Årskrönika 2012

Det har varit ett ateljéår, bara ett par utställningar och inga makalösa framgångar att rapportera om. Men timmarna i atten har gett resultat och om exakt tre veckor kan man gå till Eskilstuna konstmuseum och se vad jag har slitit med.

Här är året i korthet:

Jag öppnade hårt med lätt hybris.

Ställde ut separat på Eksjö museum i januari.

Fick helsidor i lokalpressen. 

I ateljén påbörjade jag nya målningar i ny teknik.

Medan denna blev inköpt av museet ovan.

Sedan påbörjade jag mitt (nuvarande) stora projekt och började måla i enbart svart/vitt. I olja.

Jag målade.

Och målade.

Min tjej och hennes verksamhet flyttade in i ateljén på allvar.

Och så kom Kobras team och gjorde ett reportage. Om henne...

Jag målade vidare.

Och vidare.

Sedan ställde jag ut på Centralgalleriet i Gävle.

Kanske min bästa hängning hittills.

Och fick grym press.

I alla deras tidningar.

ALLA.

Men jag kröp in i ateljén och fortsatte måla.

Och så började jag på den där triptyken...

Mitt i allt hörde Singular Art Magazine av sig och gjorde en grej.

Typ ett halvår senare var triptyken klar. Ett litet helvete.

Fast en till målning hann jag med.

Innan allt skulle plåtas och hämtas av museet.

Och det var ungefär allt. Tack för i år alla läsare!

Jag kör en summering över 2011 ändå

En sak blev rätt tydlig när jag scrollade igenom det gångna året - jag har spenderat en hel jävla massa tid i ateljén. Skitmycket. Skalar man bort allt familjerelaterat jag skrivit i bloggen så har jag i princip bara varit i ateljé 332. Men så är också 2011 året då jag ställt ut mest, störst och jobbat hårdast.

Ryggproblem, tennisarm och bukfetma fick jag på köpet.

Min cell.

Jag har målat och funderat. Funderat och målat.

Och så ställde jag ut på Galleri Mårtenson & Persson i Påarp i juni tillsammans med Sofia Änghede och Astrid Sylwan. Det gick fantastiskt bra.

Efter sommaren började mitt livs hårdaste jobbperiod, här är pixelmålningen som gav mig tennisarm (fortfarande till salu, köp den så ska jag gå till kiropraktor).

Jag jobbade som ett djur.

Men någon vecka innan vernissage var allt målat, ramat och klart.

Och äntligen fick jag hänga upp hela klabbet på Galleri Thomassen.

Omkonst, GP & Tidningen Kulturen recenserade, konsthallschefer var intresserade men ekonomiskt gick det röven. Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Avslutar året (som iofs pågår t.o.m. 7 jan) med en grupputställning på mitt stockholmsgalleri.

Det har varit ett tufft år men det är som tur även jag. Gott nytt!

Som tur är har jag en halvfigur som får jobba också

Skissar för fullt och har ett tiotal grejer att jobba vidare med. Att jag själv dyker upp allt oftare i mina bilder är inte bara ett uttryck för min narcissism utan mest en brist på modell. Men jag är i gott sällskap, konsthistorien är full av fejjor som använde sina egna fejjor.

Som att komma hem igen

Någongång under 2003 målade jag min sista oljemålning och bytte till akrylfärg. Då hade jag enbart målat i olja i nästan fem år för jag trodde det var så man gjorde, akrylfärg var för dagisbarn och inte något riktiga konstnärer höll på med. Men så började jag på Ölands konstskola och där målade alla i akryl så jag var ju tvungen att testa . Och var fast.

Akrylfärg är vattenbaserad och torkar fort vilket betyder att man kan måla över och över och över utan att vänta i dagar mellan varven vilket visade sig passa mitt målartemperament mycket bättre än den slöa oljan som bara blev smetig av mitt ständiga ändrande. Att slippa lösningsmedel plus att akrylfärgen är betydligt billigare gjorde ju inget heller. Jag var skitnöjd och har sedan dess inte tittat åt oljefärg.

Men akrylen har förstås sina nackdelar (kan torka FÖR fort, svårt att få till samma lyster, plattare) och i somras - efter Nybromötet - bestämde jag mig för att ta upp oljemåleriet igen eftersom jag ska jobba med målningar där motiven troligtvis kräver olja (ni får se sedan). Bara för det kommer jag inte att överge akrylfärgen utan det blir nog en kombination av de båda i framtiden. Dumt att begränsa sig liksom.

Målningen ovan är i olja (på akrylgrund) och än så länge känns det skakigt, ovant och väldigt, väldigt bra.

Andy och jag

Det har kanske blivit lite tjatigt om Warhol den senaste tiden här i bloggen men det är så mycket som plötsligt sammanfallit. Det blir ju så ibland.

Jag har naturligtvis känt till (och gillat) Andy och hans konst sedan evigheter men för ett halvår sedan impulsköpte jag en jättebok med hans fotografier, några månader senare den rosa kossan som kylskåpsmagnet (i presentshopen på moderna för att vi aldrig skulle ha råd med den riktiga), sedan beställde jag hans bok från -75 "The philosophy of Andy Warhol" medan jag läste boken om Brillolådorna och för att toppa det hela struntade vi i att renovera köket och ropade istället in en riktig kossa från 1966 som nu hänger hemma hos oss. Dessutom råkade jag hamna bakom honom på en tisdagsklubb i slutet av förra året.

Boken ovan har jag precis läst ut och den är full med hans tankar, texter och förvånansvärt aktuella citat (känns märkligt att den är skriven när jag var ett år gammal). Den är också ett tidsdokument över en era och skulle jag få välja en valfri tid/plats i historien att hänga ett tag hade jag valt New York någon gång i slutet av 60-talet. Lätt.

Jag är såld på Andy, han har blivit en allt större förebild för mig och jag hittar allt fler beröringspunkter mellan oss. Inte så att jag på något vis jämför mig med honom men jag gillar inställningen han hade till konsten och allt runt omkring. Osentimental och rakt på - ingenting betyder någonting, ingenting betyder allt.

"Before I was shot, I always thought that I was more half-there than all-there - I always suspected that I was watching TV instead of living life. People sometimes say that the way things happen in movies is unreal, but actually it's the way things happen to you in life that's unreal."

Muuuu

Igår var jag och hämtade kossan i rambutiken. Vår alldeles egna Warhol. Vi testade lite olika väggar men märkligt nog gjorde hon sig bäst i köket (vilket är lite ironiskt för i och med att vi köpte trycket har vi inte råd att bygga om där som vi tänkt). Att den hänger uppe i taket har som synes sina skäl.

Vi får väl dra ned på maten ett tag

Den 15 juni 2011 kommer kanske bara att vara en dag i raden för de flesta men för oss är det dagen då vi fick nycklarna till nya lägenheten OCH impulsköpte Andy Warhols "Cow" (screentryck från 1966, osignerad förstås men tvättäkta) på en nätauktion. Rätt stört eftersom vi inte direkt badar i pengar men vi ville så gärna ha den och nu har vi den.

En egen vägg den ska få.

Daniel poserar

Det är söndag och vi är hemma med ett sjukt barn så för att ha något att göra medan Akira sover tänkte jag slänga ihop en memory lane-blogg (konstrelaterad denna gång). Utan att det riktigt var meningen blev varje bild en på mig där jag poserar bredvid något jag gjort. Alla är tagna i mars månad.

2006 på Kulturhuset där min film "Processen" just kommit upp i hyllan (den finns fortfarande att låna där).

2007 framför en av de sista målningarna i enbart akrylfärg, några månader senare övergav jag mitt gamla måleri och satsade allt på sättet jag jobbar nu. Inget beslut jag ångrar.

2008 i min gamla ateljé vid Nytorget. Jobbar för fullt med blandtekniken som sedan 2007 är mitt signum.

2009 visar jag för första gången collagen som är mitt lilla sidoprojekt när jag har tid (vilket jag tyvärr aldrig har numera).

2010 ställde jag ut separat på Galleri Mårtenson & Persson för första gången och det gick lysande med bra recensioner. Den utställningen har lett till det mesta som händer nu.

En halv miljon borde jag väl få för det?

Köpte nytt staffli idag. Det var liksom dags eftersom jag ska gå på lite bredare format snart och jag har stått ut med det gamlas ranglighet sedan slutet av 1900-talet. Fattar inte varför jag inte fixat nytt tidigare men jag har bara inte tänkt på det. I princip allt jag målat - förutom åren på konstskolorna då jag istället häftade upp duken direkt på väggen - är gjort på detta staffli. Hundratals målningar.

Eftersom jag lider av godartad hybris tänkte jag inte slänga det utan magasinera det i sisådär 25 år för att sedan auktionera ut detta stycke samtidshistoria till högstbjudande. Man får ju inte vara dum.

Och så visar dom väl lite konst?

Var just i ateljén med Akki och kunde inte låta bli att plåta lite med mitt 50 mm-objektiv. Han är ett väldokumenterat litet barn. Fick inget annat gjort utan skulle egentligen bara hämta hans resesäng för i helgen ska vi på en liten slottsweekend med ett gäng småbarnsföräldrar (och deras barn förstås). Stackars de andra gästerna.

Nu måste jag rusa till modernavisningen på Bukowskis, har en vän som jobbar där och han ordnar friplåtar då och då till visningar. Det är förstås det där torra, kalla jag vill åt.

2009 i bilder

Jag är egentligen inte så mycket för tillbakablickar men 2009 var ett så exceptionellt bra år både privat och konstnärligt att jag inte kan låta bli. Det var många förstagångsgrejer: min första utställning i konsthall, första separatutställningen utomlands, första helsidan i DN, första 'riktiga' recensionen och det var året då jag äntligen fick tummen ur och startade eget företag. Men att Akira föddes slår förstås allt.

Jag blev även inbjuden som enda svenska konstnär till internationell kulturfestival i Liverpool (men kunde tyvärr inte delta) och har blivit omskriven ganska ofta i olika media både i Sverige och utomlands. Denna blogg har nästan fyrdubblat antalet besökare under året och hemsidan slår nya besöksrekord varje månad. Jag sålde mitt dyraste verk hittills i år (30.000 kr) och har fått flera bra uppdrag och beställningar. Det enda som minskade under 2009 var resandet men vi började året i Thailand iallafall.

Det har kort sagt varit ett förbannat bra år.

I början av januari på en strand på PhiPhi Island, vi har just fått reda på att vi ska bli föräldrar (om man tittar noga ser man gravitetstestet i Marias hand).

Januari. Ställer ut i Nybro konsthall tillsammans med Kalle Lindwall och Dea Svensson. Vi får helt uppslag i Barometern.

Stor separatutställning på NEON Gallery i Skåne under sommaren. Bra press, mycket besökare och recension i Kvp (nedan).

Recension av Boel Gerell 19/7.

Under juli visades några verk av mig på en grupputställning på Galleri Mårtenson & Perssons filial i Båstad. Stor konstsamlare från N.Y. köpte ett verk av mig.

En fantastisk sommar i stugan med mycket wakeboardåkning.

Min största separatutställning hittills var även min första utomlands. Galleri Uusitalo i Helsingfors under augusti. Här tillsammans med galleristen Marjukka.

Akira föds kl. 04.03 den 27 september. En makalös upplevelse.

Oktober. Helsida i DN om konsten och livet inför min 35-årsdag. Vi slapp lägga pengar på annons om Akiras födelse.

Avslutade året genom att slå försäljningsrekord med detta verk.