Nu är nu

Känner att det är viktigt att dokumentera min utsikt då och då för rätt som det är står det en ny Hammarby sjöstad här utanför istället.

Men då är jag vräkt sedan länge.

Äntligen kan man plåta utan att frysa ihjäl

Tog en sen promenad genom nattstockholm igår. Bild 1 är förstås kvällens vinnare men jag fick ihop lite allt möjligt bra. Tycker ja.

Efter bara ett års sökande

Här kommer ännu ett icke konstrelaterat inlägg men jag bara måste. VI FICK DEN!

Ingen havsutsikt från balkongen men sol hela dagen och kvällen.

Men vill man se hav är det bara att gå ut på gården. Föreningens bad och båtbrygga där nere och tydligen finns det lediga båtplatser så nu måste vi köpa båt. Någon som har ett bra extraknäck åt mig?

Och så en grillpaviljong i bästa solnedgångsläge. Dessutom finns det gym och bastu.

Och själva lägenheten är inte så dum den heller (måste bara fixa till väggarna lite).

Tar söndagsledigt

Är lite trött för vi har varit ute och tittat på lägenheter hela dagen och förhoppningsvis har vi - äntligen - hittat vårt framtida boende. Men det får vi inte veta förrän vi kastat overkliga summor mot anonyma fejjor i några dagar. Håll tummarna där ute.

"Här växer stans konstmecka"

Det var ganska länge sedan City var på besök och jag trodde nog att de lagt ned hela reportaget. Men idag fick vi ett helt uppslag i deras nya serie om stans förändring. Det blev inga bilder på mig eller min ateljé men det feta citatet är mitt. Läs hela artikeln här (2011-02-10).

Jag avskyr nybyggen vid vatten enkom uppförda för att ett gäng braksvennar ska få en balkong att ställa gasolgrillen på (och någon annan göra sig en fet hacka). Det är så jävla äckligt.

Varför, VARFÖR ska alla bo i Gröndal?

Nä, vi fick inte lägenheten. Det är helt cp att en orenoverad, skabbig trea i ett höghus från 60-talet med behov av nytt kök och stambyte på gång drar iväg över en miljon i budgivningen (i den verkliga världen är den inte värd vad utgångsbudet låg på). Helvete.

Nu ska jag grunda några dukar innan jag drar hem och är pappa. (Blev just avbruten, en konstförening från UD var precis i min ateljé. Jag älskar det här kollektivet!)

Halvskabbig bolåda i höghus - hörde jag tre mille?

Nu bryter jag min bara-skriva-om-konst-policy men det är ju söndag så jag skiter i det. Vi var och tittade på lägenhet #2 idag, den där skabbiga. Det var inte så farligt (intalar vi oss) och vi är så sugna på att flytta nu så vi går med på det mesta. MEN - den har fantastisk utsikt, dagis snett över gatan och jag får 3 minuter till ateljén. Allt jag önskar här i livet numera (för ett halvår sedan var kravet ett gammalt hus med hiss på "rätt" sida byn, balkong mot havet med kvällssol, fixat kök och badrum, helst öppen spis men kakelugn fick duga i nödfall).

Till vår nackdel talar att folk badar i pengar och gärna säljer sin gamla mormor för att få ihop till kontantinsatsen i detta område. Det plus att det var töntigt fint väder och bara det drar väl upp priset ett par hundra lax. Men snart vet vi.

Här SKA vi bo. Banne mig.

Lillen trivdes direkt.

Tillgång och efterfrågan

Vi bor asgött i ett litet gårdshus på söder, eller rättare sagt vi BODDE asgött i ett litet gårdshus på söder tills vi två blev tre. Avgiften år låg, vi har en fantastisk innergård och sköna grannar - men det är liksom inte byggt för så många personer. Lillen blir knäpp på våra fjuttiga ytor, opraktiskt utspridda över två plan. Stengolv att slå sig fördärvad på överallt. Ingen plats för någonting. Sök på 'opraktiskt' på Wikipedia och där är en bild på vårt lilla hus.

Så vi kom för ganska länge sedan på att det är i Gröndal vi vill bo (straxt söder om söder) men tyvärr verkar varenda svennebananfamilj i Stockholm kommit på samma tanke och det är löjligt hur mycket en lägenhet kan gå upp där. Visst skulle vi kunna titta på andra områden men grejen är att min ateljé ligger där, Akira står i dagiskö där, Maria har flera vänner boende där och det är helt enkelt den perfekta platsen för oss. Nära till havet. Lantligt fast bara en liten promenad så är man i Hornstull. Lugnt och mysigt, Vinterviken runt hörnet.

Hur som helst. Maria är på väg till en visning just nu och jag är hemma med ett sovande barn. Hon ska titta på lägenheten nedan som verkar vara lite för bra för att vara sann. Vilket den antagligen också är.

Nyrenoverad, öppen, braskamin, knasigt loft och stor altan men den är ganska liten, ligger lite off snett under Essingeleden bredvid tvärbanan i en halvskum förening där folk flyttar ut på löpande band. Sådana petitesser kommer dock inte att påverka budgivningen.

Denna charmiga lägenhet i ett deppigt höghus går däremot ut för ett par hundratusen mer och har både kök och badrum som behöver totalrenoveras. Den ska vi titta på nästa helg. Jag skojar inte.

All reklam är bra reklam

Får jag presentera - Employees II. Hoppas den faller(!) herr kund på läppen. Sitter och väntar på att tidningen ska titta förbi och sedan ska jag till Konstbar och signera små lappar som sätts på varje tavla av mig som de säljer. Det är roligt för varje lapp som tar en sekund att skriva säger katchiiing.

Update. Nu har de varit här och jag babblade på. Vinkeln på artikeln är att miljöer som denna (området där vi håller till) sakta byggs bort av plastiga sjöstäder. Inte så mycket fokus på konst med andra ord men ack så viktigt.

Bubblan och jag

Eftersom DHLs transportmänniskor inte har mobiltelefon och kan meddela när de är framme så är det lätt att missa leveransen. Då kan man antingen försöka en gång till (och stå och passa i porten i några timmar) eller åka ut till Västberga och hämta skiten själv.

Taktiskt nog valde jag att åka vid en tid då inte så många andra åker och efter en del kånkande, bussande och tvärbanande var vi plötsligt hemma.

Kanske kan jag ha den i soffan? Där sitter jag ju ändå inte.

Mission accomplished

Idag var jag på vernissage på Edsviks konsthall. Juryns urval speglar kanske inte det senaste inom samtidskonsten men min oro att hamna bland tovade dockor och hobbymåleri var visst obefogad. Men förutom några skulpturer, två (inkvoterade?) installationer, ett videoverk och några blandteknikare är utställningen mest en uppvisning av figurativt oljemåleri. Tekniskt skickligt överlag men i de flesta fall ganska ointressant och intetsägande. Edsviks konsthall är tydligen Sveriges näst största (bara Liljevalchs är större) så man blir ju onekligen lite nyfiken på vad som valts bort.

Men på det stora hela är det helt klart värt att åka dit. Det roliga med grupputställningar är ju att det finns något för alla, och om inte annat är det väldigt vackert där ute. Och jag är nöjd, jag fick ju en konsthall i cv:t under 2010. Det var det viktigaste.

Jo förstår ni, här är den där dörren igen.

Enda gången jag gillar mycket folk på en gång är när jag ställer ut.

Något av det bättre som visades. Ja, förutom mitt då.

Jag hängde på första plan, där var det lite luftigare och inte så mycket mässhall över det hela.

Och något som blev tydligt för mig idag är att jag definitivt föredrar större format, är inte van vid att visa pluttgrejer. Men jag gillar dem verkligen ändå och hoppas nästan att ingen köper.

I brist på annat

så visar jag lite mer av mitt plejs. Har fått förvånandsvärt mycket gjort idag med tanke på hur seg jag var när jag drog hit vid sjuttontiden. Gå upp tidigt på morgnarna är inte min grej trots att jag tränat på det i ett år nu.

Jag har det bästa rummet på den bästa våningen.

I entrén sitter det ofta lappar om utställningar och grejer. Och så är det många som vill in i huset (jag skulle gärna ha Joanna på min våning men har inte riktigt plats).

Närmast mig sitter Kristina Bength, hon är sjukt begåvad. Och så är det Jens som dragit igång hela kollektivet. Vi var ateljégrannar på Ölands konstskola och trivs båda två med att ha hittat tillbaka till varandra igen. Och så är det en jävla massa dörrar jag inte har någon koll på än.

Välkommen in till mig.

Just nu är jag inne i den digitala processen av mina arbeten så det blir mycket skärmstirrande och P1-lyssnande. Det händer att jag tar en bira när jag jobbar (och det är helt ok med chefen). En mac som reserv är ett måste när man jobbar med PC.

Man borde sätta sig på pendeln lite oftare

Det lilla jag såg när jag lämnade in mina grejer kändes rätt lovande så om juryn inte drabbades av hjärnblödning när de bedömde resten så blir det nog en bra utställning det där. Lokalerna såg jättefina ut.

Det var kul att se var konsthallen låg också, jag gillar att upptäcka nya platser i mitt närområde. Stockholm är ju mer än några kvarter i mitten liksom. Lördag den 30 oktober kl. 12 - 18 är det vernissage, vi ses väl där då?

Jo förstår ni, här är dörren.

Jag tippar på att detta är Edsviken (precis bakom konsthallen).

Ser ut som Skåne men ligger bara några minuter med buss från Sollentuna centrum. Knäppt.

Och detta är bara början

Jag kanske tog i lite i förra inlägget med det där med Brooklyn men det var en bra kväll med en väldigt speciell känsla. Fan vad gött det är att vara en del av ett sammanhang där sånt här är möjligt.

Nu ska jag kurera min bakfylla med en långpromenad.

Det är viktigt med mycket rök.

Ständig kö i trapphuset.

Frida & ja. Igen.

Mannen som gjort det hela möjligt. Heja Jens!

Asså, det var verkligen såhär kul.

Välkommen till Stockholms Brooklyn

Ok, jag är den första att säga att Platform Stockholm är här för att stanna. Det är här de bästa festerna kommer att hållas och det är här allt kommer att hända - vi har en egen tatueringsstudio liksom. Så varför sitter jag här (ett par trappor upp) och bloggar?

För en liten stund sedan.

Frida & ja.

Alla är uppklädda.

Och så.

Carlos planerar en gadd.

Jag gillar kontraster

Förra helgen satt jag i en källare i Uppsala och drack tysklandssprit med ett gäng kemistudenter och igår var vi på sommarfest med halva Stockholms reklamkår mitt i djupaste Lidingö. Båda var roliga på sitt sätt, men gårdagens fest toppades med en bröllopsvigsel mitt i och det är ju svårslaget.

Idag har jag naturligtvis varit svårt bakfull men oj vad det var värt.

Det var den perfekt sommarkvällen för gigantisk trädgårdsfest.

9 av 10 jobbade med reklam. Minst.

Är inte så sugen på att bo på Lidingö men skulle gärna ha deras hus.

Ja, ni fattar.

Vi hade barnvakt och fick en helkväll tillsammans för första gången sedan Akira föddes. Det utnyttjades.