Jag hade ju inte tackat nej förstås

Jag fick ett glatt mejl idag från Konstnärsnämnden som avslog min ansökan om deras ettåriga arbetsstipendium på 100.000 kr. Men eftersom jag har gjort mig oberoende av allmosor och ändå inte gillar att gå på bidrag så är det helt ok. Dessutom finns det gott om konstnärer som behöver de där pengarna bättre.

Arne Weise och jag.

Nu är det ett svårt läge här. Det går en dokumentär om en av mina husgudar - Hunter S. Thompson på svt men jag har även just kommit tillbaka från en ganska intressant kväll på Clarion och tänkte babbla om det. Jag får skriva och titta samtidigt. Man är väl en multitasker.

Jag har lärt mig två saker ikväll.

1. Orangutangerna på Borneo har det ganska risigt.

2. Ställ inte upp på välgörenhetsaktivieter.

Anledningen till att jag beslutade att skänka ett verk var att jag gillar apor och ville stödja en god sak (och naturligtvis hoppas jag även att det ska generera något för mig i förlängningen). Mitt verk drog dock endast in 3.000:- så man kan säga att köparen gjorde ett kap. Men det spelar ingen roll, det är tre papp direkt till deras verksamhet så jag bidrog med mer än de flesta ikväll. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på vad min gallerist sa häromdan om att be konstnärer att skänka verk till välgörenhetsauktioner för att sedan säljas till underpris. Varför förväntas det att en så fattig grupp i samhället som konstnärerna ska bidra helt gratis till liknande arrangemang? Och varför ställer vi upp på det? Vilket tar mig till nästa punkt:

Detta var min första och (troligtvis) sista välgörenhetsauktion. Många människor må ha lagt märke till min konst och mitt namn ikväll men fokus låg på Borneos orangutanger (med all rätt) och några gratis snittar och vin betalar knappast mina räkningar. Jag ångrar inte att jag var med och jag är glad att jag kunde bidra men i fortsättningen får folk betala om de vill ha min konst. Jag lämnar över till de som har gott om pengar att bedriva välgörenhet. När mitt namn är värt ordentligt med stålar kanske jag återkommer.

Kvällens stora behållning var att få en privat pratstund med Arne Weise. Tv-ikonen. Jag kan inte säga att jag var starstruck - det var mer som att prata med någons morfar - men samtidigt kunde man inte låta bli att tänka på att detta var mannen som stått för bakgrundsbabblet genom alla barndomsjular. Och där stod jag plötsligt och pratade med mysgubben jularne om att vissa apor sköter sina konflikter genom att ligga med varandra. Smått surrealistiskt.

Nåväl. Det var en helt ok kväll och jag har lärt mig en läxa.

Och läxor mina vänner:

de är till för att läras.

Lone Dröscher Nielsen (orangutangernas räddare) intervjuas.

Maria i baren.

Arne Weise - legenden (mitt verk i bakgrunden).

Akira var schysst hela kvällen. Som vanligt.

Mattias Klum visade foton innan auktionen.

I väntan på

ett inslag om välgörenhetsgalan på tv4:s morgonprogram så tänkte jag spamma er med lite bilder på lillefjant. Han fyller nämligen nio veckor idag (och vi hoppas att hans larviga åttaveckorskris därmed är över).

Hoppas de babblar lite i tv-soffan om att det ska auktioneras ut konst på galan. Min konst. Just nu är det bara något westlifeskit. Finns de fortfarande? Och i så fall - tycker de att det är jobbigt att vara 30+ och bli kallade 'boy band'?

Två flugor i en smäll.

Efter påtryckningar från alla håll så kunde jag inte stå emot längre. Jag gick och köpte tröjjäveln, hoppas ni är nöjda nu. Men en bra sak med den är att nu har jag en god anledning att inte flebba iväg helt. Den sitter liksom rätt tajt redan nu. Och så kan jag titta på den och minnas varför jag föddes. Bara en sån sak.

Smart som jag är så visar jag även upp vilket av verken BOS valde till välgörenhetsauktionen som är på måndag. Jag är inte så förvånad att de valde denna men jag tycker samtidigt att det var lite synd. För även om jag inte var medveten om att folk vill ligga med orangutanger när jag skapade 'Queen Louie' så skulle den kunnat bli ett inlägg i diskussionen och belyst eländet. Att några sjuka apknullare bestämmer hur mina bilder uppfattas tycker jag inte är ok. Men. Nu har de valt denna och jag kan förstå varför. Hoppas att den inbringar mycket pengar till Borneos orangutanger och bidrar litegrand till att få stopp på denna vidriga djurprostitution.

Detta betyder förstås att bilden nedan (som de inte valde) är till salu. Priset är 6.500:- inkl. vit ram om du har möjlighet att hämta upp den i Stockholm. Annars kan jag skicka den oramad inom landet för 6.300:- Först till kvarn.


'Queen Louie', 40x50 cm (inkl. ram), blandteknik på papper.

Vilken är bäst?

Jag kom just på att jag inte visat verken som jag skapat för välgörenhetsauktionen ännu. Borneos orangutanger ligger pyrt till och BOS (Borneo Orangutan Survival) kommer att auktionera ut ett av nedanstående verk den 30 november på Clarion Hotel. De har dock inte bestämt sig ännu vilket av verken de vill ha.

De kände ju min teknik och hur jag jobbar så att de får välja på bilder där jag har mixat människor och apor borde inte komma som någon överraskning. Men att blanda ihop människor och djur kan vara ett problem i deras organisation. Detta fick jag reda på efter att jag jobbat klart med bilderna. Tydligen är det så att det förekommer att man fångar in orangutanghonor, rakar av dem håret och håller dem som prostituerade. Fatta! Jag har aldrig hört något så sjukt. Vad är det för människor (män) som kommer på en så jävlig idé. Och vilka (män) är det som vill ligga med en rakad fastkedjad apa? Helt stört.

För mig är bilderna en hyllning till orangutangerna och jag tyckte det var självklart att visa våra likheter med dem. Jag ska inte säga att jag anser att djur är våra likar men för den saken behöver vi ju inte hålla på och jävlas med dem. Om jag fick bestämma skulle all verksamhet där djur far illa upphöra direkt. Hej då köttindustrin. Hej då val/delfinfångare. Hej då pälsindustrin. Hej då skövling av regnskog. Och hej då äckliga jävla djurhallickar.

Jag hoppas att stödgalan (tillsammans med mitt bidrag) kommer att ge tillräckligt med pengar så att det blir stopp på denna galenskap på Borneo. Vill du hjälpa till så går det bra att köpa biljetter till galan, ropa in min tavla för jättemycket pengar eller bara ge ett bidrag via deras hemsida.

Och sist av allt tänkte jag be er hjälpa mig att hjälpa dem. Vilken bild tycker DU är bäst/kommer att inbringa mest vid en auktion? Klicka på dem för större bild och om du lämnar en kommentar blir det enklare för mig att veta vad du tycker.

1. Queen Louie (40x50 cm inkl. passepartou och ram)

2. Baby Kong (samma storlek som ovan)

Heldag med orangutangerna.

Det var inga konstigheter att börja jobba igen. Kändes bara lite märkligt att ta fram alla kollageprylar, det var ett bra tag sedan jag gjorde något i denna teknik och jag hade glömt bort hur jävla obekvämt det är att sitta på golvet. Min nästa ateljé ska ha ett svinstort bord där jag kan stå och jobba.

Jag parallelljobbade på två grejer som jag brukar göra. Väldigt praktiskt. Om man kör fast på den ena är det bara att byta bild och jobba vidare. Men jag vill också göra två verk så att BOS kan välja den de tycker är bäst. De blir troligtvis klara nästa vecka så jag väntar med att visa dem till dess. Mer information om BOS (Borneo Orangutan Survival) och mitt deltagande på välgörenhetsauktionen finns på deras hemsida.

Nu ska jag fira med en bira.

ateljé, bra dag, djur, konst, skapande, välgörenhet, work in progress,

Ett roligt jobb.

Jag har bott i Stockholm i ganska många år men jag har inte satt min fot på Lilla Essingen förrän idag. Har liksom aldrig haft någon anledning. Det var inte riktigt så idylliskt som jag föreställt mig men det kanske berodde på att vädret var röven. Hur som helst så var jag inte där för att semestra utan för att träffa mina nya uppdragsgivare för illustrationsjobbet. Mötet gick bra men jag väntar till fredag innan jag skriver något mer om det för det är först då alla detaljer är klara. Men nu känner jag att jag har snackat upp det lite väl mycket, det är ingen jättegrej. Bara ett roligt jobb.

Efter mötet tog jag bussen till Kungsholmen (vad tydligt det är ibland att Stockholm är ett gäng öar) för att besöka Konstbar. Det är alltid kul att komma dit för varje gång jag är där står tavlor som väntar på att hämtas av kunder. De har fortfarande problem att hinna med all efterfrågan och nu är upplagan för "Expect everything" (som syns på bilden ovan) helt slutsåld. Jätteroligt. Och bra för min ekonomi.

C som håller i all pr inför insamlingsgalan på Clarion ringde nyss och berättade vad som hänt så långt. Det var både morgon-tv och press på gång, hoppas att det blir riktigt mycket uppmärksamhet runt hela grejen - både för min och orangutangernas skull. Jag ser verkligen fram emot att börja jobba på verket som jag bidrar med. Det kommer att bli grymt.

illustration, konst, konstbar, välgörenhet