att bli motarbetad, i två hela dagar satt jag med ansökan, en motivering vore väl det minsta man kunde begära. Att det är fyra A4-sidor med namn på deras hemsida som blivit beviljade känns inte som något annat än ett hån. De anser tydligen inte att det är värt att stödja mig som ensam representant för Sverige på detta stora evenemang medan de håvar ut pengar som stöd till små fjuttutställningar i Polen. Va fan.

Men det finns hopp. Tidigare idag fick jag följande mejl från Liverpool:

Dear Daniel

We are very sorry to hear your news. We are ok, but we would have loved to have you as part of our festival. After saying that, we are going to keep you on our website and we are not giving up just yet. We are still looking at sponsors and funders so if miracle happens we might be able to make it work. Lets cross fingers and hope for the best.

Hoppas mirakel uppstår för jag har jobbat rätt hårt hittills och har varit inställd på att åka sedan jag fick inbjudan i somras. Men jag ska inte hetsa upp mig mer över detta nu, jag kör på och hoppas på det bästa. Med början nu.

Jävla skitdag.

Jag är inte vidskeplig men om det var fredag den 13 idag skulle jag nog konvertera. Trodde jag på gud skulle jag undra vad jag gjort för ont. Bodde jag på Tahiti skulle jag misstänka vodoo. Ja, ni fattar. Så länge vi var i stugan var allt fridens men så fort vi satte oss i bilen började det att gå utför.

Bilen ville inte starta (trots att svärfar har fixat och mixtrat med den jättemycket senaste månaden). Efter några försök gick den dock igång och vi pustade ut och åkte mot Stockholm. Vi stannar till vid Kungens kurva för att köpa ett sånt där bäjbyskydd som man ska ungen i när man åker bil. Det är bra att ha när man åker från BB. Modellen vi ville ha var slut men de ringde och la undan ett i butiken på Kungsholmen istället. Lite segt att åka dit men va fan, bättre nu än sedan.

Det finns en ledig plats precis utanför butiken och eftersom vi bara ska in och betala den och sedan åka så bryr jag mig inte om att jag står några meter ifrån ett övergångställe. Det skulle jag ha gjort. När jag tittar ut från butiken efter typ 1 minut så står det en p-vakt och knapprar för fullt på sin förbannade lilla patetiska dosa. Jag förklarar situationen men blir bara bemött med några otrevliga ord och ett hånflin innan han lämnar över lappen. 900 kr. Jag är övertygad om att många p-vakter egentligen skulle vilja vara poliser egentligen men fick för låga poäng i testerna. Istället får de spatsera runt i sina löjliga kepsar och leka polis. Jag känner ingen sympati för dem.

Det fåniga är att jag aldrig ställer bilen utan att veta att den står ok, faktum är att jag aldrig fått varken parkeringsbot eller blivit stoppad för fortkörning en enda gång under de 17 år som jag haft körkort. Inte en enda bot. Men denna gång skulle vi ju bara in och hämta en grej, det tog totalt 2 minuter. Visst kunde jag suttit kvar i bilen och vaktat men eftersom Maria är höggravid så ville jag hjälpa henne att bära. Barnstolen blev nästan tusen kronor dyrare och jag ett skop bittrare. Och suget att flytta från stan blev dubblet så stort.

Men det slutar inte där. Nej då. När vi kör hemåt märker jag att bilen rullar lite trögt. Eftersom jag börjar få lite erfarenhet av begagnade bilar så vet jag att det är dåligt. Bromsarna har låst sig. Jajjamensan, jag skulle inte säga att fälgarna glöder men det fräste när jag hällde vatten på dem. Känns sådär att ha en bil med pajjiga bromsar när vi snart ska flänga in till BB för att klämma ut Skrutten. Som tur är har vi bra folk omkring oss. Svärfar åker från Uppsala i morgon bitti och fixar problemet.

Nu är det väl inget mer? Nja, inget stort iallafall. Men datorhelvetet håller på och strular sådär som den gör ibland. Hackar och tuggar och försöker installera och uppdatera och jag vill inte veta. Hata vista. Hata vista. Hata vista. Egentligen hade jag tänkt att börja måla idag men jag tror jag struntar i det. Färgen skulle väl explodera, dukarna brinna upp och penslarna falla i bitar. Imorgon blir nog en bättre dag.

Jo. Det kunde visst bli värre. Jag fick precis nu ett mail från konstnärsnämnden där de avslår min ansökan för stipendiet för internationellt kulturutbyte. Kanske blir det ingen utställning i Liverpool heller? Skit. Jävla skitdag.