Så bra

Jag lämnade Maria åt sitt Kobraöde och tog en promenad

runt Vinterviken och Gröndal. Jag pratade med min gallerist som skulle boka in ett möte med chefen på Eskilstuna konstmuseum inför den kommande utställningen. Sen satt jag rätt länge och tänkte på hur jävla bra jag har det,

så bra faktiskt att jag i ett anfall av gott humör/hybris där och då bestämde mig att en dag ska vi köpa vårt favvohus på Stora Essingen. Den där klossen längst ut på udden med hela jävla solnedgången vid strandkanten.

Men skulle det spricka kan vi ta nästan vilket som helst av de andra.

Jag vände tillbaka mot ateljén och straxt därefter ringde Maria och sa att jag var välkommen till min arbetsplats igen, hon och kobrorna skulle dra vidare till ett fik för vidare intervju. Och nu ska jag fortsätta rota i mitt bildarkiv (gick igenom 5000 bilder igår) efter stoff till nya målningar.

Det är bra att va ja.

Äntligen kan man plåta utan att frysa ihjäl

Tog en sen promenad genom nattstockholm igår. Bild 1 är förstås kvällens vinnare men jag fick ihop lite allt möjligt bra. Tycker ja.

Jag älskar solen

Ljus är viktigt. En förutsättning för allt. Jag kan inte för mitt liv förstå människor som "gillar vintern", vad finns att gilla liksom? Kylan? Mörkret? Bilolyckor? Förfrusna fingrar? Slask? Sjuka barn? Bortdomnade fötter? Fallande istappar? Inställda tåg? Brutna ben? Tjocka kläder? Kalla golv? Snöskottning? D-vitaminbristen? Höga elräkningar? Julångest? Förkylningar? Spyor?

Visst kan ett kvällsåk i backen vara vackert och härligt och det kan ju vara kul att bygga en snögubbe med ungen och en isvak efter bastubadet är ju gött men det spelar ingen roll hur många grejer man radar upp för det är aldrig värt priset man får betala - 4 månader av mörk köldångest, marinerad i diverse åkommor.

Men nu börjar skiten äntligen släppa och här är jag med sol i sinnet på väg till atten, det här blir en bra dag.

Allt är planerat med kirurgisk precision

Och när jag ändå håller på, här är min nya promenad till ateljén. Den tar 10 min om man slöar. Nästan lite provocerande va?

Och så blev vi sugna på att flytta ut på landet

Det hanns liksom aldrig med varken bowling, bastu eller biljard men det gjorde inte ett dugg. Vi hade ett fantastiskt dygn tillsammans och det blev inte alls så babykaotiskt som jag trott. Sånt här borde man göra oftare.

Löven föll i slowmo runt oss.

Afternoon tea. Jag överdoserade förstås.

Sedan gick vi i bredd i solnedgången.

Och skålade för brudparet som gifte sig i somras (vår bröllopspresent från oss till dem var just denna slottsvistelse).

Akki har en tvilling som heter Lilian. Och när alla barn spelat sig trötta fick vi en egen matsal (undrar varför?) som det tydligen spökade i. Det gjorde det inte. Vi åt och drack och hade en toppkväll och sedan sov vi som stockar, frossade frukostbuffé och drog hem igen.

Jag vet, jag skulle inte blogga om sånt här

Vi skulle egentligen bara gå en sväng till ateljén för att se om jag verkligen skulle behålla det där gigantiska bordet jag fick av Jens (det ska jag inte) men det blev en heldag i Gröndal istället. Jag köpte en liten blommig soffa också men glömde plåta den, hoppas ni kan hålla er några dagar för imorgon åker vi till Uppsala* så det blir ett litet bloggbreak.

*Vi ska på bio tillsammans för första gången sedan Akki föddes och så ska jag på någonslags kemiststudentfest med en barndomskompis jag inte sett på drygt 15 år. Ska bli intressant.

Pizzapaus på en av bryggorna i Gröndal. Snart ska vi bo där. Snart. Hoppas väldigt, väldigt snart. Jättesnart.

Sen gick vi till Vinterviken och fikade lite.

Och så var det det där med fotograferna på Hornsgatan igen - de jobbar helt klart i motvind (klicka på bilden för större).

Tur att de inte var tre iallafall.

Dagarna går alldeles för fort nu

Jo, det är klart att jag har lite dåligt samvete för att jag slarvar lite med galleriletandet. Men på måndagar och tisdagar är de ändå inte öppna så då passade vi på att bocka av lite punkter från att-göra-listan. Vi har en hel del att klara av innan vi är redo att åka hem. Fast redo kommer vi iofs aldrig att bli.

Det blir inte så mycket galleriaktivitet imorgon heller för vi tänkte dra till Coney Island, det har jag sett fram emot sedan vi kom hit. Vi provade för ett par veckor sedan med då kom vi bara ett par stationer och sedan tyckte de att vi skulle åka buss resten av resan. Jorå, gärna med barnvagn i töntig hetta. Imorgon ska nog allt funka, jävlar vad bilder jag ska ta.

Och ja, vi smälter fortfarande här men jag ska inte gnälla mer om det. Hyggligt va?

Akira älskar tunnelbanan, han väljer ut ett offer och sedan stirrar han. Stirrar, stirrar och stirrar. Att titta är hans grej.

Av en ren slump sprang vi på den största katedral jag någonsin varit i - och jag har varit i asmånga. Jag har inte så mycket till övers för religion, men dessa vansinniga byggnader är ganska fascinerande.

Och så var vi plötsligt där, helig mark för alla Seinfeldfans. Eftersom det kom en störtskur passade vi på att vräka i oss lite smaklös, friterad dinermat.

Prommade i den norra delen av Central Park. Det var snudd på regnskog där uppe.

Hittade lite gungor åt Akira. Det verkar vara något han gillar.

Kan det inte komma ett lågtryck snart?

Sssatan vad varmt det är. Det är inte roligt. Vaknar varm, går runt i en jättespis hela dagarna och sitter i en klibbig lägenhet på kvällen. Ständigt törstig. Men vi har det gött ändå och några saker som hänt idag är:

Vi satt på Bleecker Street vid några bord utanför en affär när ett gäng franska ungdomar satte sig bredvid oss. Tror ni inte att de halar upp varsin baguette och brieost och börja trycka i sig? Måste folk vara sådana klyschor?

Vi gick ganska många kvarter för att äta våra favoritburriotos på 7:e avenyn bara för att upptäcka att de stängt igen för gott. Svettiga, besvikna och hungriga gick vi trettio kvarter hem och lagade till kylskåpsrester. Vi hade visst både färsk sparris, pecorino, parmesan, grädde, lök och ruccola hemma så det ordnade till sig ändå.

En granne har fest på vårt tak och de bränner av ganska rejält med fyrverkerier. Det där måste vara olagligt säger jag till Maria och "snart får vi nog höra sirener". Några minuter senare står ett par snutar på taket bredvid oss och försöker ta sig in på vår terrass. Eftersom vi har typ rakbladsståltråd så gick det inte så bra så de bad mig buzza in dem istället. Smällandet slutade.

Det är specialavsnitt av vårt favoritprogram "Cakeboss". Jag är på allvar sugen på att åka till New Jersey där bageriet ligger. Frågan är om det värt att lägga en hel dag på det när vi bara har ett begränsat antal kvar?

Ja, det var väl typ det.

Klotterhumor.

En blandning av tur och skicklighet.

Enbart skicklighet.

Här går vi förbi väldigt ofta och äntligen var gränden tömd på bilar, skräp och människor. Jag fick min bild.

Fatta vilken tur jag har som får hänga med de här två hela dagarna.

Snowlotus - det låter ju bra iallafall

När jag tröttnade på att gå runt med Akira i regnet så gick vi till en bar i kvarteret och lekte med trumman en tant lurade på mig i Chinatown. Jag tog en öl och tittade lite på medicinen jag köpte av en annan tant i samma område. Den västerländska läkekonsten har fått sin chans, nu ska jag hela min hals* med fjärran österns samlade kunskap.

*Jag verkar ha åkt på någon infektion som aldrig går över. Att gå till läkare och trassla med försäkringspapper känns lite meckigt för en så fjuttig sak.

Bla, bla New York

Bla bla bla, Coney Island bla, bla, blbibla knas med tunnelbanan så vi bla, blabb, bla istället. Sedan bla, bla bla, bla bla och så gick vi bla, bla, blaff. Och nu går jag och lägger mig. Bla.

Bla, bla, bla high lane walk. Eller high walk lane? Blab.

Bla, babbel, bla och varmt som satan.

Bla, bla, loppis bla, bla varmt så in i helvete.

Öl, bla, gott bla, bla lillen, blabla.

Sextio kvarter. Bla, bla. Hemma.

Nu räcker det med Brooklyn

Asså, jag pallar inte skriva så mycket idag heller. Vi gick fram och tillbaka till Brooklyn för att kolla på judarna i Williamsburg och sedan fick Maria och jag en bonuskväll på krogen. Eller kväll och kväll, en dryg timme blev det. Men den utnyttjade vi väl. Nu har vi nyss ätit grymt käk från veganrestaurangen runt hörnet.

Imorgon drar morsan tillbaka till Sverige så nu är det hög tid att koncentrera sig på konsten. Vi har en månad kvar här och jag har mycket kvar att göra. Så det är väl bäst att jag gör.

Akira är hungrig.

Williamsburg bridge. Idag var det riktigt rövväder.

Men vi var rätt glada ändå.

Vi kollar in judar. Egentligen vill de inte bli plåtade så man måste låtsas att man tar kort på något annat hela tiden. Den här bilden blev väl sådär.

På en bar bredvid oss. Jag drack en riktigt, riktigt dålig öl. Tänk Bud Light utspädd med diskvatten.

Vi borde inte hunnit med allt det här

Klockan är över midnatt och vi har gått nonstop från morgon till kväll så jag pallar verkligen inte att skriva så mycket mer än såhär idag. Sorry.

Det var dags för stora New York turen. Ett av de första stoppen var en av pirerna vid Hudson River. Sedan gick vi genom West Village och shoppade på Marc Jacobs, typ min nya favoritaffär. Varför ska den vara så dyr?

Det blev japanskt idag också. Bästa sashimin på länge.

Ett ställe jag velat gå till länge är naturhistoriska. Vi dök på det av en ren slump när vi letade toalett (för örtionde gången). Att dricka kaffe är inte bra för mig, jag blir helt dränerad.

Vi var i central park ganska länge och när vi tröttnade på det gick vi och tittade på allt guld hos herr Trump.

Och så upp på det där taket igen. Fortfarande lika mäktigt. Sedan promenerade vi rätt långt, käkade pizza, provade kläder, var inne på Tiffany's, Macy's, hängde runt Times Square i skymningen och säkert något mer. Vi glodde på Empire på nära håll och så strykjärnet förstås. Sedan åkte vi hem och jag åt upp de indiska resterna från igår.

Imorgon blir det lugnare, kanske en utekväll för småbarnsföräldrarna?