Vi får väl dra ned på maten ett tag

Den 15 juni 2011 kommer kanske bara att vara en dag i raden för de flesta men för oss är det dagen då vi fick nycklarna till nya lägenheten OCH impulsköpte Andy Warhols "Cow" (screentryck från 1966, osignerad förstås men tvättäkta) på en nätauktion. Rätt stört eftersom vi inte direkt badar i pengar men vi ville så gärna ha den och nu har vi den.

En egen vägg den ska få.

Mina verk ska inte hänga ovanför soffor

Man kan säga att mina målningar är en ständig utveckling av ett tema jag jobbat på sedan 2007 och för varje serie verk kommer jag närmare kärnan på det jag vill förmedla. Jag ska inte låtsas att detta tema stått klart för mig från början utan det är något som vuxit fram efterhand (och det vore väl fruktansvärt tråkigt att veta allt hela tiden) men att mina senare verk mer kritiserar än hyllar vår samtid är väl ingen överdrift att hävda. Och så har jag släppt lite på det glättiga.

Det kan finnas flera anledningar till dessa förändringar - och jag har absolut inte förnekat någon sida av mig själv tidigare - det är nog mer en kombination av mognad, ett större självförtroende i vad jag gör (i och med att konsthallar och museér börjar höra av sig) och en långtgående strävan efter att verkligen sätta avtryck och vara en av samtidskonstnär att räkna med. För mitt mål med allt detta knegande är knappast att "bara" ställa ut på något galleri då och då utan jag vill nå toppen, jag vill ha allt.

Hybris? Kanske det, men utan mål kommer man ingenstans.

Daniel Milton 2007 - Deja vu

Daniel Milton 2011 - Untitled (laundromat)

Habegär!

Jo, jag är lite svag för prylar - speciellt kameror. Kan kanske bero på att fotograferandet inte bara är ett stort intresse sedan tonåren utan även oumbärlig i mitt skapande. Men även om man inte använder kameran som ett arbetsredskap så fattar jag uppriktigt talat inte alla som nöjer sig med halvkeffa mobilkamerabilder, hur iPhoneupplösta de än må vara. Visst - den bästa kameran är den man har med sig men det är ändå ett val man gör.

Snart släpper Fujifilm en skön retrokamera med fast optik, stor sensor och fantastiska ljusegenskaper och jag är så sjukt sugen, det är bara det att jag siktar på att köpa en ny systemkamera och min senaste kompakt (som inte är dålig på något vis) inhandlades ju strax innan jul. Så det är knappast så att jag behöver en ny.

Men ändå. Kolla på den.

1900-talet ringde och ville ha min telefon tillbaka

Ok, nu är det officiellt - i och med att Maria köpte en iphone idag så är jag den sista personen i landet som inte har en. Så det finns väl bara en sak att göra?

UPDATE: Jag hade precis bestämt mig för att gå och köpa en när jag började googla på iphone5 och då visar det sig att den kommer i höst, kanske redan i sommar. Så nu måste jag vänta på den istället. Såhär blir det jämt.

Det gäller att sätta upp mål

Om målandet fortsätter att gå bra idag ska jag belöna mig med en fin djurtisha. Den ligger och väntar bara några klick bort.

UPDATE: Fick just reda på att killen på bilden inte är någon random t-shirtmodell och att han bär tishan i någon serie som jag inte känner till. Mitt habegär dog.

DUBBELUPDATE: Fick just reda på att det är en liten serie som gick för några år sedan och att ingen känner till varken tishan eller snubben. Ja, förutom nördiga vänner förstås.

Halvskabbig bolåda i höghus - hörde jag tre mille?

Nu bryter jag min bara-skriva-om-konst-policy men det är ju söndag så jag skiter i det. Vi var och tittade på lägenhet #2 idag, den där skabbiga. Det var inte så farligt (intalar vi oss) och vi är så sugna på att flytta nu så vi går med på det mesta. MEN - den har fantastisk utsikt, dagis snett över gatan och jag får 3 minuter till ateljén. Allt jag önskar här i livet numera (för ett halvår sedan var kravet ett gammalt hus med hiss på "rätt" sida byn, balkong mot havet med kvällssol, fixat kök och badrum, helst öppen spis men kakelugn fick duga i nödfall).

Till vår nackdel talar att folk badar i pengar och gärna säljer sin gamla mormor för att få ihop till kontantinsatsen i detta område. Det plus att det var töntigt fint väder och bara det drar väl upp priset ett par hundra lax. Men snart vet vi.

Här SKA vi bo. Banne mig.

Lillen trivdes direkt.

Tillgång och efterfrågan

Vi bor asgött i ett litet gårdshus på söder, eller rättare sagt vi BODDE asgött i ett litet gårdshus på söder tills vi två blev tre. Avgiften år låg, vi har en fantastisk innergård och sköna grannar - men det är liksom inte byggt för så många personer. Lillen blir knäpp på våra fjuttiga ytor, opraktiskt utspridda över två plan. Stengolv att slå sig fördärvad på överallt. Ingen plats för någonting. Sök på 'opraktiskt' på Wikipedia och där är en bild på vårt lilla hus.

Så vi kom för ganska länge sedan på att det är i Gröndal vi vill bo (straxt söder om söder) men tyvärr verkar varenda svennebananfamilj i Stockholm kommit på samma tanke och det är löjligt hur mycket en lägenhet kan gå upp där. Visst skulle vi kunna titta på andra områden men grejen är att min ateljé ligger där, Akira står i dagiskö där, Maria har flera vänner boende där och det är helt enkelt den perfekta platsen för oss. Nära till havet. Lantligt fast bara en liten promenad så är man i Hornstull. Lugnt och mysigt, Vinterviken runt hörnet.

Hur som helst. Maria är på väg till en visning just nu och jag är hemma med ett sovande barn. Hon ska titta på lägenheten nedan som verkar vara lite för bra för att vara sann. Vilket den antagligen också är.

Nyrenoverad, öppen, braskamin, knasigt loft och stor altan men den är ganska liten, ligger lite off snett under Essingeleden bredvid tvärbanan i en halvskum förening där folk flyttar ut på löpande band. Sådana petitesser kommer dock inte att påverka budgivningen.

Denna charmiga lägenhet i ett deppigt höghus går däremot ut för ett par hundratusen mer och har både kök och badrum som behöver totalrenoveras. Den ska vi titta på nästa helg. Jag skojar inte.

It's (still) good to be me

En klar fördel med att vara ihop med världens bästa tjej (förutom att hon är världens bästa tjej) är henns braiga födelsedagspresenter. Maria har fixat White Stripes-konserter, gigantiska sushibrickor, spagrej på Hasseludden, häng med lemurer på Skansen och nu ikväll Ratatat och middag på Svejk. Bland annat (jag undrar om inte en hel jävla Japanresa för några år sedan var en födelsedagspresent också).

Jag fattar om ni är avundsjuka. Det skulle jag också vara.

Vi åt och drack så sjukt gott på Svejken och så kom Astrid Lindgren plötsligt in. Om hon suttit still hade det gått att se också.

Efter några timmar gick vi till Debaser Slussen där vi var äldst i hipsterträsket.

Men det gjorde inte ett smack för konserten var grym och vi började genast smida planer för hur vi skulle kunna dra från stan och flytta till Brooklyn. Vad i helvete har vi i denna håla att göra? Ja, så går det när man sticker till ett par stackars småbarnsföräldrar några timmars frihet, öl och musik (tack barnvakterna för att ni gjorde det möjligt).

Vi var alldeles upprymda av tanken på vägen hem, man väljer ju själv liksom. Livet är inget genrep, det är skarpt läge.

Bubbligt guld på väg

Den sista biten rök häromdan, jag har flera stora utställningar på gång men framförallt har jag faktiskt plats för en bubbelrulle. No more packa målningar i gamla lakan. Men vad jag inte förstår är hur det kan vara så jävla dyrt? Vi snackar plast och luft liksom.

Dessutom är det avdragsgillt

Det är inte så att jag plötsligt fått in en massa pengar eller känner mig rik, jag råkade bara gå in i Paper Cut (världens bästa lilla affär) när jag var ute med lillen och drabbades av köpjävul. Skulle bara in och kolla lite men när jag efter bara några minuter plockat på mig filmer för nästan 700 spänn så rusade jag till kassan innan jag ens hann titta åt böcker och tidningar. Det kunde lätt blivit dubbelt så dyrt.

Men ibland måste man unna sig lite grejer och "Lost in La Mancha" har jag velat se hur länge som helst, Hunter S. Thompson är en husgud, Tokyo går aldrig att tröttna på och "Exit through the gift shop" (mina tankar om den här) är en av de bästa filmer som gjorts de senaste åren. Ett bra inspirationskit helt enkelt.

Och så fyller jag ju år snart.

De gröna löven stör mig

Det är som en drog, jag kan inte sluta.

Nästa pryl

Eftersom videokameran jag tänkte köpa fortfarande inte kommit till USA så letade jag vidare. Och tro det eller ej - jag hittade en som var ännu lite dyrare. Nu går jag till B&H och köper den!

UPDATE: Nu kom Maria just in genom dörren och sa att det är som Thailand där ute. Det ska visst bli över 30 grader idag.

Inte fyra år till i ensamhet

Oj, jag håller visst på att fixa mig en ateljé fast vi drar iväg i några månader. Efter att vi var och tittade på det nystartade ateljékollektivet vid Liljeholmen och i princip bestämde oss att vi ska bo i Gröndal i höst så har jag inte riktigt kunnat släppa tanken på ett rum där. Jag tänkte att det ordnar sig efter sommaren eftersom jag egentligen inte har lust att betala flera månadshyror (drygt 10.000 kr) för något jag inte kommer att utnyttja överhuvudtaget.

Nu visade det sig dock att båda våningarna har fyllts upp snabbt och det finns bara ett rum kvar på den våning jag vill vara (dessutom med utsikt åt rätt håll) så jag måste handla. De håller rummet åt mig till imorgon så jag får titta på det men sedan måste jag bestämma mig. Jag som tyckte att det var ganska skönt att slippa ateljé och kostnader i några månader. Typiskt.

Men. Vi kommer med stor sannolikhet att flytta till Gröndal i höst och att varje dag gå förbi detta hus och veta att det finns ett grymt kollektiv där inne utan att vara med skulle kännas vidrigt. Jag skulle få sätta mig i en källare några kvarter bort och slita mitt förbannade hår i ensamhet i några år till. Om man tänker så är de där tiotusen kronorna inte mycket att fundera över. Känns rummet bra tar jag det. Så får det bli.

Jag längtar till framtiden

Shit vad jag längtar till min framtida gigantiska ateljé med fullt utrustad fotostudio. Jag är trött på att sitta ute och frysa häcken av mig varje gång jag ska fota av mina grejer. Eller att de blåser omkull. Eller att det är för mycket sol. Det är bara att välja en årstid. Men nu är mitt senaste verk fotat och klart iallafall.

Ser ni förresten brunnen till höger om dörren? Den har Joey Tempest legat och spytt i någon gång på 80-talet. Jag har funderat på att sätta upp en liten mässingsskylt ovanför så att denna information aldrig går förlorad.


Some schuss (arbetstitel) 90x90 cm, blandteknik på duk

Jag behöver din hjälp!

Var just hos min lokala järnhandlare för att fylla på förråden. Det svartnade nästan för ögonen när de berättade att klarlacken jag använder till alla mina verk gått ur sortimentet. Fan.

Jag har provat andra grejer och det funkar inte alls lika bra så nu behöver jag DIN hjälp. Nästa gång du strosar i en järn- eller färghandel och ser burken ovan - hör av dig till mig! Ring, skicka ett mejl eller skriv en kommentar i bloggen. Det bästa är förstås om butiken finns i Stockholm men jag flänger runt lite i Sverige så hör av dig oavsett var du bor.

Det är viktigt att burken ser ut exakt som på bilden ovan. Beckers decor klarlack halvmatt (15) som är vattenbaserad och säljs på halvlitersburk (Art. nr. 050009). Pris runt 150 spänn tror jag. Min tacksamhet kommer att vara oändlig.

Mitt företag har blivit ett monster

Har stört mig en del på den inbyggda blixten den senaste tiden så idag impulsköpte jag en ny extern. Jävlar vilken skillnad. Nu har jag en kamerautrustning som kostar typ dubbelt så mycket som vår bil - mitt företag har blivit ett monster som måste matas med teknikprylar med jämna mellanrum. Ingen idé att kämpa emot.

Men (här kommer det...) det är ju avdragsgillt.

Mac - en kärleksaffär

Jag sitter vid Marias nya datorpaket. Allt går snabbt, glänser och fungerar perfekt. Vad annars - det är ju en mac. Jag köpte min senaste pc för drygt ett år sedan och som vanlig så tog jag det dyraste i affären. Blue ray och hela paketet. Men dyr skit är också skit. En pc är alltid en pc. Att jag inte går och köper mig en mac i morgon beror enbart på att jag just fört över en ansenlig summa till N.Y.-kontot. Men bra sugen är jag.

En bra grej är att Maria även splashade ut tiotusen på ett nytt Final Cut (filmredigering). Inga fler fulprogram i vårt hus. Hon ska jobba vidare med sina dejtdamers häst- och vagnresa på Irland som blir som en fristående fortsättning på 'Medan tid är'. Även jag tänker ta upp arbetet med hanamifilmen från Japan. Den som försvann i en gigantisk datorkrash (pc) förrförra midsommaren och höll på att ta knäcken på mig. Som tur är finns det intankade råmaterialet kvar, jag hade aldrig pallat att gå igenom alla dessa timmar igen.

Sidoprojekt är bra, man kan inte bara knega i ateljén. Då storknar man.

Att sätta sprätt eller inte, det är frågan

Om man bortser från att min dator betett sig som en pc och jag p.g.a. detta inte fått något gjort så har det varit en bra dag än så länge. Maria fick sitt lyxpaket från Apple med skinande ny dator och skärm och jag fick in en rejäl faktura för beställningsjobbet jag gjorde innan jul. En del av mig vill genast ut och köpa ny dator, bil och grejer till kameran men den andra delen sätter in pengarna på diverse konton (moms, N.Y. och sånt) och stoppar dessa vilda ideér. Det här med att jobba som konstnär är lite som att pyssla med lotto och det gäller att portionera ut vinsterna jämt över året. Annars funkar det inte.

Den lilla tavlan jag fick av Maria i julklapp har hittat sin plats. Jag fattar inte hur jag klarat mig hittills men nu får den förgylla mina sista månader här. Jaha, efter några timmars tuggande verkar datorn fungera hjälpligt, bäst att ta tag i de saker som ska tas tag i.

Onödig note to self: köp en mac nästa gång.

Kameran är min drog.

Nu ska jag ut å mitt företags vägnar och sätta sprätt på lite pengar. Det är dags för ett nytt objektiv till kameran, jag är trött på kitet som följde med vid köpet. Dessutom investerar jag hellre i nya grejer än ger pengarna till staten. Canon har just släppt ett nytt 15-85 mm som jag tror kommer passa mig perfekt.

Redan innan jag köpt detta så börjar jag ana att ett nytt begär håller på att byggas upp. Jag vill ha vidvinkel, fisheye, makro, telezoom. Allt. Jag vill ha allt.