Still out of office

Han har för korta ben

Var ute och gick med lillen i svinottan men ibland halkade han efter. Då är det smart med röda kläder.

En positiv bieffekt av föräldraskapet

Jag söker Konstnärsnämndens arbetsstipendium varje år och sitter liksom resten av sveriges konstnärer och stressar kvällen innan deadline i deras förbannat sega databas. Men inte 2011 - framförhållningens år.

Detta är femte året jag söker och om de tittar i sina papper borde de se att det är min tur nu. På allvar.

Och här sitter jag och fejkjobbar

Slept lika a baby och blev väckt av måsskrik (vad annars?). Synd att det är pissedassväder idag också för jag skulle gärna ge Göteborg en ärlig chans, men som det är nu håller jag mig på rummet tills de puttar ut mig. Om några timmar ska jag sätta mig på drömtåget och åka hem igen vilket känns mer än helt ok.

Men i höst kommer jag tillbaka med årets bästa utställning!

Och dessutom är hela klabbet avdragsgillt

Sitter på tåget. Leonard Cohen i lurarna som en liten gubbe. Kaffe och kexchoklad. En liten bok, bakgrundsskval och vag parfymdoft. Datorn börjar bli varm i knät. Skövde C.

Skillnaden mellan att åka tåg nu och innan vi fick barn är att förut var resan en resa och inget annat - nu vill jag aldrig komma fram. Att sitta i detta vakum är det skönaste jag gjort på veckor, stannar tåget på en Västgötaslätt i fem timmar kommer jag kanske att börja gråta av lycka.

Men det är ju till räkor och ordvitsar jag ska. Kolla in Göteborgs grymmaste galleri och kanske dricka en bärs med någon gammal bekant. Och sova, sova, sova i ett helt mörkt rum så länge jag vill. Jag tror jag smäller av.

På jobbet

Vi har gjort ett slags schema. Det känns väldigt barnfamiljigt, vuxet och bra för trots att vi har tyckt att det funkat ok tidigare att köra lite på känn har vi med tiden märkt att Marias tid, min tid, Akiras tid, våra arbeten och fritid har flytit ihop till en soppa där ingen vet som är vad. Eller när.

Så sedan ett par veckor tillbaka kör vi att jag har två heldagar (9-17) i ateljén och övriga veckodagar kväll (17 - typ 23). Det kan vara lite segt ibland att åka till jobbet efter en intensiv dag med lillen - dessutom efter att ha gått upp vid sjutiden på morgonen - men sova kan man göra när man är död.

Bland det bästa Akira vet är att vinka i fönstret så varje gång jag (eller Maria) går hemifrån lyser ett litet ansikte i rutan.

Idag sjöng han till och med en stump.

Men vi överlever

Man blir ju helt klart lite skakis av att plötsligt få en hel eftermiddag där man bara kan sitta och läsa en bok, sippa på en bira och bubbelbada. Eller var det adrenalinet som fortfarande pumpade i våra gamla kroppar efter alla vattenrutchkanor?

Hur som helst - det bästa med hela Örebro måste vara det stora badhusets relaxavdelning (ja, förutom Akiras farmor då).

Att jobba och vila är samma sak

Det blev varket något museum eller Queens idag. Jag kände mig lite sliten så jag sov middag med lillen men när jag vaknade blev det ännu värre så jag stannade hemma idag. Det var perfekt för nu fick jag chansen att vila och ostört gå igenom gallerierna i East village, Greenwich, Soho och Tribeca medan Maria och Akki var ute.

Jag hittade några ställen som jag ska titta vidare på, men Soho - där de flesta gallerier utanför Chelsea ligger - vilket skämt alltså. Går närmast att likna vid en blandning av Hornsgatan och Gamla stan, det fanns inte ett enda ställe där som intresserade mig. 70 % sliskigt fotorealistiskt måleri och resten unken modernism/postmodernism. Turistskrutt.

Det känns jäkligt gött att befinna sig här och bara lägga en hel dag på att sova och sitta vid datorn utan att ha det minsta dåligt samvete över det. Imorgon verkar det som en kompis som av någon anledning befinner sig i New Jersey kommer förbi, han messade nyss att han var där på något jobb och undrade om han kunde sova över. Det ska bli kul att hänga med lite Kalle.

Någon som kan slå den här arbetsplatsen?

Igår grillade vi "across the border"-burgare. Smäckade med jalapenos, guacamole och tabasco.

Vi har det nästan overkligt bra.

Nu räcker det med Brooklyn

Asså, jag pallar inte skriva så mycket idag heller. Vi gick fram och tillbaka till Brooklyn för att kolla på judarna i Williamsburg och sedan fick Maria och jag en bonuskväll på krogen. Eller kväll och kväll, en dryg timme blev det. Men den utnyttjade vi väl. Nu har vi nyss ätit grymt käk från veganrestaurangen runt hörnet.

Imorgon drar morsan tillbaka till Sverige så nu är det hög tid att koncentrera sig på konsten. Vi har en månad kvar här och jag har mycket kvar att göra. Så det är väl bäst att jag gör.

Akira är hungrig.

Williamsburg bridge. Idag var det riktigt rövväder.

Men vi var rätt glada ändå.

Vi kollar in judar. Egentligen vill de inte bli plåtade så man måste låtsas att man tar kort på något annat hela tiden. Den här bilden blev väl sådär.

På en bar bredvid oss. Jag drack en riktigt, riktigt dålig öl. Tänk Bud Light utspädd med diskvatten.

Nu har jag två par lite för varma skor

Maria har blivit lite smårisig så idag drog Akira och jag iväg i några timmar själva medan hon vilade. Det är inte många farsor som är ute och går med vagn i den här stan, man blir nästan uttittad. Folk skulle bry sig mindre om jag gick runt med en indianskrud på huvudet och sjöng beatleslåtar baklänges. Akki däremot bryr sig inte ett dugg om ljuden här längre, det kan åka förbi brandbilar med sirener, larm kan gå igång och taxibilarna kan tuta sig blåa - han sover igenom allt. Det enda han inte gillar är om det blir tyst och man stannar vagnen.

Som ni förstår har det inte hänt så mycket idag (eftersom jag gafflar på om kiddo) men imorgon tänkte vi gå till New Museum och så kommer morsan på eftermiddagen. Hon stannar i en vecka så äntligen kanske vi får någon kväll ute tillsammans, bara Maria och jag. Men först måste vi få lillen att fatta hur man sover en hel natt (och vi är på god väg). Jag ser nästan fram emot att vara lite bakis.

Paus i Madison Square Park, Akki gillade mina nyinköpta dojjor.

Jag fick frikort när Maria och lillen sov eftermiddag. Två happy hour-öl på soliga hörnet tack!

På muggen. Jag släpper aldrig kameran.

När jag kom hem var det någon som var hungrig. Är han inte FÖR söt nästan?

Och grannen mitt emot har fest.

Svennebananfredag i soffan.

Fredagskvällen bubblar och här sitter jag framför tv:n och glor på idol. Som jag inte ens tycker är kul. Men jag har öppnat en flaska vin och har det ganska roligt åt Akira när han dansar till olika låtar på spotify. Mötley Crue verkar han gilla, eller kommer nog göra det snart i alla fall.

Men. Jag har faktiskt inte ett dugg emot att sitta här och svennebanana. Jag skulle inte vilja vara någon annanstans just nu utan trivs väldigt bra. Denna period är speciell och högst tillfällig, jag kommer antagligen att tänka tillbaka på våra soffdagar med lillefjant och känna saknad.

Min utflykt till Skärholmen tidigare idag var en succé. Jag hittade allt jag behövde och lite till. I morgon är det jag som sätter igång och jobbar i ateljén på allvar. Äntligen.

Akira får ett välbehövligt byte mellan två uppträdanden.

En natt till.

Vi satt och åt lunch innan vi skulle åka härifrån. Jag hade redan städat och plockat i ordning i stugan och Maria har skördat och grejat. Det var så skönt i solen. Jag frågade Maria om vi inte skulle åka imorgon istället. Vi kan njuta en dag till och så slipper vi köer och skit om vi åker tidigt. Hon tyckte det lät som en bra idé så här sitter jag medan Maria tupplurar. Bonustid. Det är skönt att vara sin egen boss.

Men sedan blir det tokmåleri ett tag. Hoppas att Skrutten håller sig inne ett tag till så att jag hinner komma igång ordentligt. Jag har sjukt mycket att göra inför Liverpool. Det ska bli kul, men det kommer att bli tajt. Tur att jag funkar som bäst under press.

Annars så passade jag på att bränna mig ganska mycket på en brännässla. Det var ju sista chansen idag liksom. Nu är trädgården ganska fin, bra mycket bättre än när vi kom. Längtar redan till nästa gång vi ska hit. Då är vi tre.

Marias skörd.