Fet nostalgitripp

Maria och jag träffades 2005 och en sak som vi fattade ganska snabbt var att vi båda gillar att resa. Så vi öppnade rätt hårt 2006 och sedan rullade det på i några år. Jag är lite osäker på hur vi hade tid och råd men Maria var ju välbetald reklammakare (med guldkort på flyget = vip-lounger överallt!) och jag bidrog väl med vad jag kunde. Kul vi hade.

Att vi inte reser fullt lika mycket nu beror förstås på att vi har ett litet barn, men omöjligt är det ju inte - vi tillbringade ju ändå 9 veckor i New York förra året med en sexmånadersbebis. Fast det är helt klart glesare mellan resorna nu.

Här är en radda bilder från de flesta av resorna och eftersom jag har en triljard foton har jag bara valt bilder där vi båda är med för annars hade jag suttit och velat halva natten mellan alla gyllene ögonblick. Jag förstår om detta är sanslöst ointressant för väldigt många men det är ok med mig.

Brooklyn Bridge i New York våren 2006. Vår första resa tillsammans.

Sedan drog vi direkt till Island. Magi.

Och så en liten fylleresa till Åland där det var helt dött men vi hade det kul ändå. Sommaren 06.

Vår första Japanresa, här i en broderad taxi precis som det ska vara. Fortfarande 2006.

På väg till Helsingfors för att lämna tavlor till mitt dåvarande galleri. Någongång 2007.

Uppe i bergen på Teneriffa vintern 2007.

Helsingfors igen. Denna gång någon utställning (jag har varit där tusen gånger pga. galleriet men två bilder får räcka). Detta var iaf 2008.

Tre veckor i Japan, varav två på tåg. Fantastisk resa våren 2008.

I djupaste Ryssland (Perm) på dokumentärfilmfestival där Marias film var med och tävlade. 2008.

I Schweiz på en annan dokumentärfilmsfestival där Marias film var med. Fortfarande 2008.

Bilar runt på Gotland sommaren 2008. Här Fårö.

På en strand i Thailand i januari 2009 får vi reda på att vi ska bli föräldrar. Tittar man noga ser man ett graviditetstest i Marias hand. Blev en speciell båtluff.

Central Park i NYC april 2010. Vi hyrde en grym lägenhet på Lower East och hade det fantastiskt.

Men platsen vi alltid återkommer till är stugan på landet. Här sommaren 2009, några månader innan Akira föddes.

I brist på annat

Nä, jag har inget speciellt att skriva om så jag tänkte ta en titt på vad jag skrivit den 12 april tidigare år (jag har bloggat sedan 2007). Ganska roligt - för mig iallfall - främst för att det både hänt så mycket och samtidigt ingenting. Jag var en skrytig jävel redan från början (även om jag inte hade fullt så mycket att skryta om) och jag satt och ojade mig över hur segt det var att jobba vid datorn när jag egentligen ville måla. Precis som nu.

Den största skillnaden är att vi hade möjlighet att resa mer förr och därför var det kul att detta datum lyckades pricka in den bästa resan någonsin - tågluffen i Japan (N.Y. räknar jag inte som en resa, mer en tvåmånaders familjevistelse). Här är inläggen, orka läs eller återkom imorgon.

2007-04-12

"Det går bra nu"

Maria har någongång kallat min blogg för "Daniels skrytblogg" och kanske ligger det något i det, men som folk i Texas brukar säga "if it´s true it aint bragging". Och här kommer lite sanningar.

Jag kommer att vara med på en utställning på Galleri Uusitalo i Helsingfors i sommar. Turligt nog (för mig) så hade en planerad utställning blivit inställd och nu blir det en grupputställning med galleriets konstnärer istället. Jag skickade över bilder på några nya målningar och hon gillade vad hon såg så nästa måndag tar jag, Maria och några målningar på en pirra (dom är rätt stora) färjan över till Helsinki. Utställningen kommer att pågå mellan 31 maj - 1 juli.

Igår var jag på förvisningen av modernaauktionen på Bukowskis. Precis som vanligt så var det varmt, trångt, ljummen öl och ganska trevligt. Jag och Maria kommer in där för att min vän Jocke jobbar på Bukowskis, de flesta andra för att dom är stenrika, inflytelserika eller både och. Om min "vita val" (vi kan kalla honom för "L") är stenrik eller ej ska jag inte spekulera i men där var han i alla fall.
Sakta men säkert nöter jag mig in i L:s sfär, springer på honom lite här och där och han har varit på mina två senaste utställningar. Nu vet han inte bara vad jag heter och hur jag ser ut, han talar dessutom väldigt gott om min konst. Igår presenterade han mig för någon konstintresserad människa och bredde på ganska bra med orden. Sämre reklam kan man ju få.

Maria sprang dessutom på en bekant som är ansvarig inköpare för företagets konstförening, han lät intresserad av att se min konst sa hon.

Senare på kvällen hamnade vi på en jazzspelning på norr, ett väldigt charmigt band med en gammal primadonna som frontfigur. Vår vän Martin spelade tvättbräda och han gjorde det bra.

Det var alla sanningar för denna gång.

2008-04-12

"Ett langt ryck"
Aktuellt humör: äventyrlig

Vi fick ett ryck och drog norrut. Eftersom vi inte gillar att gora saker halvdant sa vi akte sa langt vi kunde. Vi lamnade palmerna och varmen i Kagoshima (sa langt soderut man kan komma) och har just anlant till nagra fa plusgrader i Sapporo som ligger nastan sa langt norrut man kan komma.

Resan pa 250 mil gick naturligtvis med tag, vi reste de ljusa timmarna i forsta klass och andra halvan av resan i en halvsunkig sovkupe tillsammans med ett par japanska gubbar. Det gick bra dock. Pa hitvagen gjorde vi aven ett fyratimmarsstopp i Himeji, det var grymt. Nu ar klockan 12.00 och eftersom vi inte far checka in forran 16.00 sa ska vi dra och kolla in Sapporo beer museum sa lange.

Imorgon aker vi till Tokyo igen, en resa pa 11 timmar. Eftersom vi ar pa en island nu sa kommer vi att aka igenom en 5 mil lang tunnel som ligger 240 meter under havsytan nar vi ska tillbaka till huvudon (den akte vi forstas inatt ocksa men da sov vi ju). Hoppas det inte blir jordbavning nar vi ar dar nere. I Tokyo stannar vi sedan i tre natter innan vi drar tillbaka till Sverige.

Hej sa lange.

12 april 2009

"Superginsengtabletter?"
Aktuellt humör:Såsig

Tillbaka i stan. Undrar lite varför när det var så skönt på landet. Visst ja, Maria var tvungen att jobba idag och jag hade en del att göra också. Men jag känner mig ruskigt omotiverad trots superginsengtabletterna som jag köpte i morse. Drygt 300 spänn för en burk. Hoppas att effekten kickar in snabbt, jag har varken tid eller lust att vara så här såsig mycket längre.

Som vanligt vid den här årstiden så har gatan utanför ateljén förvandlats till utecafé. Fullt med fräna södersnajdare som sitter och dricker sin latte i kylan. Någon vilsen turistfamilj här och där. Det livar upp lite med folk utanför fönstret men ensamheten på min sida blir tydligare. Lite jobbarkompisar vore trevligt.

Alla digitala collage som ska till tryck är klara nu. Imorgon drar jag till Dragan och förhandlar lite om pris och hoppas att han har duk inne att printa på. Det är skönt att denna del av processen är klar, jag ruttnar på att sitta vid en dator hela dagarna. Först ska dukarna bli klara och spännas upp men sedan ska det jävlarimej målas.

12 april 2010

"Attans, jag glömde köpa lakrits"

Dagens mission var att dra till IKEA Brooklyn och köpa några grejer till lillen - barnstol, skötbord och sånt men naturligtvis köpte vi mer än så. Asmycket. Vi lunchade där med frihetsgudinnan och Manhattans skyline i bakgrunden - smått surrealistiskt, måste vara världens vackrast belägna IKEA. Det kryllade av svenskar och amerikanarna käkade pommes till sina köttbullar. Det är ju helt fel, men jag lät dem hållas.

Akira är lite jetlaggad fortfarande och är ganska fuckad i sina sovtider. Imorse vaknade han kl 4 typ och låg och sprattlade och sjöng till klockan 07.30. Sedan sov han på några timmar och var en sol i några timmar. På IKEA var han inte på sitt bästa humör men däckade direkt på färjan hem (för att sedan vakna ganska snabbt så Maria fick bära honom över halva Manhattan). Men det ska nog ordna sig med det där.

Nu på kvällen skulle jag gå och handla lite käk men varje gång jag kommer till den där affären drabbas jag av någonslags blackout och bara irrar runt. Det slutade med att jag köpte grejer vi inte behövde och som jag inte orkade laga till så jag drog förbi ett hak och slajsade lite pizzor till oss istället. Sedan gick Maria ut och köpte fler, det var Wille Wonka på tv och vi drack lite vin till. Rulla hem vi kommer att göra.

Morgondagen har vi bestämt ska bli rätt soft. Fixa lite med terassen och så.

Och tittar man noga kan man se att vattnet är lite radioaktivt.

Igår när jag gick igenom foton så dök ovanstående bild upp, det är en målning från 2008 som jag gjorde om för några månader sedan och jag har haft så mycket att göra att jag nästan glömt bort den. Det läskiga är inte bara själva innebörden i målningen (det är japanska taxibilar bakom vågen) utan även titeln - Prey (byte). Nostradamusvarning.

Fejjatävlingen gäller fortfarande och jag tänker inte sluta tjata om den än på några dagar (eller tills målet är nått).

Lite mer Japan (Tokyo)

Det är lite bitterljuvt att gå igenom alla gamla japanbilder. Att sitta i ett tungt höstmörker i Stockholm och titta på en plats där man mycket hellre skulle befinna sig gör att det börjar klia i alla resnerver. Tyvärr är det inte möjligt just nu, både Maria och jag har mycket att göra här (som skulle vara omöjligt att göra där) och dessutom brände vi ju nästan alla våra pengar i New York.

Men det var roligt att det var så många som gillade mina bilder och jag hoppas att jag kan inspirera någon att åka dit så här kommer lite fler. Denna gång blir det enbart Tokyo. Vassego igen.

Om man är många måste man visa hänsyn. Det har japanerna fattat. Har aldrig varit med om att någon gått in i mig eller betett sig allmänt stockholmskt.

Om du ser en japan skratta och peka åt Stockholms tunnelbanekarta så vet du varför.

Harajuku - ett av mina favoritområden.

Jag älskar att man kan gå i dagar utan att se en enda västerlänning.

Japaner plåtar nästan lika mycket som jag.

Harajuku igen. Där cosplayfolket visar upp sig.

Nyfångat vid fiskmarknaden i Tokyo. Helt plötsligt smakar all annan sushi lite sämre.

Nästan vackrast är Tokyo i regn (Harajuku igen).

Ueno park i väntan på kvällens fest.

Vi filmade och filmade och alla var glada.

Fisk på pinne.

Det finns få platser i världen som låter så illa som en Pashinkohall. Eller är lika rökiga.

Inte rusningstid.

Barer, restauranger och caféer ligger inte bara i markplan. Bakom varje dörr finns 5-6 våningar fulla med allt. Internetcaféer t.ex. finns överallt men är nästan omöjliga att hitta om ingen vänlig själ förstår en och kan peka ut dem. För skyltarna ger inte så mycket vägledning.

Gamla japaner - you've gotta love them.

Om Japan

Ofta när jag ska lägga Akira så babblar jag lite viskande om Japan i hans öra tills han somnar. Om tågen, maten, djuren, människorna, bergen - allt. Jag vet inte varför det blivit så, antagligen för att jag längtar dit konstant och det ligger nära till hands i skallen. Akira bryr sig inte så noga, bara man slänger in en kossa i historien då och då. Eller en hund.

Maria och jag har varit i Japan två gånger, första gången var 2006 och då var vi i Tokyo i ett par veckor. Allt var konstigt, främmande och lite svårt men vi älskade alltihop. Två år senare åkte vi igen, tanken var att vi skulle göra en dokumentär om Hanamifirandet (körsbärsträdsgrejen) och sedan tågluffa i ett par veckor. Denna gång visste vi vad vi hade att vänta och det var som att komma hem.

Jag rekommenderar alla att åka dit, det är ett helt fantastiskt land med ett underbart folk (och om de bara slutade döda delfiner och jaga valar så skulle de växa ännu mer). Det är mäktigt att vara på en plats som är så konstig och främmande med en uråldrig kultur och samtidigt känna sig väldigt hemma. För det gör man.

Jag tänkte lägga ut ett tiotal bilder men det hade inte varit riktigt rättvist mot Japan, så här kommer ett gäng istället (som ändå bara visar en bråkdel av resan). Alla är från luffen 2008 och går att klicka på för större verisioner. Vassego.

Vi hade nyss landat och började genast fira hanami/filma med gigantisk jet lag. Vi mötte upp min Japanska vän Yuki i Tokyos bästa park.

Såhär soft kan det vara i Tokyo också. Kontrasternas stad.

Vi äter sushi/sashimi minst en gång om dan (om jag får välja). Här är favoritstället i Akasaka, rullband förstås.

Shibuya crossing (ni vet från Lost in translation) en regnig kväll.

I Japan finns de finaste taxibilarna. Både utanpå och inuti.

Filmar i Tokyo. Tyvärr har det inte blivit något av filmen ännu pga. en omfattande datorkrasch för ett par år sedan, men en dag ska jag/vi ta tag i det igen.

Våra bordsgrannar. Det finns inget gladare (eller generösare) än en japan som druckit sprit.

Folk paxar plats tidigt genom att lägga ut en presenning. Sedan dukar de upp och festar tills de stupar.

Jag väntar på tåget/rymdskeppet. I Japan går tågen i tid.

Två veckors tågluffande i 1:a klass kunde börja. Det kan jag rekommendera.

Vi bodde en natt uppe i bergen där det kryllade av apor.

Detta är vårt rum uppe på ett annat berg där vi bodde på ett munkkloster. Man blir alltid mottagen med te och roliga små rispaket eller kakor.

Kanske världens vackrast belägna tågstation?

Hiroshima är förstås ett måste.

Och så var vi på en ö i södra Japan där vi hyrde cyklar och hojade runt.

Där fanns det massor med tama rådjur.

Och det var nästan töntigt vackert.

Vi badade i varma källor så fort vi kom åt. Denna låg på en vulkanö och var nog den bästa av alla. Bakom ryggen på mig låg öppet hav bara meter från källan. Trädet är inte fejk.

Någon dag senare satt vi och tittade på samma ö när den plötsligt fick ett litet utbrott. Det var tydligen ganska vanligt.

Ibland är det overkligt vackert. Speciellt om man är där i april/maj när körsbärsblommorna kör sin grej.

På första resan hade vi mycket besvär med maten (vi äter inte kött & fågel och ingen förstår engelska) så till andra resan gjorde jag detta kort. Ett genidrag.

Japanerna jobbar hårt och sover när de kan.

Sushi och bärs i förstaklass på väg mot någon skön plats. Vad livet var enkelt.

När vi kom tillbaka till Tokyo var Jens där. Han gillar också Japan.

Allt är roligt och lite konstigt i Japan och precis när man tror man sett allt så dyker en sån här grej upp. Den perfekta bilden att avsluta med.