Och nu kommer inte du heller att kunna låta bli

Ok, när jag skrev att jag skulle ägna mig åt annat var det kanske inte bildgooglande jag hade i tanken. Men nu blev det så. För varje gång jag tittat på nyheterna den senaste tiden så har jag inte kunnat låta bli att se dessa kopplingar.

NU ska jag måla.

Jag har liksom annat att göra.

Jag fick ett mejl idag med en inbjudan till Agenda 2016 som jag tyckte verkade bra och kul så jag slog till direkt på en biljett (som jag skrev ut). Det är bara det att när jag skulle plåta den brinnande himlen på bilden nedan så blåste biljettskrället ut och landade på ett tak tre våningar ned.

Så nu står jag här med en gammal vinpava och försöker lösa upp den med vatten så den inte fladdrar iväg till någon annans ficka (det sitter ju ett hundratal konstnärer i kåken) när jag egentligen borde stå och måla. Själv då?

Jag missar alltid de roligaste festerna

Såg just på fejjan att Konstnärshuset här i Stockholm haft vårfest. Där skulle man varit.

Jävlar vad timmarna räcker till

Tråkig bokföring, bankgrejer och lättare städning - check. Samtal med ateljégranne om läskiga vattenläckan som utspelar sig några meter ovanför min ateljé (vars onskefulla droppar sakta letar sig igenom huset ned till mig). Nu kaffe, blomvattning och genomgång av ihopjobbat material. Senare - projekt fotostudio.

Har man inte varit effektiv tidigare kan man testa att skaffa barn.

I området jag gillade bäst dessutom

Av alla gallerier jag besökte och pratade med i New York så var det bara ETT som tydligt sa att de skulle återkomma med besked, så det är ju klart att man hoppats lite på dem. Men det verkar som jag får leta vidare för gallerijäveln ska visst stänga. Typiskt.

Förbannelse

Varför kommer jag alltid på att jag ska besöka konsthallar och museér på måndagar? Hur många utställningar har jag missat på detta vis? Mitt Modernavännerkort (som gäller även där) bränner i fickan och det hade ju passat så himla bra idag. Typiskt.

Grejerna som ska till konsthallen (se förra inlägget) är nu på blixtinramning, de kommer att bli grymt bra. Det blir det alltid på Konstbar.

152 Ludlow St. New York City - Brian Edwards

Are you thinking about renting apartment #6C on 152 Ludlow Street, Lower East Side, NYC? Think again, because the owner Brian Edwards* is not to trust. We're still waiting for our deposit ($1000) from when we stayed there april-june 2010. That was four months ago now and he doesn't answer the phone or e-mails when we try to get hold of him. Not even the agency we rented through can get him to pay us back.

At first he appears to be an all american nice guy but he's just a greedy, dishonest coward. So if you were looking for information about the apartment and ended up here - don't sign anything, find another place to rent and save a lot of money. There's a lot of scam artists out there and this is one of them.

You've been warned.

*Brian Edwards company is called Blue Hearth (located at 400 East 89th Street, New York) and this is his contact information (feel free to phone/spam and remind him about us):

Phone: 212 828 8626 (dial 001 outside USA)

Cell: 917 373 6350 (dial 001 outside USA)

E-mail: bedwardsny@gmail.com

Jag får väl äta upp lillens mat

Precis när jag lyckades rycka mig loss från mina bilder för att gå ut och fixa lunch så ramlade himlen ned. Typiskt.

Vad är oflyt?

Jo, det är när man efter tre jobbiga nätter äntligen får sitt barn att sova hyfsat men den fjärde natten får barnet feber i några dagar och allt man har gjort raderas ut. När man sedan ska få tillbaka barnet i sömnvanorna man lärt det går det inte. Överhuvudtaget. Det har istället blivit värre. Ungefär som när han över en natt glömde bort hur man använder en nappflaska - livet blir onödigt jobbigt.

Maria får sova otroligt lite när han ska ha uppmärksamhet varje halvtimme natten igenom och själv blir jag förstås påverkad, men inte lika mycket. Vi har provat att jag ska ta honom under natten men det har funkat ännu sämre. Då får ingen av oss sova. Som det är nu kan jag åtminstone gå upp tidigt på morgonen så att Maria får sova ett par timmar efter helvetesnätterna.

Jag vet att det låter gnälligt och det gör inget om vi inte får sova så jättemycket jämt. Det som är så störigt är att vi hade honom ju och så hostar en ungjävel i hissen och vi hamnar på tio minus. Fan, fan, fan.

Det är så jävla segt det här.

Jag behöver din hjälp!

Var just hos min lokala järnhandlare för att fylla på förråden. Det svartnade nästan för ögonen när de berättade att klarlacken jag använder till alla mina verk gått ur sortimentet. Fan.

Jag har provat andra grejer och det funkar inte alls lika bra så nu behöver jag DIN hjälp. Nästa gång du strosar i en järn- eller färghandel och ser burken ovan - hör av dig till mig! Ring, skicka ett mejl eller skriv en kommentar i bloggen. Det bästa är förstås om butiken finns i Stockholm men jag flänger runt lite i Sverige så hör av dig oavsett var du bor.

Det är viktigt att burken ser ut exakt som på bilden ovan. Beckers decor klarlack halvmatt (15) som är vattenbaserad och säljs på halvlitersburk (Art. nr. 050009). Pris runt 150 spänn tror jag. Min tacksamhet kommer att vara oändlig.

Det här med vinter alltså.

När jag skrapade bilen var det så mycket is på rutan att skrapgrejen gick av på mitten. Perkele. När det blir vinter här blir det ordentligt. Jag växlade mellan att krypköra och Kenny Bräcka de två milen eller vad det nu kan vara till närmsta affär. Det finns en fördel med vinter - det är jävligt kul att sladda med bilen. Men oroa er icke, jag är en fantastisk förare.

Butiken som naturligtvis är den dyraste i hela Östergötland har även ett ganska begränsat utbud. Mjölkersättning? Nä. Resorb. Nä (vi hade förut men ingen köpte så vi slängde dem). Potatis. Nä (bara en bautasäck). The countryside - you've gotta love it. I frysdisken skar jag upp tummen på en liten glasbit som jag trodde var is. När jag skulle betala höll sig kassörskan på sin sida och ville nog inte riktigt ta i mina kräksjuka pengar. Jag skulle nog också vara på min vakt om någon kommer in och köper en årsförbrukning nyponsoppa, varma koppen och annat lättspytt.

När jag skulle därifrån kom jag knappt därifrån. Biljävlen som vi nyss lagt ut ytterligare pengar på tog örtio försök på sig innan den hostade igång. När den väl startade brände jag snabbt iväg genom orbanfallet så att den inte skulle hinna ångra sig. En hel kräksjuk klan väntade ju på mitt byte.

Akira är fortfarande lite tagen men håller ett väldigt gott humör uppe. Det känns skönt. Skulle läget förvärras för honom är det en bit att åka (Västervik, drygt fem mil). Men jag tror inte det kommer att behövas. När han ligger här bredvid mig och småkvittrar så går det verkligen upp vilken total och gränslös kärlek jag känner för detta knyte. Han är ett fantastiskt litet barn, stark, tuff och okinkig - inget ont får någonsin hända honom. Det ska jag se till.

Nu väntar ytterligare en natt av vakande. Det var inte riktigt såhär jag tänkt spendera tiden i stugan men man får väl se det som en erfarenhet. Jag har några bra böcker och om man tittar på den andra familjen som drabbades av samma skit så kommer detta att vara över i morgon.

Det ser jag verkligen fram emot.

Ståldaniel?

"Vinterkräksjukan kan likna andra magsjukdomar. Det som skiljer är det plötsliga insjuknandet. Vinterkräksjukan börjar ofta mycket hastigt med kräkningar, diarréer och magont. Dessa pågår i ett till tre dygn. Man kan också ha feber, huvudvärk och muskelvärk. Vinterkräksjukan är en mag-tarmsjukdom som orsakas av ett så kallat calicivirus. Sjukdomen är väldigt smittsam. En enda person kan smitta ner en hel arbetsplats eller en förskola."

Vi var sjutton personer som firade jul tillsammans. Tidigare idag ringde min kusin och sa att fyra personer insjuknat och de funderade på matförgiftning, vi skulle höras senare för att ta en bastu men de ringde aldrig. För ett par timmar sedan började även vår stuga må kass. Syrran sover i gäststugan så henne vet jag inget om, Akira och jag mår bra än så länge men resten ligger med varsin hink bredvid sängen som de skriker i med jämna mellanrum.

Jag har alltid trott att jag är immun mot vinterkräkset men tar inga risker om jag kommer att vara den enda som kan ta hand om lillen. Därav munskyddet i fejan och whiskyn i magen. Inkubationstiden är 12-48 timmar så snart får vi veta vad jag går för.

Hoppas på Ståldaniel.

Jävla skitdag.

Jag är inte vidskeplig men om det var fredag den 13 idag skulle jag nog konvertera. Trodde jag på gud skulle jag undra vad jag gjort för ont. Bodde jag på Tahiti skulle jag misstänka vodoo. Ja, ni fattar. Så länge vi var i stugan var allt fridens men så fort vi satte oss i bilen började det att gå utför.

Bilen ville inte starta (trots att svärfar har fixat och mixtrat med den jättemycket senaste månaden). Efter några försök gick den dock igång och vi pustade ut och åkte mot Stockholm. Vi stannar till vid Kungens kurva för att köpa ett sånt där bäjbyskydd som man ska ungen i när man åker bil. Det är bra att ha när man åker från BB. Modellen vi ville ha var slut men de ringde och la undan ett i butiken på Kungsholmen istället. Lite segt att åka dit men va fan, bättre nu än sedan.

Det finns en ledig plats precis utanför butiken och eftersom vi bara ska in och betala den och sedan åka så bryr jag mig inte om att jag står några meter ifrån ett övergångställe. Det skulle jag ha gjort. När jag tittar ut från butiken efter typ 1 minut så står det en p-vakt och knapprar för fullt på sin förbannade lilla patetiska dosa. Jag förklarar situationen men blir bara bemött med några otrevliga ord och ett hånflin innan han lämnar över lappen. 900 kr. Jag är övertygad om att många p-vakter egentligen skulle vilja vara poliser egentligen men fick för låga poäng i testerna. Istället får de spatsera runt i sina löjliga kepsar och leka polis. Jag känner ingen sympati för dem.

Det fåniga är att jag aldrig ställer bilen utan att veta att den står ok, faktum är att jag aldrig fått varken parkeringsbot eller blivit stoppad för fortkörning en enda gång under de 17 år som jag haft körkort. Inte en enda bot. Men denna gång skulle vi ju bara in och hämta en grej, det tog totalt 2 minuter. Visst kunde jag suttit kvar i bilen och vaktat men eftersom Maria är höggravid så ville jag hjälpa henne att bära. Barnstolen blev nästan tusen kronor dyrare och jag ett skop bittrare. Och suget att flytta från stan blev dubblet så stort.

Men det slutar inte där. Nej då. När vi kör hemåt märker jag att bilen rullar lite trögt. Eftersom jag börjar få lite erfarenhet av begagnade bilar så vet jag att det är dåligt. Bromsarna har låst sig. Jajjamensan, jag skulle inte säga att fälgarna glöder men det fräste när jag hällde vatten på dem. Känns sådär att ha en bil med pajjiga bromsar när vi snart ska flänga in till BB för att klämma ut Skrutten. Som tur är har vi bra folk omkring oss. Svärfar åker från Uppsala i morgon bitti och fixar problemet.

Nu är det väl inget mer? Nja, inget stort iallafall. Men datorhelvetet håller på och strular sådär som den gör ibland. Hackar och tuggar och försöker installera och uppdatera och jag vill inte veta. Hata vista. Hata vista. Hata vista. Egentligen hade jag tänkt att börja måla idag men jag tror jag struntar i det. Färgen skulle väl explodera, dukarna brinna upp och penslarna falla i bitar. Imorgon blir nog en bättre dag.

Jo. Det kunde visst bli värre. Jag fick precis nu ett mail från konstnärsnämnden där de avslår min ansökan för stipendiet för internationellt kulturutbyte. Kanske blir det ingen utställning i Liverpool heller? Skit. Jävla skitdag.