Jag ser konst alltså lever jag

Går extremt sällan på vernissager nu för tiden men när de ligger inom krypavstånd hemifrån finns det inga ursäkter. Först var jag i mitt eget ateljéhus eventspace där mina ateljégrannar Humans Since 1982 visade sitt senaste verk, en slags testkörning inför en designmässa i Dubai i mars. De jobbar framförallt med olika komplicerade klockinstallationer och är sjukt skärpta. Kulturnyheterna gör ett inslag om dem nästa vecka, missa inte.

Sedan tog jag mig igenom vårt ruffa kvarter (inte parkera bilen här mer) till grannen Färgfabriken. Där visade Henrik Ekesiöö - The Propp Show. Nu en kväll i ateljén och låtsas att jag inte alls har panik över någonting alls.

Och vips fick utställningen ett namn

Jag valde Sloth times som bild till affischen. 2 veckor kvar.

Woof!

Idag kom mina nya visitkort, Akira fick det första.

Man måste ju passa på när det är fint väder

Ledsen över dåligt bloggande de senaste dagarna men jag har varit ute på vägarna en del. Fast nu blir det straffarbete i ateljén ett tag, har lite skulder att jobba av.

Man tager vad man haver

Mitt bankkort har strulat ett tag så jag beställde ett nytt. Fint va?

Svart är det nya svarta

Jag tog en paus i måleriet och uppdaterade hemsidan istället. Inga stora förändringar men ibland måste man möblera om (bilder på de nya målningarna kommer senare).

Nytt vitt nytt vitt nytt vitt nytt

Nu syns det även på min hemsida att jag flyttat till ny ateljé. Svingött att rensa bort den gamla layouten (hur bohemiskt charmig den än kan ha verkat). Nystart på alla sätt.

Om en halvtimme kommer göteborgsgalleristen på besök och jag har en del kvar att fixa och gå igenom eftersom jag suttit och lallat med hemsidan istället. Det var ju inte planen men gjort är gjort.

Lite jobb, mycket pengar

Någon som minns illustrationsuppdraget jag gjorde åt Stockholmshem tidigare i år? Nu har jag äntligen fått en katalog (inte från grötskallarna på "reklambyrån" som utlovat utan jag fick svänga förbi huvudkontoret för att få ett ex.) och det såg ju riktigt bra ut.

Förutom att det är en bra merit att visa upp vid kommande uppdrag så betalade faktiskt det där omslaget en stor del av vår New York-vistelse. Mer sånt tack.

Jag gillar kontraster

Förra helgen satt jag i en källare i Uppsala och drack tysklandssprit med ett gäng kemistudenter och igår var vi på sommarfest med halva Stockholms reklamkår mitt i djupaste Lidingö. Båda var roliga på sitt sätt, men gårdagens fest toppades med en bröllopsvigsel mitt i och det är ju svårslaget.

Idag har jag naturligtvis varit svårt bakfull men oj vad det var värt.

Det var den perfekt sommarkvällen för gigantisk trädgårdsfest.

9 av 10 jobbade med reklam. Minst.

Är inte så sugen på att bo på Lidingö men skulle gärna ha deras hus.

Ja, ni fattar.

Vi hade barnvakt och fick en helkväll tillsammans för första gången sedan Akira föddes. Det utnyttjades.

Och Anthony var hans namn

Det går åt mycket vitt. Massor med vitt. Jag tänker mjölkbaren i A Clockwork Orange, jag tänker konsthallar och jag tänker på lägenheten i Camden där jag hängde ibland i mitten av 90-talet. Den hade vita väggar, vitt golv, vitt tak och bara vita möbler. Och han som bodde där drog ofta upp vita saker i näsan och pratade oavbrutet. Vi jobbade på samma hotell vid Covent Garden och det var en annan tid i en annan värld.

Två lass ut och ett lass in

Idag drog vi till en återvinningsstation mitt i smålandsskogen och dumpade junket som jag rensat ut. Där sprang det runt två gubbar och sorterade - en lång smal och en kort tjock. Maria ville dokumentärfilma dem direkt. Appropå det håller hon på just nu och klipper materialet från häst- och vagnresan på Irlands med sina 80-plussiga damer. Det blir bra grejer och jag lovar att ni får se den på SVT inom något år eller så.

I Valdemarsvik kunde vi inte låta bli att gå på ett par loppisar och dagens största fynd var en fantastisk soffa som vi ska ha i vår kommande lägenhet. Typ i en hall eller så. Man snurrar på underdelarna och genom ett magiskt system med skenor så fälls ryggstöden ned och man har en liten säng. Så bra. Toppskick och jag tror den är värd betydligt mer än femhundringen den kostade.

Imorgon slappar vi och sedan drar vi till min gamla hemtrakter över helgen. Min syrra driver ett B&B någonstans i Närkeskogen och vi ska bo där en natt. På söndag ska vi till hålan jag är uppvuxen och kolla in marknaden. Det var årets stora händelse när man var liten för det hände liksom inte så mycket annat, man längtade ihjäl sig tills karusellerna och marknadsgubbarna skulle komma och det var alltid något knas. Jag minns arga zigenare och pistolskott genom husvagnsfönster. När man blev lite äldre var det roligare med dans på vallen, fulla raggare, dansband och chokladjul. Gömda ölburkar i skogen, otrohetsaffärer och knytnävsslagsmål.

Det var tider det.

Det var precis som i Miami Ink

Jag hade inte tänkt göra min egen design på tatueringen egentligen, har hela tiden sagt att det skulle kännas bättre och roligare om någon annan gjorde den. Ändå satt jag hela morgonen och skissade på en grej - som jag var grymt nöjd med - och tog den till tatueringsstudion. Jag blev tokdissad. Rejält sågad. Och kanske med all rätt eftersom jag inte riktigt vet vad som håller eller ej för en tatuering. Det var ju därför jag skulle låta någon annan göra jobbet, råkade bara glömma bort det.

Hur som helst, hon ska skissa upp en ny grej nu när hon vet vad jag vill ha. Jag tror att hon sätter ihop något grymt och imorgon kl. 3 är det dags. Äntligen!

Kolla den fina tomten.

Det är exakt sånt här jag kommer att sakna. Bland annat.

Hells Angels NYC's högkvarter ligger nära där vi bor.

Eftersom det inte blev någon gadd idag så gick jag till baren med den goda weissbieren och tröstade mig. På muggen hängde den där spegeln som påminner en om att tiden rinner iväg. Det blev ett bitterljuvt besök.

Men då gick jag och mötte upp Akira och Maria vid vår lokala lekpark och allt kändes ljusare igen.

Nu bara kör jag

Nu är det skrivbordets tur. Min naiva plan är att pytteburken som står där ska räcka till två strykningar. Vi får väl se.

Och nej, jag är inte så tokig att jag målar om hans skrivbord också. Det är mitt och jag har inte mage att slänga denna väldigt praktiska möbel, det får en andra chans hemma hos oss istället. Vi har behövt ett ordentligt skrivbord i typ fem år.

All reklam är bra reklam osv.

Sist jag var på konstbar så pratade vi lite om den tunna linjen mellan design och konst. Jag nämnde att man som konstnär inte vill synas allt för mycket i designsammanhang och att jag tackat nej till flera erbjudanden den senaste tiden pga. detta. Han tog nog inte allt för hårt på mina ord för häromdan kom ett mejl:

Nu kommer du att synas i ett designsammanhang. Kökskonst.

/Andreas

Tydligen har tidningen Plaza valt ut ett av mina verk (från konstbar) till ett specialnummer om hus och kök som kommer om någon månad. Ja, vad säger man. Om det hjälper till att sälja några extra prints så är väl det bra, och dessutom kan det ju leda till mer.

Så mycket för den principen.

T minus 9 hours

Raketrampen är klar. Jag hade tur för Alfons Åberg hade vägarna förbi och en stund över. Med hans kunnande och mitt handlag så fick vi ihop detta fantastiska system. Om några timmar kommer det bara spruta raketer över området.

Min gigantiska ateljé.

Här är 360-gradersvyn av min ateljé som jag babblade om i ett tidigare inlägg att jag skulle göra. Tänkte på något vis att det skulle framgå hur liten yta jag har att röra mig på - men det blev visst tvärt om. Den ser gigantiskt ut i mina ögon (klicka på bilden för att se bättre).

Jag har även designat om min hemsida litegrand, det finns fortfarande saker jag ska ändra på men det tar jag senare.

ateljé, design,

Ett kort ögonblick.

Ibland kan jag för en kort, kort stund glömma bort att jag är pappa. Det hände nyss när jag satt här vid tv:n som vanligt och tittade på någon meningslöst nattrepris. Ena sekunden var allt som vanligt och i nästa var allt totalt förändrat. Det låg nämligen en liten sovande pojke bredvid mig i soffan. Min son. Akira. Han är så fin där han ligger på min gamla kudde* och sover att jag var tvungen att hämta kameran. Jag vill aldrig glömma detta ögonblick.

Det har blivit så att jag tar det första nattpasset och sedan tar Maria över någon gång mellan 03-04. Nu sover han så bra att det egentligen är onödigt att jag sitter uppe men jag har kommit in i det och gillar våra nätter tillsammans. Jag sitter och slösurfar samtidigt som jag glor på allt som visas på tv medan han sover. Först i mitt knä och sedan bredvid mig. De är rogivande och eftersom jag inte har något speciellt att göra dagen efter så gör det inget att jag sitter och nattugglar. Det är lite mysigt.

*Jag har designat, tryckt och sytt kuddfodralet han ligger på (som föreställer mig när jag hade dreads och lite annorlunda ansiktsbehåring). Det var när jag gick på folkhögskola i Blekinge för många år sedan och inte visste något om varken Maria eller Akira. Jag var lite egofixerad på den tiden och trycket finns även som t-shirt, underkläder och så orginalet som är en stor oljemålning på duk...

Akira, hemma, design