Ute/inne

Nu är nu

Känner att det är viktigt att dokumentera min utsikt då och då för rätt som det är står det en ny Hammarby sjöstad här utanför istället.

Men då är jag vräkt sedan länge.

Jag ser konst alltså lever jag

Går extremt sällan på vernissager nu för tiden men när de ligger inom krypavstånd hemifrån finns det inga ursäkter. Först var jag i mitt eget ateljéhus eventspace där mina ateljégrannar Humans Since 1982 visade sitt senaste verk, en slags testkörning inför en designmässa i Dubai i mars. De jobbar framförallt med olika komplicerade klockinstallationer och är sjukt skärpta. Kulturnyheterna gör ett inslag om dem nästa vecka, missa inte.

Sedan tog jag mig igenom vårt ruffa kvarter (inte parkera bilen här mer) till grannen Färgfabriken. Där visade Henrik Ekesiöö - The Propp Show. Nu en kväll i ateljén och låtsas att jag inte alls har panik över någonting alls.

Carnegie Art Award 2012

Jag ska inte recensera tävlingen men här är några bilder.

Kände ett visst släktskap med detta.

Ungefär vad jag hållt på med de senaste veckorna, fast tvärtom.

Stort är bra? 600.000:- fick den svenska andrapristagaren.

Svårplåtat, men den här fick jag till.

Inte så mycket foto i startuppställningen men det här gillade jag.

Och högvinsten på en miljon gick till en dansk. Grattis!

Detalj.

Känns bättre nu

För mig är denna årstid döden. Korta dagar, inget ljus, kallt. Röven. Jag förvandlas till en skugga av mig själv och mår ärligt talat sådär. Jobbet i ateljén blir definitivt lidande och idag försökte jag inte ens utan tog en långpromenad till Bonniers Konsthall.

Det var bra medicin.

Jag som Nedstämd Daniel Milton på Västerbron

Douglas Gordon, Every film Douglas Gordon has ever made.

Rosa Barba, Stage Archive.

Ryan Trecartin & Lizzie Fitch, The Re'Search

Marco Brambilla, Megaplex

Ming Wong, Persona Performa Panorama

TEJP Stockholm på Färgfabriken

27 500 meter klibbig plast. Ord överflödiga, gå och upplev.

Kan inte Magasin3 flytta hit också?

Jag vet inte om det är årstiden, fullmånen eller bara lite anspänning inför utställningen men jag kommer liksom inte igång. Jag känner bara att om jag tar upp en pensel så kommer det automatiskt bli röven. Och det har jag ingen lust med idag så jag går till grannen och tittar på lite tejpkonst istället.

Jag ska ändå fylla upp deras största hall

Appropå Eksjö Museum så fick jag just korr från dem på nästa års programfolder. Som vanligt när man ser saker i tryck blir allt plötsligt mycket verkligare.

En torsdagskväll i bilder

Drecker rötjut i atten mä Jocke.

Sen går vi till Färgfabriken på vernissage.

Och hittar en hipster.

Tillbaka till vårt hus där det är raggarbilsperformance.

Vardag i Varberg, exotiskt i Stockholm.

Okommenterad.

Inne på Platform kunde man möta sig själv i framtiden.

Och det var den kvällen.

Jag sa ju att det var nära

Utställningen var bra men jag varken orkar eller hinner skriva om den för jag har massor med små, små rutor att måla. Närmare bestämt runt 774 stycken.

Jag håller på att digitaliseras

Måste ha en pixelpaus. Går och kollar utställningen på Färgfabriken, jag sitter ju liksom och glor på deras byggnad hela dagarna men har bara varit där en gång på ett år. Stört.

Utvilad och påfylld!

När jag var yngre tyckte jag att den bästa inspirationen jag kunde få var att gå och se måleri på museum - "studera de gamla mästarna" (läs gubbarna) - men nu kan jag nästan inte tänka mig något tråkigare. Minns t.ex. hur jag en gång i början av årtusendet gick runt i timmar i Picassomuseét i Paris och bara sög i mig. Idag skulle jag inte ens gå dit.

Om jag vill få någon input nu för tiden så väljer jag att titta på det mesta UTOM färg på duk, inte för att jag tycker att det är tråkigt (även om gubbmåleriet är det) utan för det är ungefär vad jag själv håller på med. Foto, video, skulptur, installationer, ett gammalt elskåp - vad som helst - ger mig mycket mer inspirationsmässigt än att se någon annans målningar. Självklart finns det massor med bra samtida måleri men när man står och skaver med det själv hela dagarna vill man gärna ha annat när man får chansen.

Jag har ingen aning om vad min eftermiddag på Magasin3 kommer att leda till men det har garanterat gett mig mer än hundra dagar i en sal med gamla tavlor.

Det bästa med bra konst är att det får en att tänka i nya banor (och tänka över huvud taget). Att nötterna vid makten tog bort den fria entrén till landets museér är antagligen det mest folkfördummande de kunnat göra.

Det svarta är enormt mycket konfetti. Sjuuuukt mycket.

En av mina favoritkonstnärer - Paul Mc Carthy - grisade ned.

Kanske verket som gav mest idag (video).

Och så avslutar jag alltid med en Artworld och kaffe. Älskar deras glassiga annonser för feta New York-gallerier. En dag...