Snart kostar mina målningar en nolla till

Årskrönika 2012

Det har varit ett ateljéår, bara ett par utställningar och inga makalösa framgångar att rapportera om. Men timmarna i atten har gett resultat och om exakt tre veckor kan man gå till Eskilstuna konstmuseum och se vad jag har slitit med.

Här är året i korthet:

Jag öppnade hårt med lätt hybris.

Ställde ut separat på Eksjö museum i januari.

Fick helsidor i lokalpressen. 

I ateljén påbörjade jag nya målningar i ny teknik.

Medan denna blev inköpt av museet ovan.

Sedan påbörjade jag mitt (nuvarande) stora projekt och började måla i enbart svart/vitt. I olja.

Jag målade.

Och målade.

Min tjej och hennes verksamhet flyttade in i ateljén på allvar.

Och så kom Kobras team och gjorde ett reportage. Om henne...

Jag målade vidare.

Och vidare.

Sedan ställde jag ut på Centralgalleriet i Gävle.

Kanske min bästa hängning hittills.

Och fick grym press.

I alla deras tidningar.

ALLA.

Men jag kröp in i ateljén och fortsatte måla.

Och så började jag på den där triptyken...

Mitt i allt hörde Singular Art Magazine av sig och gjorde en grej.

Typ ett halvår senare var triptyken klar. Ett litet helvete.

Fast en till målning hann jag med.

Innan allt skulle plåtas och hämtas av museet.

Och det var ungefär allt. Tack för i år alla läsare!

Jag har full kontroll på läget

men när man målar, plåtar och fernissar samtidigt vet man att en utställning börjar närma sig. Visserligen inte vernissage förrän om drygt en månad men på måndag kommer museet och hämtar och då ska allt vara torrt, packat och klart.

Och på tisdag mina vänner, lämnar jag Narniahelvetet och drar till en ö i Atlanten. Rättvist.

Bara amatörer gör det lätt för sig

Jag jobbar på med triptyken och även om det är ganska långt kvar börjar jag se ljuset i tunneln. Detta blir utan tvekan pricken över utställningsi:et på Eskilstuna konstmuseum i januari.

Och dyr så in i helvete.

Vernissagekort 2.0

Av alla vernissagekort jag haft är nog detta finast hittills, hoppas det finns en lika fin affisch. På torsdag åker jag upp och hänger utställningen och träffar press. Vernissage på lördag kl. 13.

Läs mer och bjud in dig själv här. Hoppas vi ses! 

Det är nu det händer

Mötet med Eskilstuna Konstmuseum gick bra och de gillade mina nya verk. Min idé om en stor triptyk mottogs väl och jag ser fram emot att börja på den i höst. Själva utställningen pågår från mitten av januari till mitten av mars 2013 och katalog ska produceras.

Det blir bra det här.

Ingen har sagt emot mig än så länge

Mer work in progress från Sveriges hårdast arbetande konstnär finns på fejjasidan.

Visste ni att

jag för tillfället är Sveriges hårdast arbetande konstnär? Klicka på bilden eller här för att se mer.

Ursäkta om jag tjatar men

imorgon KOMMER KOBRA TILL MIN ATELJÈ!

Det goda livet

Vi har barnvakt extremt sällan men igår fick vi oss en helkväll. Filmen var jättebra (en rejäl uppgradering mot versionen jag sett tidigare) och efterfesten på en bar i närheten dignade av obegränsade mängder sushi och dryck. Mycket bekanta fejjor och hade någon släppt en bomb över stället skulle rätt stora delar av Sveriges kulturliv ha utplånats.

Maria träffade rätt människor och fick en öppning som kan leda till bra grejer men kvällens höjdpunkt för mig var när jag pratade lite med Lars Lerin (huvudpersonen i filmen och en av Sveriges främsta konstnärer) och vi kom naturligtvis in på ämnet..... konst. Jag nämnde att jag var konstnär och egentligen skulle ställt ut tillsammans med honom i höstas på Eskilstuna konstmuseum och beklagade mig lite att det inte blev så. Och då kom det (på bredast möjliga värmlänska):

...men..... är det du som är Daniel..... Milton?

Stort.

Applåderna.

Alla bar svart utom vi (och Lars).

Egoboost

När jag satt och skrev ut recensioner och pressklipp så slog det mig att jag har hållit på med det här ett tag och började kolla igenom mina listor. Jag har sedan 2006 ställt ut - separat och i grupp - ett tjugotal gånger på gallerier, konsthallar och museér. Under denna tid har jag sålt konst för drygt en miljon kronor.

Det är ju helt sjukt.

Hurra för min geniala familj!

Det må gå rätt trögt för mig just nu men resten av vår lilla familj har bättre flyt. Min son trivs allt bättre på nya förskolan och är inte rädd för det batteridrivna briotåget längre och Maria har just sålt in sin andra dokumentär till SVT. Arbetet med filmen har pågått till och från i tre år men det var bara ett par veckor sedan hon skickade in den och nu är det klart.

Jag har som vanligt bidragit med vad jag kan som klippare och står denna gång även för layouten ovan (klicka på bilden för att läsa om filmen). Jag är glad och stolt att få vara en del av Marias produktioner.

Lyllo alla er som inte sett filmen ännu men någon gång våren 2012 ska den visas. Lita på att jag återkommer när jag vet mer.

Detta inlägg tog 45 minuter att skriva

Det händer en massa roliga och bra saker nu. Utställningen på Galleri Thomassen har lett till en dialog med ett konstmuseum i Göteborgstrakten och på fredag åker jag till ett annat konstmuseum för att diskutera framtiden. Min gallerist berättar saker jag vill höra och om tre månader är det vernissage på Eksjö Konsthall.

Så varför sitter jag fortfarande här och är handlingsförlamad?

Ego

Jag har suttit hela dagen och skrivit reseräkningar, sorterat kvitton, uppdaterat hemsida och skapat lite allmän ordning i arkiven. Tråkigamennödvändigasakersommåstegöras.

När jag höll på och rotade så såg jag att det trots allt finns en hel del recensioner, artiklar och allmäna hyllningar gällande min konst och när jag ändå har allt annat på fejjan så smällde jag upp det där också. Allt jag gjort under de senaste åren har naturligtvis inte uppmärksammats i media men när man ser allt tillsammans såhär så är det inte så himla pjåkigt ändå. Kolla själv.

Balans

Trots att jag hållt på med det här i tio år kommer alltid handlingsförlamningen och tomheten efter en vernissage som en överraskning. Nu sitter jag här och slokar istället för att glädjas åt vad jag har. Antar att alla reaktioner behöver en motreaktion.

Men om några veckor ska jag träffa chefen på ett stort konstmuseum för att diskutera framtiden och om tre månader ställer jag ut separat på Eksjö Museum. Så jag ska nog komma över svackan den här gången också.

FÄRDIG!

Att montera ramar, fixa upphängning, bubbla in och paketera 17 målningar är uppenbarligen inget man gör på en eftermiddag. Men nu är jag klar och väntar bara på upphämtning. På onsdag åker jag ned och hjälper till med hängningen och som alla trogna läsare vet sedan länge är det vernissage torsdag den 13 oktober (kl. 17-20) på Galleri Thomassen i Göteborg.

Jag hoppas vi ses där, det kommer att bli bra. Svinbra faktiskt.

1 månad kvar

och jag börjar bli klar med de stora dukarna. Sitter och sneglar på galleriets planritning och försöker visualisera hängningen. I mitt huvud är det den bästa utställning jag någonsin gjort så nu gäller det bara att få till det sista och fixa så att det verkligen BLIR det också.

Som världens största balkong

Jag kommer inte att sakna att bo på söder (hej då hipsterjävlar!) och jag kommer inte att sakna vårt boende hur charmigt och mysigt det än må vara. Men jag kommer definitivt att sakna att bara kunna öppna dörren och duka upp frukost på gården.

Fast när jag tänker på vad vi ska byta till så känns det rätt ok ändå.

12 dagar kvar...

Janteblogg

Jag fick för mig att jag inte visat denna bild här tidigare, eller har jag? Hur som helst så är det en av målningarna i min kommande utställning som jag är mest nöjd med, allt föll på plats så perfekt och den knyter ihop alla tankar jag har om den senaste serien verk (jag kan återkomma med dem om någon är intresserad).

Under attacker av hybris kan jag tänka att lycklig är den person som får köpa den nu för om några år får man lägga på en nolla till. Och så skrattar jag lite åt alla som kommer att ångra sig att de inte köpte när de hade chansen. Jo, det skenas iväg lite ibland men jag har jobbat med dem i över ett år och det ska bli så sjukt kul att ställa ut snart och få visa upp dem i verkligheten.

För de är faktiskt förbannat bra.

Red - NYC series 2011, 90x90 cm, blandteknik

Allt är planerat med kirurgisk precision

Och när jag ändå håller på, här är min nya promenad till ateljén. Den tar 10 min om man slöar. Nästan lite provocerande va?