Antagen till Liljevalchs Vårsalong 2021

Ett verk av mig har blivit antaget till Liljevalchs Vårsalong 2021. Pågår 29 januari-28 mars.

Bildbloggen

Vetefanvadjagskaskriva. Så jag slänger upp några bilder istället. Ok?

Akki öppnar Ovepresenter. Tröjan han har på sig är ett av de 27.000 plagg han just fått av sin farmor.

Hoppande räv på loppis. Något för Liljevalchs 2011 kanske?

Titta noga för detta kommer ni aldrig att få se igen. Folk som har på sig sånt här borde hackas i småbitar och wokas.

Mor hänger upp årets julklapp (med hjälp av far). Vardagsrummet lyfte!

Liljevalchs vårsalong 2010 - recensionen

Av alla år jag varit på Liljevalchs vårsalong så har det aldrig gått såhär snabbt att se utställningen. Jag orkar knappt skriva om eländet. Det var oinspirerande, tråkigt och ofta ganska amatörmässigt. "Lustiga" skulpturer, tovade dockor, broderade tavlor och måleri som sett bästföredatum för länge, länge sedan. Om man tog alla bra grejer som fanns i salarna skulle man lätt kunna hänga dem ganska luftigt i konsthallens minsta rum. Har sett folkhögskoleutställningar som håller högre nivå.

Jag förstår verkligen inte hur juryn tänkt, det måste ju ändå vara kompetenta personer eftersom de chefar för olika konsthallar runt om i landet. Man fick nästan känslan att de driver med en och att utställningens egentliga verk är människors reaktioner på deras practial joke. Eller att de av någon anledning hatar Liljevalchs ledning och vill åsamka dem så mycket skada de bara kan. Man blir helt klart nyfiken.

Som jag skrivit tidigare är jag glad att jag inte blev uttagen till årets sågade salong och den känslan blev ju inte mindre efter att ha varit där. Jag hade fan dragit mig ur om de velat ha mig.

Ett av få bra verk. Fint ljussatt också.

Men det var mer av den här varan. Trodde knappt mina ögon.

Chockade och förvånade tog vi färjan hem igen.

Hur mycket är atten värd då?

Precis som jag anade så har det inte hörts ett knyst angående min annons här i bloggen (och på Kdebatt). Är faktiskt inte så himla märkligt att ingen vill betala 3.000:- för den där skrubben. Att jag har gjort de i nästan fyra år har jag ingen riktigt bra förklaring till, förutom att jag tycker att det varit gött att kunna promenera dit på en kvart. Nåväl, jag testar blocket också. Tur att det inte är mitt problem, jag försöker bara hjälpa till innan jag sjappar.

Jag skrev ju igår om ett nytt tryck på konstbar men glömde att säga vilket det handlar om. Det är "Some Schuss" och upplagan är som vanligt 20 ex. Skynda dit om du är intresserad, flera av mina grejer är på väg att sälja slut och när de gjort det får man ingen andra chans.

Planen för dagen är att ta färjan över till Liljevalchs och kolla vad det handlar om. Varje dag läser man nya sågningar av vårsalongen som verkar vara amatörernas afton i år. Det kommer förstås inte att påverka antalet besökare (tvärtom) men kanske blir det svårare för dem att få in bra ansökningar i framtiden. Jag återkommer förstås med en liten sammanfattning senare idag.

Liljevalchs vid fotknölarna

Fredagen den 13 november 2009 - strax efter att jag blivit refuserad från vårsalongen på Liljevalchs - skrev jag följande rader i denna blogg:

Det handlar om Liljevalchs vårsalong. Jag börjar ruttna ordentligt på dem nu. Visst är jag medveten om att chansen att bli antagen är ganska liten (i år antogs 132 konstnärer av 2014) och det accepterar jag såklart. Men. Jag har sett några verk de har antagit för den kommande vårsalongen och det är inga vidare grejer. Det känns lite som det gjorde fram till i mitten av 2000-talet när vilken glad amatör som helst kunde komma med och samtida uttryck verkar inte vara årets ledord.

Nu har de första recensionerna börjat komma och man kan väl inte säga mer än att min känsla var rätt. Nu är jag faktiskt glad att jag inte blev antagen, för även om uppmärksamheten är enorm känns det inte som ett sammanhang man vill synas i. Expressen skriver bl.a.

"Folkligheten är på starkt återtåg på Liljevalchs vårsalong efter några svåra år under första delen av 2000-talet. Då försökte man vässa urvalet och mota amatörer och tovade ullfigurer redan vid Djurgårdsbron. Det gick inget vidare.
Så – folkligheten, alltså. Okomplicerat och muntert. Nånting glatt, nånting enkelt så att alla kan vara med."

och DN:

"Om förra årets Vårsalong mest av allt liknade Melodifestivalen, proffsigt genomförd men något identitetslös, så är årets upplaga snarast att jämföra med amatörernas afton. Nu är de tillbaka på Liljevalchs, söndagsmålarna och epigonerna."

Båda recensionerna i sin helhet: DN, Expressen.

Men självklart ska jag dit och bilda mig en egen uppfattning innan jag tar över sågandet helt.

Jag ska visa de jävlarna.

Jag har funderat sedan igår om jag verkligen ska skriva inlägget du just börjat läsa. Texten kommer antagligen att balansera mellan hybris och bitterhet och därför jag tvekade lite, men så tänkte jag - vafan. Jag kan ju inte sitta här och mesa.

Det handlar om Liljevalchs vårsalong. Jag börjar ruttna ordentligt på dem nu. Visst är jag medveten om att chansen att bli antagen är ganska liten (i år antogs 132 konstnärer av 2014) och det accepterar jag såklart. Men. Jag har sett några verk de har antagit för den kommande vårsalongen och det är inga vidare grejer. Det känns lite som det gjorde fram till i mitten av 2000-talet när vilken glad amatör som helst kunde komma med och samtida uttryck verkar inte vara årets ledord.

Nu ska jag inte döma ut en hel utställning efter några få verk men visst tycker jag att mina grejer borde ha en självklar plats. Och kanske sitter jag här och är lite extra bitterförbannad eftersom jag är inne på sjätte dagen av ihållande huvudvärk. Det kan vara så.

Men. Jag har sökt min sista vårsalong på Liljevalchs. De vill inte ha mig och jag klarar mig fint utan dem, dessutom är jag trött på att betala 250 spänn för att få ett simpelt nej. Jag blir bara starkare av motgångar och min revanschlust blir större för varje avslag. Jag ska visa de jävlarna. Vänta bara.

Men min bitterhet kommer inte att hålla i sig (hybrisen är svårare att bli av med...) och hur skulle jag kunna lägga mer energi på detta när jag har Akira liggande bredvid mig och en knastrande brasa i ryggen? Nu ska jag kurera mitt huvud, laga lite frukost åt familjen och ta en höstpromenad. Ha en bra dag!

Ett stort jävla konstlager.

Sådär. Årets ansökan till vårsalongen 2010 är klar. Ungefär tvåtusen personer söker varje år och en bråkdel antas så konkurrensen är rätt hård. Men jag har en bra känsla och kunde inte vara mer nöjd med mina bidrag. Om ett par månader får vi se, det vore ju en grym start på året som jag tror kommer bli fantastiskt.

Jag var så sne på datorn när jag skrev mitt förra inlägg att jag helt glömde bort att berätta att min gallerist ringde tidigare idag. Han hade en köpare som var intresserad av min konst och när han säger så brukar det alltid leda till affär. Jag skulle verkligen behöva pengarna. En såld tavla håller mig flytande i ett par månader, men eftersom i princip alla mina verk fortfarande är i Helsingfors så blir det svårt denna gång. Jag borde bygga upp ett stort jävla konstlager så det alltid finns tavlor till alla som vill ha.

Hur som helst så är det så himla skönt att ha ett galleri som jobbar aktivt för mig och min konst. Jag har världens bästa gallerist.

bra dag, galleri, konst, Liljevalchs,

Det borde väl vara min tur nu?

Sitter och funderar lite på vad som ska hända härnäst. Förutom utställningen på Galleri Mårtenson & Persson i vår har jag ingen stor grej (rent konstnärligt) att se fram emot. Jag jobbar bäst om jag har något att sikta på. Inbjudan till Liverpool och DN-artikeln dök ju i och för sig upp från ingenstans så jag antar att andra grejer också kan göra det. Något oväntat galleri kan väl höra av sig. Eller varför inte en konsthall? Själv orkar jag inte röra ett finger just nu så jag hoppas att saker sker bakom kulisser och utanför min kontroll.

Annars vore en bra start på det nya året att få delta på Liljevalchs vårsalong. Jag skulle verkligen gilla att ha det i mitt cv och dessutom borde det vara min tur nu. Eller? Nåväl, juryn ser bra ut i år och jag kan inte göra mer än att söka. Som tur är har jag tre fantastiska verk att skicka in. "Gap", "Flash" och "Path" och jag förstår inte riktigt hur man skulle kunna tacka nej till en sådan trio. (Hoppas jag inte jinxat hela skiten nu...)

Nu måste hybrismannen ned till tvättstugan. Hej så länge.

funderingar, konst, Liljevalchs