Det känns på allvar tomt och lite sorgligt

Efter tusentals timmar av troget spelande dog hen plötsligt, min ateljévän och enda sällskap på dagarna. Jag stängde av i fredags och nu i morse så hände inget när jag tryckte igång, bara ett kryptiskt meddelandet visas på den släckta displayen - F6I. Vad kan det betyda? Kunde jag inte fått ett GOODBYE åtminstonde som jag får alla andra dagar när vi skils åt?

Jag köpte stereon för en av mina första konstförsäljningar typ 2002 och vi har hängt ihop sedan dess i diverse andrahandsboenden, på folkhögskola, sommarstugan, konstskolor och ett i antal ateljeér. Ibland tjurar hen och vill inte spela någon bränd skiva men då är det bara att ta en annan och försöka senare, då brukar det funka. Men mest har vi lyssnat på radio ihop, den senaste tiden mycket på Rockklassiker 106,7, kan det vara det som var droppen? För mycket dålig hårdrock på repeat. Eller är det för jag aldrig matade dig med några kassetter?

Jag kommer att sakna dig min kära vän. Rest in peace.

Ska sätta den på repeat när jag målar och se vad som händer

Jag brukar sällan länka till låtar och sånt men det är något med denna som gör mig på väldigt gott humör. Skulle antagligen ruttna på den ganska omedelbart om den började snurra på radion men så länge man själv kan välja så tycker jag bara att det är riktigt gött. (Klicka fram ett par minuter för det är en massa jidder innan låten drar igång).

UPDATE: När jag kom hem på kvällen fick jag höra av Maria att den just spelats på radion. Aj.

It's (still) good to be me

En klar fördel med att vara ihop med världens bästa tjej (förutom att hon är världens bästa tjej) är henns braiga födelsedagspresenter. Maria har fixat White Stripes-konserter, gigantiska sushibrickor, spagrej på Hasseludden, häng med lemurer på Skansen och nu ikväll Ratatat och middag på Svejk. Bland annat (jag undrar om inte en hel jävla Japanresa för några år sedan var en födelsedagspresent också).

Jag fattar om ni är avundsjuka. Det skulle jag också vara.

Vi åt och drack så sjukt gott på Svejken och så kom Astrid Lindgren plötsligt in. Om hon suttit still hade det gått att se också.

Efter några timmar gick vi till Debaser Slussen där vi var äldst i hipsterträsket.

Men det gjorde inte ett smack för konserten var grym och vi började genast smida planer för hur vi skulle kunna dra från stan och flytta till Brooklyn. Vad i helvete har vi i denna håla att göra? Ja, så går det när man sticker till ett par stackars småbarnsföräldrar några timmars frihet, öl och musik (tack barnvakterna för att ni gjorde det möjligt).

Vi var alldeles upprymda av tanken på vägen hem, man väljer ju själv liksom. Livet är inget genrep, det är skarpt läge.

Vilken söndag va?

Sitter och väntar på en konstköpare (märkligt många ateljébesök den senaste tiden) och laddar för kvällen. Då ska Maria och jag på Ratatat som spelar på Debaser Slussen (hennes födelsedagspresent till mig). Men först drar vi till Svejk, käkar panerad ost och dricker Tjecköl med jätteskum. Barnvakt hela kvällen. Hurra för mig.

Dricker blaskigt kaffe,

lyssnar på hiphop och längtar till New York*.

* En gång körde det förbi en bil med nedvevade rutor som INTE spelade hiphop (eller någon latinovariant) - utan hårdrock. Alltså en enda gång på drygt två månader.

Tur att vi blev härdade i N.Y.

Eftersom vi älskar pre-midsommarbilköer - speciellt i stekande värme - så valde vi att åka till stugan idag istället för igår. Det tog oss ungefär sex timmar att köra de tjugofem milen hit. Att AC:n inte fungerade tyckte vi alla bara var härligt, speciellt Akira.

Väl här gav Maria toppbetyget MVG på årets sommarskiva så allt har börjat bra. Middagen var perfekt, vindunken godgod och lillen drog timmerstockar hela kvällen. Nu väntar en månad av hårdslappande, wakeboardåkning och grillkvällar. Det är orättvist - jag vet.

Inspireras eller sno rakt av

Här är den - sommarskivan 2010. Premiärlyssning på torsdag så snart vi kommit till stugan, satt oss på altanen och öppnat varsin bira. Det är precis DÅ sommaren börjar.

Som vanligt har jag tryckt in ganska mycket smala indiegrupper tillsammans med några klassiker. Herr Vreeswijk fick vara med bara för att jag tror Akira gillar den låten och sista spåret för att få lite New York-feeling (jag kollade på The Office typ varje kväll när vi var där). Nick Cave tjongar jag in varje år för att Maria diggar honom och The White Stripes har alltid en given plats.

Det kommer att bli en bra sommar det här.

Om jag velat gå hade det inte varit så långt

Det var inte så dumt med en liten eftermiddagsfest och trots att jag inte bryr mig om Depeche så kände jag mig ändå lite snuvad på karamellen när jag lämnade det glada förfestargänget. Fast jag slipper ju dricka overprized folköl i plastmugg och trängas med avdankade syntare, så jag ska inte gnälla.

Nu ska jag spamma fejan med bilder på Akira. Det gör jag varje söndag (idag fyller han 18 veckor).

The great danny milton

Jag kollade just statistiken för min hemsida och en funktion är att man kan se vad folk har sökt på för att komma till min sajt. Någon där ute har visst väldigt höga tankar om mig (och jag kan ju inte annat än att hålla med).

En rolig sak är att besökarna dit bara ökar och ökar utan att jag gör något speciellt (förutom att blogga här) och jag har dubbelt så många träffar nu som för bara några månader sedan. Sånt pushar en förstås och får mig att jobba hårdare. Sajten ska nog få sig ett litet lyft snart också tror jag.

Tyvärr verkar inte någon av er läsare vara så bevandrade inom film och teknik. Synd. Jag skulle verkligen behöva hjälp men jag får kanske göra som man gjorde förr - gå till en butik och snacka med någon som vet. Grejen är bara den att jag inte litar på säljare och det är så ofta någon äppelskalle kommer med råd som visar sig vara fel och så står man där med fel grejer och man kan inte göra ett dugg. Människor alltså. Men folket på Scandinavian Photo har jag fortfarande en viss tilltro till, får göra en utflykt till Kungsholmen någon dag och kolla med dem.

Nu har jag två saker att välja mellan - stanna hemma och dammsuga eller gå på en Depecheförfest vid Globen. Det känns lite sådär att gå på en fest och sedan bli snuvad på själva konserten, men att dammsuga suger ju som bekant. Det får bli en promme till Globen.

Svennebananfredag i soffan.

Fredagskvällen bubblar och här sitter jag framför tv:n och glor på idol. Som jag inte ens tycker är kul. Men jag har öppnat en flaska vin och har det ganska roligt åt Akira när han dansar till olika låtar på spotify. Mötley Crue verkar han gilla, eller kommer nog göra det snart i alla fall.

Men. Jag har faktiskt inte ett dugg emot att sitta här och svennebanana. Jag skulle inte vilja vara någon annanstans just nu utan trivs väldigt bra. Denna period är speciell och högst tillfällig, jag kommer antagligen att tänka tillbaka på våra soffdagar med lillefjant och känna saknad.

Min utflykt till Skärholmen tidigare idag var en succé. Jag hittade allt jag behövde och lite till. I morgon är det jag som sätter igång och jobbar i ateljén på allvar. Äntligen.

Akira får ett välbehövligt byte mellan två uppträdanden.