Framtiden ser ljus ut.

Jag tror vi klarar det. Vi kommer att få vårt vågbarn. Pratade nyss med Maria, hon var ute och promenerade med en vän och allt var bra. Även om värkarbetet satte igång i denna sekund så skulle barnet med största sannolikhet ändå inte komma idag. För förstagångare ligger snittet på ungefär 17 timmar från start till mål. Så vi är ganska safe.

Tavlan blev klar sent igår och blev vad jag hoppats på och lite till. Arbetstiteln har varit "Would" och jag tror att jag håller fast vid den. Storlek 90x90 cm. Nu blir det nog inte så mycket målat på några veckor, dels för att mitt fokus kommer att ligga på blöjbyte och sånt ett tag men också för att det inte blir någon utställning i Liverpool för mig i höst. Jag fick besked tidigare idag att de inte hade möjlighet att stå för mina kostnade. Men det känns faktiskt helt ok.

Jag hade - som jag skrivit tidigare - gärna åkt dit och varit en del av en stor kulturfestival och fått den uppmärksamhet detta sammanhang hade givit. Snyggt i cv:t hade det varit också. Men det hade samtidigt inneburit en hel del jobb och mycket resor vid sämsta tänkbara tidpunkt. Det kommer fler tillfällen. De skrev till och med i dagens mejl att de ville hålla kontakten och ställa ut min konst i en nära framtid. Passar mig perfekt.

Trots att det emellanåt har varit ganska stressig är jag är ändå väldigt tacksam över allt som hänt den senaste tiden. Hade jag inte fått inbjudan från NICE09 så hade jag aldrig kommit igång så bra som jag har gjort med mina nya verk. De känns som en bra start på en bra serie. Jag har också fått se vad konstnärsnämnden går för och mitt namn har snurrat ett par varv i deras system - det kan jag säkert ha nytta av i framtiden. Min konst har även fått en viss uppmärksamhet internationellt pga. denna inbjudan. Säkert en av faktorerna till den ökade trafiken jag märkt den senaste tiden.

Eftersom jag väntar på hyfsade inkomster från Helsingforsutställningen så kan jag nu istället ha en lugn och skön höst med vår lilla familj och ta allt i min egen takt. Försäljningen på Konstbar går fortsatt bra och vill jag jobba inför vårens utställning på Galleri Mårtenson & Persson så gör jag det. Helt utan stress. Jag har även ett nytt kollageprojekt som väntar och som jag ser fram emot att ta tag i.

Framtiden ser ljus ut. Nästan bländande.

konst, konstbar, konstnärsnämnden, NICE09, barn,

Hos oss.

Maria ligger och dunar så jag tog platsen vid datorn en stund. Hon somnar alltid bäst till en avslappningsskiva där en barnmorska berättar hur man ska göra vid förlossningen. Det är nog inte meningen att man ska somna till den. Jag börjar kunna den utantill.

Bilden är från lite tidigare ikväll och som synes så gillar jag att ta med nya tavlor hem. De flesta av mina verk har vid något tillfälle hängt på våra väggar. Dels är skönt att få ut dem från röran i ateljén för att se dem ordentligt och dels så gillar jag att "äga" dem ett tag innan någon annan ska göra det. När någon väl köper dem sedan så saknar jag dem oftast inte. Skulle jag göra det så går det över snabbt, jag målar ju nya hela tiden.

Jag har fortfarande inte hört något från Liverpool och vet inte om det är bra eller dåligt. Jag vet inte ens vad som är bra eller dåligt. Jag blir såklart glad om de kan ta mina kostnader så att jag kan åka men det skulle också innebära väldigt mycket jobb. Massor. Det skulle säkert vara jättekul och bra för "karriären" att vara en del av NICE09 men det är ju ganska dåligt tajming. Jag kanske bara vill vara hemma och gulla med skrutten? Inte måla och flänga runt med tavlor. 

Hur som helst så blir det som det blir. Jag tänker inte tacka nej till något och jag jobbar på som om det blir av. Allt brukar lösa sig till det bästa. Tur att det är så.

Va, hur blev klockan två? Gonatt från mig.

Färdig målning - "Flash"

Mötet hos revisorn var helt odramatiskt, hon verkade snäll och det känns väldigt skönt att någon annan har en övergripande koll på mina räkneskaper. Jag är lite förundrad men väldigt tacksam att det finns de som väljer att jobba med papper och siffror. Själv är jag lost. Får ångest bara av tanken på att fylla i blanketter, kolla upp siffror och räkna samman. Däremot är jag jättebra på att sätta in saker i rätt ordning i en pärm. Så vi kompletterar varandra.

Idag har jag avslutat den första tavlan, det känns skönt att vara igång. Det är alltid en tröskel i början som man måste över. Innan jag hamnar vid stafflitet så brukar jag vela, göra massor med hittepågrejer och skjuta upp starten så mycket jag kan. Det verkar vara en process som jag måste igenom. Mental förberedelse.

Så nu är det bara att köra på. Utställningen i Liverpool (NICE09) närmar sig och så länge jag inte fått ett negativt besked från dem så jobbar jag som om jag ska delta. Jag blir förstås glad om de får ihop sponsorpengar så att jag kan åka men skulle det inte bli så är det absolut ingen katastrof. Jag har annat att göra i höst och det kommer fler utställningar.

konst, revisor, skapande, NICE09,

En riktigt skabbig tacka

Det tog mig drygt 15 år av körkortsinnehav innan jag köpte min första bil. Vilka sköna 15 år det var. Jag har hört folk gnälla om hur dyrt och krångligt det är att ha bil men när vi hittade vårt perfekta fordon så trodde jag att vi skulle bli besparade problem (bara en ägare, en liten tant!). Det blev tvärtom. Bilskrället gör inget annat än krånglar.

Idag åkte svärfar från Uppsala för att hjälpa mig med bromsarna, vi möttes på en parkering i Solna. Det regnade inte och jag blev uppriktigt förvånad. Det hackades och skrapades och en ansenlig mängd rost och skruff lossnade. Nu skulle bilen bli bra! Det visade sig att den inte riktigt blev det, efter att jag kört genom stan och parkerat den vid globen så var bromsarna och fälgarna fortfarande varma. Dessutom upptäckte vi att ena däcket var väldigt snedslitet. Måste åtgärdas. Dyrt. Krångligt. Trist.

Jag är så sinnessjukt trött på Betty bil. Jag önskar nästan att vi aldrig hade mötts. Hon som var så fin till det yttre och spann så bra visade sig vara en riktigt skabbig tacka. Full med mystiska blemmor och plötsliga utbrott. Ibland helt utslagen men fjäskig emellanåt. Som ett fyllo. Jag hatar henne. Men när hon funkar är hon underbar.

Jag har försökt att få lite svar från konstnärsnämnden om avslaget. De svarar snabbt och korrekt men säger egentligen ingenting. Tomma fraser. Jag är så trött på att bli motarbetad, i två hela dagar satt jag med ansökan, en motivering vore väl det minsta man kunde begära. Att det är fyra A4-sidor med namn på deras hemsida som blivit beviljade känns inte som något annat än ett hån. De anser tydligen inte att det är värt att stödja mig som ensam representant för Sverige på detta stora evenemang medan de håvar ut pengar som stöd till små fjuttutställningar i Polen. Va fan.

Men det finns hopp. Tidigare idag fick jag följande mejl från Liverpool:

Dear Daniel

We are very sorry to hear your news. We are ok, but we would have loved to have you as part of our festival. After saying that, we are going to keep you on our website and we are not giving up just yet. We are still looking at sponsors and funders so if miracle happens we might be able to make it work. Lets cross fingers and hope for the best.

Hoppas mirakel uppstår för jag har jobbat rätt hårt hittills och har varit inställd på att åka sedan jag fick inbjudan i somras. Men jag ska inte hetsa upp mig mer över detta nu, jag kör på och hoppas på det bästa. Med början nu.