Man skulle blivit illustratör istället

Gick förbi den alldeles nybyggda konsthallen vid Vasaparken tidigare idag (invigs imorgon). Byggnaden som sådan såg ganska ordinär ut trots sitt guldskal men grannarna blir nog glada över den oväntade kvällssolen. Eller inte.

Lite jobb, mycket pengar

Någon som minns illustrationsuppdraget jag gjorde åt Stockholmshem tidigare i år? Nu har jag äntligen fått en katalog (inte från grötskallarna på "reklambyrån" som utlovat utan jag fick svänga förbi huvudkontoret för att få ett ex.) och det såg ju riktigt bra ut.

Förutom att det är en bra merit att visa upp vid kommande uppdrag så betalade faktiskt det där omslaget en stor del av vår New York-vistelse. Mer sånt tack.

I min bananlådeverkstad

Tanken var att jag skulle fortsätta återställandet av ateljén idag men lite grejer dök upp så jag har suttit vid datorn istället. Jag har ju flera veckor på mig att måla och dona men är skitsugen på att få allt klart här så fort som möjligt. Det hänger nog ihop med att jag bara vill packa ihop hela mitt liv och dra.

Nu ska jag dra och leverera illustrationen till Stockholmshem. Äntligen.

Ett litet dagsverke

Illustrationen är fixad och sajten är uppdaterad. Inga stora förändringar för det är så sjuuukt tidskrävande. Nya grejerna ligger uppe iaf så dra dit och titta vettja. Nu ska jag hem och gulla med familjen innan de går och lägger sig.

Jag känner speciellt igen bristen på empati

Maria är på något möte och jag är hemma med lillen. Har inget nytt att komma med så jag tar till mitt vanliga knep när det är bloggtorka i skallen - Akira. Han har gnällt ett bra tag nu men jag har precis lurat på honom en stor spegelgrej det funkar nästan alltid. Tur att han är en sån narcissist. Kolla vad Wikepedia säger om ämnet, stämmer in på pricken på honom.

Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati.

Check, check, check på alla punkter.

När hans käk har kommit hem så ska jag till ateljén och fixa i några timmar. Har fått lite synpunkter på illustrationen (till Stockholmshem) som jag trodde var klar. Det är så larvigt att jag inte ens vill skriva det här men jag ska göra de ändringarna de bett om. Kunden har alltid rätt och yada yada yada ni vet.

Ta daaaa

Här är den, illustrationen jag gafflat om till och från i ett par månader. Det är inte så att jag jobbar efterblivet långsamt eller har haft en kreativ kris, lite annat har kommit i mellan bara. Och så är jag inte van att jobba mot kunder med en massa turer fram och tillbaka.

Men nu är den klar och jag är nöjd, hoppas att beställaren blir det också. Klicka på bilden för att se en större version.

Min grej

Sedan jag började blogga här för några månader sedan har jag skrivit ett par hundra inlägg och med tanke på bloggens namn så är det väl tur då att 'konst' kommer överst på listan. Att Akira är tvåa är kanske inte så förvånande och att 'bra dag' hamnat högt känns bra - visserligen tillsammans med 'knas' - men det säger väl något om min tillvaro antar jag. Resten av etiketterna ligger som vanligt till höger längre ned på denna sida.

Jag har länge funderat på en titel till utställningen i mars och tror att jag är något på spåren nu. Det är svårt det där. Man vill inte ha något som är för pretto, det får inte heller vara för simpelt eller intetsägande. Titeln får gärna se snygg ut tillsammans med mitt namn och naturligtvis ska den säga något om utställningen. Denna gång ville jag dessutom uppfinna en egen -ism för att ringa in vad jag håller på med, vilket spär på svårighetsgraden. Om några dagar får ni veta, ska bara kolla med galleriet och en smart person i min närhet först.

Så fort Maria och Akira vaknat ska jag till ateljén och slutföra illustrationen. Det har flutit på bra och den kommer definitivt bli klar idag. Känns skönt att kunna leverera väl innan deadline, men det gör jag i och för sig alltid. Det är min grej.

Om att kompromissa

Illustrationen börja arta sig, den är visserligen inte klar riktigt än men jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills. Känner mig en aning begränsad dock, dels för att formatet är mycket mindre än jag brukar jobba i men också för att det är ett beställningsjobb med vissa restriktioner så jag kan inte riktigt flippa ur i vanlig ordning.

Jag var förstås medveten om det när jag tog jobbet och ibland får man anpassa sig. Detta uppdrag skiljer sig från vad jag gör annars i och med att jag får betalt för att göra en bild som ska användas i ett speciellt syfte, det är en illustration helt enkelt. I mitt 'vanliga' konstnärliga skapande kompromissar jag aldrig.

Så nu sitter jag här och pillar med penslar så små att de knappt syns. Stel i ryggen och med brillor på näsan. Men än så länge är det kul och det ska bli spännande att se slutresultatet när den är tryckt och allt. Ganska mäktigt att tusentals personer kommer att få den till sitt hem.

Om att skjuta på saker

Grunden till illustrationen ligger redo bakom mig. Planen är att jag ska jobba med den ett par timmar innan jag ska med Maria och plutten till BVC. Han ska få sprutor. Jag gillar inte att ha luckor på några timmar och därför drar jag lite på det vilket är ganska puckat för då blir luckan ännu mindre och så känner jag mig lite stressad och tänker att det inte är någon idé att sätta igång och rätt var det är så är klockan halv tre och jag måste dra. Så brukar det bli alltså - men inte idag.

Dagens outfit: flintis.

När jag blir stor ska jag emigrera

Idag gick jag upp extratidigt för det låg en fjant i sängen som hade tröttnat på att ligga i sängen. Han bestämmer. Efter frukost knallade jag mot Kungsholmen och Konstbar för att få hjälp med en utskrift, den blev väldigt bra så nu kan jag börja jobba på illustrationen till Stockholmshem på allvar. Den ligger här bredvid mig och bara väntar.

Nu är det mörkt ute fast klockan bara är fyra. Det är så jävla deprimerande, fi fan vad jag hatar den här årstiden. Är det inte nog snart? Jag pallar inte mer.



Utsikt från Västerbron tidigare idag, typ exakt där Anna Odell härjade för en tid sedan. Isen var väldigt fin men det är så sjukt mycket vackrare att stå på denna plats en dag i maj. Eller juni. Eller juli. Eller när som helst då man inte fryser ansiktet av sig.



Plötsligt blev jag omsprungen av den här jäveln. Lägg av och spring i pisskylan hurtiga människa!



Efter konstbar gick jag som vanligt till Överskottsbolaget vid Fridhemsplan. Jag hade hoppats att det skulle sitta en tovig liten hund här för det hade betytt att Sara-Vide var inne och handlade veckans gem. Men jag kanske springer på henne nästa gång. Som vanligt fick jag med mig grejer för några hundra fast jag bara skulle in och titta.



På tunnelbanan hem kände jag plötsligt hur liten och begränsad denna stad är och att jag är ganska trött på den. Det är dags att göra något annat nu. Det är dags att bo i NYC.

Nu vänder det

Datorn går som ett skott, grunden till illustrationen ser (enligt mig) strålande ut, vi har ev. fått napp på en tvåa i Williamsburg (Brooklyn), och inte ett hårstrå ligger snett på mitt huvud. Därför slutar jag tidigt idag och går hem och löser av den insnöade småbarnsmamman.

Jag sysslar inte med välgörenhet.

Min gallerist kom och hämtade flera målningar idag, några ska till galleriet och en av dem är troligtvis redan såld. Han fixar allt - hämtar, levererar och tar betalt. Det är det bästa jag vet när det funkar så för jag vill helst inte ha med köpare att göra. Dessutom är de flesta som kontaktar en direkt snickesnackare som tar upp ens tid. Minst en gång i veckan får jag förfrågningar via mejl och det är extremt sällan dessa kontakter leder till köp. Antar att de tycker jag är för dyr.

Beställningsjobbet rullar på. Jag har lovat att ha målningen klar till på tisdag och det ska nog inte vara några problem. Vissa skulle säkert anse att jag säljer mig men jag har faktiskt inga problem med att måla på beställning, inte så länge uppdraget är fritt. Jag har fått några ledord att utgå ifrån och slutverket kommer inte att skilja sig från mina övriga verk - jag kompromissar inte. Däremot tar jag ganska bra betalt, jag sysslar inte med välgörenhet. Inte längre.

Uppdrag nr. 2 (illustrationen för Stockholmshem) är på gång den också även om det jobbet har hamnat i skymundan den senaste tiden. Det får bli nästa veckas mission.

Und so weiter.

Allt är så konstigt i förorten.

Idag åkte jag till Hökarängen för att plåta hus till illustrationen för Stockholmshem. Mina nya fingervantar gjorde sitt jobb i kylan när jag flipprade med kameran och bläddrade bland adresser. Lustiga gatunamn i området, undrar om någon skulle döpa en gata till Tobaksvägen idag? Jag letade dock förgäves efter Spritgatan.

Däremot hittade jag ICA-Bomben. Har ni hört något så dumt? I samma kvarter låg även deras gamla lokal och där hymlades det inte med vad det handlar om. Några konkurrerande butiker syntes inte till. 'Konsum Luftvärnsroboten' och 'Coop Landmina' måste ha flyttat.

Efter min lilla förortsutflykt drog jag till ateljén och jobbade vidare vid datorn, jag är på god väg nu och det känns bra. Hoppas jag får mina målningar från Finland snart, både gallerist och privata köpare i Stockholm ropar efter mina verk.

Man ska inte mixtra med saker som fungerar.

Jag är igång. Banne mig. Egentligen skulle jag varit ute och plåtat idag men jag ställde in det efter att ha kikat ut genom fönstret. Istället har jag jobbat vid datorn och började bygga upp grunden för illustrationen, miljöerna jag skulle fotat idag kan jag lägga till senare.

Jag blev även lite extra påeldad av ett samtal jag fick igår. Ett företag undrade om jag kunde göra ett ganska stort beställningsjobb som tyvärr har samma deadline som nuvarnade uppdrag. Dvs. innan jul. Men vi behöver alla $$$$ vi kan få inför N.Y. så jag tackade ja och om de betalar vad jag begär så kör jag igång med det parallellt. Sova får jag göra nästa år.

Det märkliga är att fem minuter innan jag fick samtalet igår så tänkte jag att det borde vara dags att det händer något snart. Någon borde höra av sig och komma med något bra förslag - ett uppdrag, en utställning, en hög med pengar eller vad som helst. Jag har nog blivit lite bortskämd den senaste tiden, men man ska inte mixtra med saker som fungerar så jag fortsätter att sitta på min röv och vänta på att telefonen ska ringa. Och det gör den.

Ett roligt jobb.

Jag har bott i Stockholm i ganska många år men jag har inte satt min fot på Lilla Essingen förrän idag. Har liksom aldrig haft någon anledning. Det var inte riktigt så idylliskt som jag föreställt mig men det kanske berodde på att vädret var röven. Hur som helst så var jag inte där för att semestra utan för att träffa mina nya uppdragsgivare för illustrationsjobbet. Mötet gick bra men jag väntar till fredag innan jag skriver något mer om det för det är först då alla detaljer är klara. Men nu känner jag att jag har snackat upp det lite väl mycket, det är ingen jättegrej. Bara ett roligt jobb.

Efter mötet tog jag bussen till Kungsholmen (vad tydligt det är ibland att Stockholm är ett gäng öar) för att besöka Konstbar. Det är alltid kul att komma dit för varje gång jag är där står tavlor som väntar på att hämtas av kunder. De har fortfarande problem att hinna med all efterfrågan och nu är upplagan för "Expect everything" (som syns på bilden ovan) helt slutsåld. Jätteroligt. Och bra för min ekonomi.

C som håller i all pr inför insamlingsgalan på Clarion ringde nyss och berättade vad som hänt så långt. Det var både morgon-tv och press på gång, hoppas att det blir riktigt mycket uppmärksamhet runt hela grejen - både för min och orangutangernas skull. Jag ser verkligen fram emot att börja jobba på verket som jag bidrar med. Det kommer att bli grymt.

illustration, konst, konstbar, välgörenhet

Ett stört system.

Idag blev jag pappa. Fem veckor efter Akiras ankomst är det nu fastställt att jag är hans far. I ett stört system där man endast är betrodd som gift så måste vi syndfulla människor gå till socialen för att fastställa detta. Inte genom blodprov eller DNA-test utan genom att skriva sin signatur på tre olika papper. Fool proof.

Jag jobbade i ateljén idag för första gången på massor med veckor. Det gick otroligt smärtfritt och grejen jag gjorde - som mest var tänkt som en skiss inför mötet på onsdag - utvecklades till att bli en färdig illustration. Nu återstår det bara att se om beställaren gillar den. Skönt att vara igång hur som helst och jag ser fram emot att ta tag i allt.

Akira, bra dag, illustration,

Plåtning i sjöstaden.

Någon kanske undrar varför alla mina inlägg kommer mitt i natten. Ni som inte undrar har varit eller är småbarnsföräldrar. Dagarna bara imploderar och försvinner, därmed är nätterna den enda tid jag har. Vilket är helt ok för mig, jag gillar nätter.

Idag tog jag och mina assistenter (läs Maria och Akira) färjan över till Hammarby sjöstad för att plåta lite hus inför illustrationsjobbet jag ska göra. Trots att färjan bara tar några få minuter så är det ändå något speciellt med att åka båt en liten stund. Man är på utflykt. Själva sjöstaden har jag inte så mycket till övers för. Plastigt, stelt och dött. Det finns ingen kultur där. Inget liv. Bara en massa barnvagnar.

Men det var en bra dag och jag tror att jag fick de foton jag behöver, jag ser fram emot att börja med skissen. Det känns som det var extremt länge sedan jag gjorde något kreativt (jag har inte jobbat i ateljén på typ sju veckor) så det ska bli spännande att köra igång. Och när jag ändå håller på så tänkte jag fortsätta med en annan grej. Jag fick en rolig förfrågan igår som innefattar välgörenhet, konst och apor. Skriver mer när jag vet mer.

Jag antar att alla grejer som trillar in nu på något vis är kopplade till artikeln i DN, man ska inte underskatta vad lite press kan göra. Jag behöver verkligen inte lyfta ett finger utan sitter bara på mitt arsle och tackar och tar emot. Precis som det ska vara.

Note to self: köpa fingervantar.

Ja, illustrationsjobbet är husrelaterat.

Har ni sett ett deppigare dagis? Sammanfattar sjöstaden ganska bra.

bra dag, DN, foto, illustration,

Jag ser fram emot allt.

Det är helt sinnessjukt vad fort dagarna går nu. Lillefjant håller oss upptagna och tiden som redan är något relativt har blivit relativare än någonsin. Fattar inte riktigt vad som händer men det spelar heller inte så stor roll. Sömn och vakenhet går ihop men alla mår bra och det sprutar fika ur öronen på oss efter alla besök. Det var inget de informerade om på bvc. Överdrivet fikande alltså.

Men sakta kommer verkligheten närmare. Jag vet ännu inte riktigt vad illustrationsjobbet jag ska göra innebär i arbetsbörda men det är relativt stort och kommer tvinga mig till ateljén ett tag framöver. Det ser jag fram emot. Mötet är inte förrän på onsdag men jag måste förbereda lite material innan dess. Det ser jag också fram emot. Jag ser fram emot allt kan man säga.

Maria och skrutt gjorde ett litet studiebesök i ateljén tidigare idag. Eftersom hösten är här så festade jag till det genom att tända lamporna i fönstret. Akira sa inte rakt ut att han ogillade lamporna men han spydde och sket ned sig ett par gånger och det kan ju ha varit ett sätt att säga vad han tyckte. Nu ligger han här på soffan bredvid mig och är hur soft som helst, jag tror det blir en bra natt.

God kväll.

Akira, ateljé, barn, funderingar, illustration,

Eftertraktad.

Inom loppet av ett par timmar tidigare idag fick jag ett hyfsat stort illustrationsuppdrag och en rolig utställningsförfrågan. Jag ska inte gå in närmare på vad det är innan något är klart men jag gillar verkligen att helt plötsligt bli kontaktad av folk som har saker att erbjuda eller vill ha något av mig. Såvida de inte har en mapp i handen eller är telefonförsäljare förstås. Då kan de brinna.

Bilden ovan tog jag igår och den har absolut inget med texten att göra. Fatta vad mycket bilder jag skulle missa om jag inte ALLTID hade en kamera med mig. Men den kvällen vi såg ett UFO över Södermalm hann jag såklart inte få fram den. Typiskt. Det är ju ändå ett av mina största argument för att ständigt bära med sig en otymplig elektronikklump.

Nästa gång. Då jävlar.

bra dag, utställning, illustration