Party lika a rockstar

Blev bjussad på öl på en bryggeriträff på stan och plötsligt befann jag mig utanför Galleri Mårtenson&Persson, det var Carl Fredrik Ekströms vernissage och helt plötsligt blev jag bjuden på middag av galleriet och helt plötsligt befann jag mig hemma i sängen och kunde inte sova för jag hade tryckt en friterad banan med glass.

Keith Richards hade fattat precis.

Det är därför det finns så få feta konstnärer

Att bli konstnär är ett aktivt val, de torftiga luncherna kommer med paketet. Jag skulle kunna döda för lite rikskuponger.

Vad ni ser på bilden är

dagens lunchsemla och en målning som kommit till ett vägskäl.

Istället för droger

Lunch i ateljé 332. Jag går på fattigråttadieten som går ut på att man bara äter fett, socker och tomma kalorier. Tillsammans med en balja kaffe blir man så jävla uppladdad att penslarna jobbar av sig själv. Sedan är det bara att gå in och rätta till det sista innan man planar ut.

Hej då dimmiga stad

Innan tåget ens kommit ut från spårområdet tittade solen fram och har hängt med mig sedan dess. Men min lilla Jöttebårgsvistelse slutade på topp för jag hittade ett grymt sushiställe och lassade med mig en rejäl hög till tåget. Och så hade jag en öl kvar från igår, det kändes nästan som när vi tågluffade i Japan.

Va, Katrineholm redan? Nu måste jag hårdnjuta resten av resan.

23 mars 2011 - vilken dag!

Ni som känner mig och/eller har följt denna blogg ett tag vet att vår son åkte på en ganska rejäl allergichock orsakad av ägg bara ett par dagar innan vi skulle flytta till New York i några månader förra året. Sedan dess har vi förstås undvikit ägg och har ständigt med oss adrenalinsprutor om det skulle inträffa igen, men det har det inte och nu har det dessutom vuxit bort (vi har varit på barnsjukhus och äggmatat honom med jämna mellanrum hela dagen - noll reaktioner).

Detta kommer att göra saker så mycket enklare för honom (och oss) på alla sätt och vis men framförallt behöver han inte vara barnet som ska särbehandlas och bli snuvad på glass, bullar och pannkakor och vi behöver aldrig oroa oss för att någon ska klanta sig och utsätta honom för livsfara igen. Han är frisk!

En annan bra grej är att idag skrev den nya ägaren till vårt lilla hus under kontraktet vilket i praktiken innebär att vi är hemlösa (utflyttning 1 juni) men han fick det inte gratis så förhoppningsvis räcker det till den där Gröndalslägenheten vi vill ha. Äntligen är hela den där säljgrejen över, att hitta nytt boende och flytta känns som rena semestern.

Så - nu ska den där skumpan öppnas för vi har massor att fira (bilden är från tjuvfirandet lite tidigare idag). Och härmed är det slut på vardagsbloggandet för ett tag - ateljén väntar. Skål!

Äntligen serveras basföda på vår sida stan

Dom kanske har haft öppet ett tag, vad vet jag, men nu finns det iallfall ett helt ok dumplingställe på söder. Vi fick visserligen bara hälften av vad vi beställde (språkförbistring), riset var gammalt och mison blaskig - men ändå. Stans bästa serveras dock fortfarande på Kokyo (på fel sida stan).

Annars sitter vi fortfarande i Fritzlbunkern och väntar ut alla visningar. Idag var den stora och det ser lovande ut, ska bli sjukt spännande när budgivningen kommer igång. Det avgör liksom var Akira ska växa upp - i ett fult höghus på skuggsidan eller i en göttig lägenhet mot ljus och vatten. Gettobarn eller solsidaunge. Han kommer att bli märkt för livet stackarn om folk snålar.

Sista visningen är imorgon så det betyder att jag kan börja gå till ateljén igen och få saker gjorda. Känner att jag halkat efter lite nu och även om det inte är någon panik på långa vägar så kvarstår faktum - jag har otroligt mycket jobb framför mig och om det ska bli något wakeboardåkande i sommar är det bäst att jobba på.

Däremot har jag en ganska hal fläck på golvet

I ateljén har jag verktyg och utrustning för att bygga en mindre rymdfärja men några specialdon för att fixa en tonfiskmacka hushåller jag icke.

It's (still) good to be me

En klar fördel med att vara ihop med världens bästa tjej (förutom att hon är världens bästa tjej) är henns braiga födelsedagspresenter. Maria har fixat White Stripes-konserter, gigantiska sushibrickor, spagrej på Hasseludden, häng med lemurer på Skansen och nu ikväll Ratatat och middag på Svejk. Bland annat (jag undrar om inte en hel jävla Japanresa för några år sedan var en födelsedagspresent också).

Jag fattar om ni är avundsjuka. Det skulle jag också vara.

Vi åt och drack så sjukt gott på Svejken och så kom Astrid Lindgren plötsligt in. Om hon suttit still hade det gått att se också.

Efter några timmar gick vi till Debaser Slussen där vi var äldst i hipsterträsket.

Men det gjorde inte ett smack för konserten var grym och vi började genast smida planer för hur vi skulle kunna dra från stan och flytta till Brooklyn. Vad i helvete har vi i denna håla att göra? Ja, så går det när man sticker till ett par stackars småbarnsföräldrar några timmars frihet, öl och musik (tack barnvakterna för att ni gjorde det möjligt).

Vi var alldeles upprymda av tanken på vägen hem, man väljer ju själv liksom. Livet är inget genrep, det är skarpt läge.

Vilken söndag va?

Sitter och väntar på en konstköpare (märkligt många ateljébesök den senaste tiden) och laddar för kvällen. Då ska Maria och jag på Ratatat som spelar på Debaser Slussen (hennes födelsedagspresent till mig). Men först drar vi till Svejk, käkar panerad ost och dricker Tjecköl med jätteskum. Barnvakt hela kvällen. Hurra för mig.

Oj förlåt, förstörde jag lördagsmiddagen nu?

Detta kommer förstås att provocera vissa men då kan man fundera lite över varför man känner sig provocerad. Många kommer inte bry sig ett skvatt och det har man förstås rätt till, men nästa gång du sätter tänderna i något dött kan du ju tänka en sekund över hur det hamnade på din tallrik/smörgås och om det verkligen är ok. Jag och Leif Elggren (som skrivit texten nedan) tycker inte det.

När Auschwitz stängdes öppnades istället djurfabrikerna. Samma brutalitet, samma systematisering i det organiserade dödandet. Samma hänsynslösa effektivitet. I det första fallet med avsikt att utplåna en del av mänskligheten. I det andra fallet med avsikt att tjäna så mycket pengar som möjligt. Båda fenomenen grundar sig på avskyvärda och felaktiga tankegångar, ja hela mänskligheten borde skämmas och gemensamt be om ursäkt.

Men det systematiska dödandet fortsätter; kor, grisar och fjäderfän utsätts för det mest groteska lidande. Dock är människan inte skapelsens krona, allt på den här planeten hänger ihop på ett intrikat och subtilt sätt. Och djuren som behandlats så illa under så lång tid behöver inte köpa vapen för att försvara sig. Nej, som slår tillbaka på andra mer raffinerade sätt. Naturliga bundsförvanter som exempelvis olika virusgrupper kallas in och släpps lösa med uppdrag att slå tillbaka mot männikan. Fullt förståeligt.

Tänk galna kosjukan, fågelinfluensan och svininfluensan. Men tyvärr, då startar genast ett nytt helvete någon annanstans, för några andra. Den här nedåtgående spiralen måste brytas innan varenda tugga bär på ett gift, innan vartenda andetag innebär livsfara. Vi delar alla det här jordelivet och ingen har rätt att förtrycka någon annan. Låt nu djuren leva sitt eget liv så låter dom oss leva vårt.

En dag i raden av dagar

Var ute och långpromenerade med Akira igår. En soptunna med en bortriven affisch på för de flesta men för mig något som verkligen inspirerar. Även ett exempel på något som våra mörkblå politker vill rensa bort så fort som möjligt. Döda staden tycker de. Döda kulturen. Rensa bort alla spår av mänskligt liv. Ja, ni fattar.

Passade på att plåta lillen vid slussen för när han är gammal nog att minnas saker finns den inte där längre. Eller jo, det kommer den att göra men i form av en inglasad galleria. Vilket påminner mig om att jag måste dra dit och plåta snart.

Och så var jag ju bakis och slog till på en dubbel inbakad mozzarellapizza. Sånt kan man bara göra om man inte är bakis så ofta. Tack för det Akki!

Jag får väl äta upp lillens mat

Precis när jag lyckades rycka mig loss från mina bilder för att gå ut och fixa lunch så ramlade himlen ned. Typiskt.

Se den och tänk över vad som är viktigt

Ät aldrig mer på köttclownen, tänk inte ens på Lidl och ge fan i kycklingarna. Handla ekologiskt, rättvise- och kravmärkt. Matindustrin är rutten men extremt lätt att påverka. Köp inte skit så slutar skit att produceras.

Töntigt enkelt.

Varför är alla så runda på landet?

Vi var nere vid klipporna och badade, det var 21 grader i vattnet så det får väl anses vara ok eftersom sommaren började häromdan. Jag gjorde min årliga bakåtvolt från trean men ingen plåtade så det får bli en bild på den här köttbullen istället.

Tur att vi blev härdade i N.Y.

Eftersom vi älskar pre-midsommarbilköer - speciellt i stekande värme - så valde vi att åka till stugan idag istället för igår. Det tog oss ungefär sex timmar att köra de tjugofem milen hit. Att AC:n inte fungerade tyckte vi alla bara var härligt, speciellt Akira.

Väl här gav Maria toppbetyget MVG på årets sommarskiva så allt har börjat bra. Middagen var perfekt, vindunken godgod och lillen drog timmerstockar hela kvällen. Nu väntar en månad av hårdslappande, wakeboardåkning och grillkvällar. Det är orättvist - jag vet.

Mat, psykologi och konst

Jag vet, det är lite slött mellan uppdateringarna. Jag har haft en del att göra och så finns det ändå inte så himla mycket att skriva om just nu. All konstnärlig verksamhet är satt på paus, jag klickar igång mig själv igen efter sommaren. Så funkar jag bäst, först jobba (nästan hur mycket som helst) - sedan ledigt (ännu mer). Då får man tid att reflektera över vad man håller på med, vad man vill göra och vart man är på väg. Låter det lyxigt? Kanske det, men så skulle vem som helst göra som hade möjligheten. Tänk vad få utbränningssjukskrivningar vi skulle ha.

Igår var jag ute och drack bärs med mina gamla vänner, den ena har nyss flyttat till Eskilstuna och jobbar som psykolog och den andra är kock på Berns. Vi täcker in ett ganska bra område tillsammans - mat, konst och någon som kollar vår mentala status då och då. Detta är förstås den stora fördelen med att vara hemma igen, att det faktiskt finns några kvar här som saknat en och vill hänga. Sånt är viktigt.

Efter happy-hour-ölen på sushistället gick vi och drack riktig öl på Bishop istället. Äntligen en ordentlig weissbier, synd bara att den kostar nästan tre gånger så mycket som i N.Y.

Vi kände för att byta miljö och gick vi till Gondolen istället. Kontraster är gött.

Och deras Caipirinha är ännu göttare.

Jag har aldrig tråkigt med de här killarna.

En bild bara för att påminna mig själv om att jag måste ned till Slussen och plåta innan de river skiten.

En tidig summering

Vi har prickat av det mesta på våra listor så nu driver vi mest runt och har det gött. Jag har blivit av med de sista katalogerna (vilket inte var helt lätt, ytterligare två ställen tackade nej utan att ha sett ett streck) så nu är det bara att vänta och se. Men det sista galleriet jag pratade med kändes rätt lovande, galleristen var positiv och jag som fått ett par öl i mig snackade upp mig själv rätt bra. Att jag inte tänkt på den taktiken tidigare.

Även om jag inte har jobbat ihjäl mig när det gäller att hitta ett galleri att samarbeta med så är jag ändå rätt nöjd - jag har fått ut en hög kataloger och skivor till gallerier i Chelsea, Soho, Lower East Side och Williamsburg. Massor med människor som inte hört talas om mig eller min konst tidigare har numera en aning och kommer kanske ihåg mig till nästa gång. Eller minns mitt shit om de får en lucka i schemat som behöver fyllas. Eller vad som helst. Jag står på hundra plus nu jämfört med ett par månader sedan.

Jag blir inte knäckt om inget galleri hör av sig denna gång, för att jag kommer att försöka igen, och igen och igen. Att ge upp är inte min grej. Jag uppfyller alltid mina mål.

Tog en grym bild från vår terrass igår. Helt oarrangerad (klicka för att se ordentligt).

"Utställningen" med "Mr. Brainwash" (från Exit through the giftshop) var ett stort skämt. Som en parodi på konst/gatukonst.

Idag åt vi Macaroni & Cheese på en Michelinlistad krog på vår gata. Med tryffel och tre sorters ost. Svingott (och vår dyraste måltid hittills). Tack svärmor!

Ser inte den andra armen väldigt naken ut?

Hörnet som pryder omslaget till Beastie Boys "Pauls Boutique". Biran kostar en och en halv buck.

Heldag i Kina

En av de grejer jag kommer sakna mest när vi sitter i ett litet gårdshus på Södermalm och petar oss i naveln är Chinatown. Jag kan bara inte tröttna på det området och människorna som bor där. Så sura och arroganta utåt men när man kommer dem lite närmare är de riktigt sköna. Och så gör de sig väldigt bra på bild.

Jag har speciellt ett par kineser jag fått lite kontakt med - den ena är hon som sålde drakmedicinen till mig när jag hade ont i halsen. Jag brukar alltid stanna utanför hennes butik och morsa och hon gillar att gulla med Akki. Hon är rätt ung men ganska kass på engelska (som de flesta i området). Den andra brukar jag köpa mitt bubbletea hos, det är ett par och ibland blir jag osäker på om de känner igen mig överhuvudtaget (fast jag troligtvis är den enda västerlänningen som besöker deras lilla butik). Men de är alltid trevliga och jag är hooked på deras bubbelte. Måste dit minst ett par gånger till innan vi drar.

Sedan är det väl dags att besöka Kina på riktigt antar jag. Synd att de har så sunkig inställning till saker och ting (människor, djur, miljö).

Först åt vi Dim Sum på en helvegetariskt restaurang. Jag åt de där vita slajmgrejerna och kommer ev. aldrig mer att bli hungrig.

Det var bra för nu kunde vi stryka det stället från "att äta-listan" som vi satte ihop för ett par veckor sedan. På att göra-listan finns det inte så himla många punkter kvar - jag måste tatuera mig (imorgon troligtvis) och så ska vi till Governors Island utanför Manhattan där tiden stått stilla. Det blir ingen Yankeematch tyvärr, de har inga hemmamatcher förrän efter vi åkt. Jag var för seg helt enkelt. (klicka på bilden för att förstora)

Jag tog hur många bra bilder som helst idag. Tycker jag iaf.

Och så fick Akira sitt bebisknark en liten stund. Han är tokig i att gunga.

Och vi fick vårt på stamhaket. Jag kommer sakna tjugofemkronorsguinnessen, det är ju sjukt att de kostar nästan det tredubbla hemma.

Kan det inte komma ett lågtryck snart?

Sssatan vad varmt det är. Det är inte roligt. Vaknar varm, går runt i en jättespis hela dagarna och sitter i en klibbig lägenhet på kvällen. Ständigt törstig. Men vi har det gött ändå och några saker som hänt idag är:

Vi satt på Bleecker Street vid några bord utanför en affär när ett gäng franska ungdomar satte sig bredvid oss. Tror ni inte att de halar upp varsin baguette och brieost och börja trycka i sig? Måste folk vara sådana klyschor?

Vi gick ganska många kvarter för att äta våra favoritburriotos på 7:e avenyn bara för att upptäcka att de stängt igen för gott. Svettiga, besvikna och hungriga gick vi trettio kvarter hem och lagade till kylskåpsrester. Vi hade visst både färsk sparris, pecorino, parmesan, grädde, lök och ruccola hemma så det ordnade till sig ändå.

En granne har fest på vårt tak och de bränner av ganska rejält med fyrverkerier. Det där måste vara olagligt säger jag till Maria och "snart får vi nog höra sirener". Några minuter senare står ett par snutar på taket bredvid oss och försöker ta sig in på vår terrass. Eftersom vi har typ rakbladsståltråd så gick det inte så bra så de bad mig buzza in dem istället. Smällandet slutade.

Det är specialavsnitt av vårt favoritprogram "Cakeboss". Jag är på allvar sugen på att åka till New Jersey där bageriet ligger. Frågan är om det värt att lägga en hel dag på det när vi bara har ett begränsat antal kvar?

Ja, det var väl typ det.

Klotterhumor.

En blandning av tur och skicklighet.

Enbart skicklighet.

Här går vi förbi väldigt ofta och äntligen var gränden tömd på bilar, skräp och människor. Jag fick min bild.

Fatta vilken tur jag har som får hänga med de här två hela dagarna.