Jag har skitmycket att säga

men jag orkar inte. Såhär går det med målningen.

Det känns på allvar tomt och lite sorgligt

Efter tusentals timmar av troget spelande dog hen plötsligt, min ateljévän och enda sällskap på dagarna. Jag stängde av i fredags och nu i morse så hände inget när jag tryckte igång, bara ett kryptiskt meddelandet visas på den släckta displayen - F6I. Vad kan det betyda? Kunde jag inte fått ett GOODBYE åtminstonde som jag får alla andra dagar när vi skils åt?

Jag köpte stereon för en av mina första konstförsäljningar typ 2002 och vi har hängt ihop sedan dess i diverse andrahandsboenden, på folkhögskola, sommarstugan, konstskolor och ett i antal ateljeér. Ibland tjurar hen och vill inte spela någon bränd skiva men då är det bara att ta en annan och försöka senare, då brukar det funka. Men mest har vi lyssnat på radio ihop, den senaste tiden mycket på Rockklassiker 106,7, kan det vara det som var droppen? För mycket dålig hårdrock på repeat. Eller är det för jag aldrig matade dig med några kassetter?

Jag kommer att sakna dig min kära vän. Rest in peace.

Och nu står jag här och gråter färg

Inatt hade jag den bästa jävla konstnärsdröm jag någonsin haft. Det var vernissage, massor med folk och stora målningar. Allt såldes på ungefär 10 minuter och inte bara en gång - utan vissa målningar upp till hundra gånger, det var prickar fan överallt. Jag stod och tittade på medan jag blev miljonär.

Sedan vaknade jag.

Och här kommer ett till

Om någon undrar varför jag inte bloggat på ett par dagar så beror det på att det är så sjukt tråkigt att knåpa ihop text&bild som inte ger någon som helst respons*. Det faller tillbaka på mig och mina ointressanta inlägg, jag vet. Men ändå.

*Förutom detta inlägg förstås (även om responsen där inte hade så mycket med texten att göra).

Guten morgen Schweden!

Det blev ett historiskt val - på två sätt. För första gången någonsin får en borgerlig regering fortsatt förtroende - om detta beror på att folket blivit dummare eller moderaterna blivit smartare kan man bara spekulera över - men någon skillnad på deras politik då och nu är det iallafall inte (bara förpackningen). Och så har vi fått in en skränande retarderad apflock i regeringen (såg ni hockeykörerna från SD:s valvaka?).

Men jag ska inte orera så mycket mer om detta, faktum är att jag välkomnar det kaos som antagligen kommer att komma. Folket har valt. Folket har valt åt helvete fel. Det kommer att bli en intressant tid.

Av alla vänner Maria och jag har på facebook så fanns det EN person som var öppet positiv till alliansens "seger" resten av gårdagens statusuppdateringar såg ut ungefär såhär (och de flesta syftar förstås på SD):

Nu är vi ett vanligt jävla europeiskt islamofobt dussinskitland.

Ingen skämskudde är stor nog.

Egoister och rasister är vinnare i årets val. Vi med vett i huvudet måste hålla ihop nu!

SåDumt. SablaDeprimerande. SicketDravel.

Stackars jävlar, vilka är ni? Var gömmer ni er? Hemma i mörkret och tjoar tjaalalalaaa?

Jimmies Kampf.

Det här är en unlike-knapp.

SD får tydligen 2,2 % i Stockholm, 3,6 % i Göteborg och 8,1% i Malmö. Låt oss med förenade krafter spätta loss Skåne från Sverige.

M E R D E

Var tionde skåning rasist. Var femte svensk för lat för att sätta stopp för dem.

Någon mer som tycker att SD:s valvaka påminner om en blandning av en Bingo Rimér-fest och ett fotbollsderby?

Ser ut som att ett par miljoner braksvennar kommer att kunna köpa en extra pizza i månaden. Och ja, båtplatsen blir snäppet billigare. The cornerstone of great politics.

‎6.6 skäl att emigrera.

Må det brinna i rumpan på alla ni som röstat på SD. Skäms!!!

Huuuuuuu, hjälp för första resultatet!

Trots SD i riksdagen, vägrar jag att tappa min tilltro och hopp till vårt älskade Sverige. ♥♥♥ Imorgon är en ny dag och vi börjar kampen mot orättvisor med ett leende och starka, bestämda steg. ♥ Sov gott älskade vänner* ♥♥♥ Än lever hoppet........

Röv-val.

Farväl efterkrigstid. Goddag 30-tal.

Helvete också.

Ett rysarresultat! Sverigedemokraterna i Riksdagen! Sverige vad är det som händer???

undrar stilla om inte den där allmänna rösträtten ibland är lite för allmän.

Världens mest jämställda land verkar visst inte klara av tanken på en kvinnlig statsminister.

verklighetens folk verkar rösta på SD.

Hej då gamla fina och solidariska Sverige, det var trevligt så länge det varade.

Säger som flera före mig: Om du mot förmodanan röstat på SverigeDemokraterna var så god och ta bort mig från din vänlista.

En deppig och knäckt allians är iallafall en liten tröst. Nu går jag och dunar.

Hej då farmor

För bara några år sedan hade jag inte varit på en enda begravning och nu har jag just kommit hem från min tredje. Det var min lilla farmor som skulle ned i jorden och upp i himlen. Det är så det funkar förstår ni. Ja, enligt prästen alltså. Jag hoppas för farmors skull (och för oss allihop) att det verkligen är så. Well, dagen kommer när vi alla får veta.

Det är det enda som är riktigt, riktigt säkert.

Jag sa ju att vi är många i vår släkt.

Akira funderar lite över hålet i marken.

Sedan fick han träffa tusen släktingar. Här är hans favoritfaster.

Efter kaffet var vi tvungna att gå ut en sväng (jag åt otroliga mängder tårta) men vi sprang snart på en loppis. Allt var sjukt billigt och jag hittade en finfin stol till min nya ateljé.

På vägen hem stannade vi till i Vimmerby, förutom denna affär fanns inte mycket att se.

Sista bloggen om sista kvällen

Detta är det absolut sista jag skriver från denna ateljé. Jag har inte känt något annat än befrielse och lättnad tidigare när jag rensat ut och målat om men för första gången kom ett vemod över mig. Jag kommer inte att sakna denna plats men det är ändå här jag suttit så gott som dagligen i nästan fyra år. Lite tomt kommer det att kännas. Men mest skönt.

Jag tänkte att jag skulle lägga upp en hyllningsblogg till atten men när jag gick igenom de senaste årens bilder och plockade över allt ateljérelaterat till en mapp så blev var det ett par hundra foton mer än vad jag pallar med idag. Det märks att det har spenderats en del tid här, jag ser sjukt ung ut på de tidiga bilderna. Visar snart.

Imorgon ska jag hämta en liten lastbil i Hammarby Sjöstad och sedan hjälper en polare mig att flytta ut allt junk. Det är samma person som hjälpte mig hit med alla grejer en dag i maj 2006. Hoppas han är sugen på lite flyttöl.

Nu stänger jag av och drar ut bredbandet. Jäklar vad dramatiskt.

Den där postvernissagedepressionen ni vet

Igår när jag vaknade så kändes allt.... lite sådär. Jag var på sätt och vis beredd för det blir i princip alltid så efter utställningar för mig. Just därför blir det extra fånigt - jag vet ju om att det ska komma.

Det handlar förstås om någonslags postvernissagedepression, man har jobbat hårt under en längre tid med ett projekt och plötsligt är det över (även om utställningen fortsätter i en månad till) och den stora tomheten drabbar en. Vem är jag? Varför håller jag på med det här? Vad är allt bra för? Sådana klyshiga tankar blandat med en slags skuldkänsla över att folk betalar väldigt mycket pengar för att äga konst av mig. Jag borde vara glad och uppfylld av detta men det blir tvärtom.

Extra töntigt blev det eftersom solen sken och min promenad med lillen runt Tanto var precis sådär pre-vårskön som det kan vara när vinterhelvetet är på väg bort. Akira sov och flinade i sömnen, fåglarna kvittrade och jag var ett tomt svart hål.

Då är det tur att man kan ringa en vän. Extra bra är det om vännen ifråga är psykolog och kommer med de rätta svaren. Säger exakt vad man vill höra (tack Erik!). Jag promenerade hem, käkade en pizza med Maria, drack massor med läsk, gullade med lillen och sedan kändes allt mycket bättre. Man är bra fånig.

Sov gott morfar.

Idag har jag begravt min morfar. Bokstavligen. Det kändes lite märkligt att hissa ned en kista med min morfar i. Han ska ju inte ligga där. Eftersom vi bara fick en kort muntlig genomgång av själva jordsättningsförloppet så var det viktigt att koncentrera sig vid nedsänkningen av kistan, det är ju inget man tränat på direkt. Så just den biten blev lite mer teknisk än känslomässig.

Det var en vacker begravning och jag tror att morfar skulle gillat den. Han hade knatat runt med sin lilla kamera och tagit kort på allt och alla från alla vinklar. Nu var det jag som gjorde det istället och det kändes bra.

Jag tar över stafettpinnen.

Ett litet egobarn.

Det är konstigt det där med döden. Helt plötsligt försvinner en person som alltid funnits och man får aldrig träffa den igen. Helt sjukt egentligen. Men också världens naturligaste grej, det enda vi kan vara riktigt, riktigt säkra på är ju att vi alla kommer att dö.

Min morfar finns inte längre och kommer att vara saknad för all evighet, men sörja ska man nog inte göra för länge. Livet är till för de levande. Som Akira till exempel. Idag upptäckte han sin egen spegelbild (på undersidan av den där röda grejen) och kunde knappt slita sig. Ett litet egobarn vi fått.

Akira, döden, sorg,

Min morfar.

Tidigare ikväll gav morfars hjärta upp. Efter 85 års pumpande. Det kom inte som någon överraskning eftersom han legat inne i några veckor och var i ganska dåligt skick. Men det gör inte mindre ont för det. Jag ska inte lägga ut texten om hur tomt och jobbigt det känns nu, istället får denna blogg bli en hyllning till Henry - min kära morfar.

Min morfar:

Gillade mat, all mat. Mycket mat.

Tyckte om att vara på Öland.

Spelade ofta på tipset.

Gillade att fotografera. Precis allt.

Var generös men tyckte att extrapriser var viktigt.

Brydde sig mycket om sin familj och ringde ofta.

Tyckte om när man hjälpte honom med bilen.

Gillade att 'ta igen sig'.

Hörde lite dåligt och svarade roligt.

Hade alltid kakor, godis och läsk med sig.

Har kört tåg på den smalspåriga järnvägen i Småland.

Kollade alltid på sporten på tv.

Hade svår astma men klagade aldrig.

Tyckte att Konsum och OK var bra grejer.

Hade bakluckan i bilen fylld med allt.

Gillade katter, speciellt en som hette Mirre.

Badade gärna och gillade att segla med pappa.

Tyckte att det var viktigt att samla poäng på bensin.

Gav ofta bort elektroniska produkter.

Tittade alltid på Kalle Anka på julafton.

Trivdes bäst i Kaggebo.

Luktade precis som en morfar ska.

Var väldigt, väldigt snäll.

Har alltid funnits.

Hoppas du får det bra där du är, vi kommer att sakna dig.

sorg, morfar, hyllning