Drar vidare

För drygt fyra år sedan fick jag tag på den här ateljén och tiden här har på många sätt varit den bästa i mitt liv. Tusentals timmar som lett till utställningar på museer, konsthallar och gallerier runt om i landet. Jag har inte njutit varje sekund men att gå till den här platsen har varit viktig, rolig och givande. Min sambo har klippt hyllade filmer här och haft Kobra på besök, min äldsta son älskar att vara här och ettåringen brukar lysa upp så fort han kommer in.

Men nu drar jag vidare och jag gör det helt utan vemod för när det är dags är det dags. Hej då, ateljé tre-tre-två.

Min son och jag

Det känns på allvar tomt och lite sorgligt

Efter tusentals timmar av troget spelande dog hen plötsligt, min ateljévän och enda sällskap på dagarna. Jag stängde av i fredags och nu i morse så hände inget när jag tryckte igång, bara ett kryptiskt meddelandet visas på den släckta displayen - F6I. Vad kan det betyda? Kunde jag inte fått ett GOODBYE åtminstonde som jag får alla andra dagar när vi skils åt?

Jag köpte stereon för en av mina första konstförsäljningar typ 2002 och vi har hängt ihop sedan dess i diverse andrahandsboenden, på folkhögskola, sommarstugan, konstskolor och ett i antal ateljeér. Ibland tjurar hen och vill inte spela någon bränd skiva men då är det bara att ta en annan och försöka senare, då brukar det funka. Men mest har vi lyssnat på radio ihop, den senaste tiden mycket på Rockklassiker 106,7, kan det vara det som var droppen? För mycket dålig hårdrock på repeat. Eller är det för jag aldrig matade dig med några kassetter?

Jag kommer att sakna dig min kära vän. Rest in peace.

Right here, right now

Maria har en skrivbordsplats i ateljén och jobbar med ett filmprojekt, själv sitter jag och betalar fakturor och planerar för morgondagen. Vårt barn är på förskolan på andra sidan gatan och såhär ser vårt liv ut just nu.

Jag älskar det.

Fet nostalgitripp

Maria och jag träffades 2005 och en sak som vi fattade ganska snabbt var att vi båda gillar att resa. Så vi öppnade rätt hårt 2006 och sedan rullade det på i några år. Jag är lite osäker på hur vi hade tid och råd men Maria var ju välbetald reklammakare (med guldkort på flyget = vip-lounger överallt!) och jag bidrog väl med vad jag kunde. Kul vi hade.

Att vi inte reser fullt lika mycket nu beror förstås på att vi har ett litet barn, men omöjligt är det ju inte - vi tillbringade ju ändå 9 veckor i New York förra året med en sexmånadersbebis. Fast det är helt klart glesare mellan resorna nu.

Här är en radda bilder från de flesta av resorna och eftersom jag har en triljard foton har jag bara valt bilder där vi båda är med för annars hade jag suttit och velat halva natten mellan alla gyllene ögonblick. Jag förstår om detta är sanslöst ointressant för väldigt många men det är ok med mig.

Brooklyn Bridge i New York våren 2006. Vår första resa tillsammans.

Sedan drog vi direkt till Island. Magi.

Och så en liten fylleresa till Åland där det var helt dött men vi hade det kul ändå. Sommaren 06.

Vår första Japanresa, här i en broderad taxi precis som det ska vara. Fortfarande 2006.

På väg till Helsingfors för att lämna tavlor till mitt dåvarande galleri. Någongång 2007.

Uppe i bergen på Teneriffa vintern 2007.

Helsingfors igen. Denna gång någon utställning (jag har varit där tusen gånger pga. galleriet men två bilder får räcka). Detta var iaf 2008.

Tre veckor i Japan, varav två på tåg. Fantastisk resa våren 2008.

I djupaste Ryssland (Perm) på dokumentärfilmfestival där Marias film var med och tävlade. 2008.

I Schweiz på en annan dokumentärfilmsfestival där Marias film var med. Fortfarande 2008.

Bilar runt på Gotland sommaren 2008. Här Fårö.

På en strand i Thailand i januari 2009 får vi reda på att vi ska bli föräldrar. Tittar man noga ser man ett graviditetstest i Marias hand. Blev en speciell båtluff.

Central Park i NYC april 2010. Vi hyrde en grym lägenhet på Lower East och hade det fantastiskt.

Men platsen vi alltid återkommer till är stugan på landet. Här sommaren 2009, några månader innan Akira föddes.

It's (still) good to be me

En klar fördel med att vara ihop med världens bästa tjej (förutom att hon är världens bästa tjej) är henns braiga födelsedagspresenter. Maria har fixat White Stripes-konserter, gigantiska sushibrickor, spagrej på Hasseludden, häng med lemurer på Skansen och nu ikväll Ratatat och middag på Svejk. Bland annat (jag undrar om inte en hel jävla Japanresa för några år sedan var en födelsedagspresent också).

Jag fattar om ni är avundsjuka. Det skulle jag också vara.

Vi åt och drack så sjukt gott på Svejken och så kom Astrid Lindgren plötsligt in. Om hon suttit still hade det gått att se också.

Efter några timmar gick vi till Debaser Slussen där vi var äldst i hipsterträsket.

Men det gjorde inte ett smack för konserten var grym och vi började genast smida planer för hur vi skulle kunna dra från stan och flytta till Brooklyn. Vad i helvete har vi i denna håla att göra? Ja, så går det när man sticker till ett par stackars småbarnsföräldrar några timmars frihet, öl och musik (tack barnvakterna för att ni gjorde det möjligt).

Vi var alldeles upprymda av tanken på vägen hem, man väljer ju själv liksom. Livet är inget genrep, det är skarpt läge.

Om Japan

Ofta när jag ska lägga Akira så babblar jag lite viskande om Japan i hans öra tills han somnar. Om tågen, maten, djuren, människorna, bergen - allt. Jag vet inte varför det blivit så, antagligen för att jag längtar dit konstant och det ligger nära till hands i skallen. Akira bryr sig inte så noga, bara man slänger in en kossa i historien då och då. Eller en hund.

Maria och jag har varit i Japan två gånger, första gången var 2006 och då var vi i Tokyo i ett par veckor. Allt var konstigt, främmande och lite svårt men vi älskade alltihop. Två år senare åkte vi igen, tanken var att vi skulle göra en dokumentär om Hanamifirandet (körsbärsträdsgrejen) och sedan tågluffa i ett par veckor. Denna gång visste vi vad vi hade att vänta och det var som att komma hem.

Jag rekommenderar alla att åka dit, det är ett helt fantastiskt land med ett underbart folk (och om de bara slutade döda delfiner och jaga valar så skulle de växa ännu mer). Det är mäktigt att vara på en plats som är så konstig och främmande med en uråldrig kultur och samtidigt känna sig väldigt hemma. För det gör man.

Jag tänkte lägga ut ett tiotal bilder men det hade inte varit riktigt rättvist mot Japan, så här kommer ett gäng istället (som ändå bara visar en bråkdel av resan). Alla är från luffen 2008 och går att klicka på för större verisioner. Vassego.

Vi hade nyss landat och började genast fira hanami/filma med gigantisk jet lag. Vi mötte upp min Japanska vän Yuki i Tokyos bästa park.

Såhär soft kan det vara i Tokyo också. Kontrasternas stad.

Vi äter sushi/sashimi minst en gång om dan (om jag får välja). Här är favoritstället i Akasaka, rullband förstås.

Shibuya crossing (ni vet från Lost in translation) en regnig kväll.

I Japan finns de finaste taxibilarna. Både utanpå och inuti.

Filmar i Tokyo. Tyvärr har det inte blivit något av filmen ännu pga. en omfattande datorkrasch för ett par år sedan, men en dag ska jag/vi ta tag i det igen.

Våra bordsgrannar. Det finns inget gladare (eller generösare) än en japan som druckit sprit.

Folk paxar plats tidigt genom att lägga ut en presenning. Sedan dukar de upp och festar tills de stupar.

Jag väntar på tåget/rymdskeppet. I Japan går tågen i tid.

Två veckors tågluffande i 1:a klass kunde börja. Det kan jag rekommendera.

Vi bodde en natt uppe i bergen där det kryllade av apor.

Detta är vårt rum uppe på ett annat berg där vi bodde på ett munkkloster. Man blir alltid mottagen med te och roliga små rispaket eller kakor.

Kanske världens vackrast belägna tågstation?

Hiroshima är förstås ett måste.

Och så var vi på en ö i södra Japan där vi hyrde cyklar och hojade runt.

Där fanns det massor med tama rådjur.

Och det var nästan töntigt vackert.

Vi badade i varma källor så fort vi kom åt. Denna låg på en vulkanö och var nog den bästa av alla. Bakom ryggen på mig låg öppet hav bara meter från källan. Trädet är inte fejk.

Någon dag senare satt vi och tittade på samma ö när den plötsligt fick ett litet utbrott. Det var tydligen ganska vanligt.

Ibland är det overkligt vackert. Speciellt om man är där i april/maj när körsbärsblommorna kör sin grej.

På första resan hade vi mycket besvär med maten (vi äter inte kött & fågel och ingen förstår engelska) så till andra resan gjorde jag detta kort. Ett genidrag.

Japanerna jobbar hårt och sover när de kan.

Sushi och bärs i förstaklass på väg mot någon skön plats. Vad livet var enkelt.

När vi kom tillbaka till Tokyo var Jens där. Han gillar också Japan.

Allt är roligt och lite konstigt i Japan och precis när man tror man sett allt så dyker en sån här grej upp. Den perfekta bilden att avsluta med.

Ett år med Akira

Jag dokumenterar ju det mesta omkring mig och det inkluderar förstås min son (en gammal familjetradition) och att sitta på alla dessa bilder utan att göra en liten hyllningsblogg vore snudd på tjänstefel. Året som gått har varit det bästa i mitt liv, det största är förstås Akiras födelse och att få följa hans utveckling på nära håll men det har hänt mycket på alla områden.

Bilderna är tagna på hans månadsdag (med undantag för någon enstaka) och när man ser dem tillsammans såhär är det ganska intressant att se hur ett ansiket och en personlighet växer fram.

Akira föddes på Danderyds sjukhus kl. 04:03 den 27 september 2009. Denna bild är tagen bara några minuter senare.  Visst ser han lite asiatisk ut?

Oktober 2009, 1 månad. Vilken plutt.

 

November 2009, 2 månader. Han hoppade liksom över spädbarnsstadiet och blev gullig direkt.

December 2009, 3 månader. Gillade tidigt att stå.

Januari 2010, 4 månader. Gillade tidigt att flyga.

Februari 2010, 5 månader. Skulle vara lätt att sälja till något blöjföretag.

Mars 2010, 6 månader. Uppskattar mina gamla 70-talskläder allt mer?

April 2010, 7 månader. Vi bodde i New York och Akira älskade det.

Maj 2010, 8 månader. Fortfarande i N.Y. Detta var en ganska vanlig syn i lägenheten.

Juni 2010, 9 månader. Hemma igen, vi flydde direkt till stugan. Akki älskar att bada.

Juli 2010, 10 månader. Fortfarande i stugan. Här är presentationsbilden till hans kommande debutroman.

Augusti 2010, 11 månader. Nymatad. Alltid med en bok i handen.

September 2010, 12 månader. Fyller år med hela käften full av tänder.