Döm om min förvåning

när Linn Fernström plötsligt hörde av sig och undrade om vi skulle "köra en samarbetsgrej". Hon verkar trevlig, är grymt begåvad och jag har absolut inget emot om mina målningar hoppar upp några hundra tusen i pris så jag tackade ja. Igår kom hon förbi och gick loss på min senaste.

Hade ju tänkt att den skulle vara monokrom, men va fan.

Kul att ni röstar på min film

men sedan jag la ut förra inlägget har medelbetyget sjunkit(!). Snikna, missunsamma läsare är dock också läsare så fortsätt rösta ni era töntar (om man går in med en annan webläsare kan man rösta igen).

*UPDATE (12 timmar senare)* Betyget har sjunkit ännu mer nu men filmen klättrar stadigt uppåt på listan över flest visningar.

Supermarket 2012

Idag var jag på Supermarket och jag ska inte gnälla över hur slarvigt presenterat det mesta är, det får ni gå dit själva och upptäcka. Men det är snudd på fascinerande att många gallerier flugit tusentals mil för att slänga upp lite grejer med vänsterhanden och sedan sitta och fejsbooka på en pinnstol i tre dagar.

Det fanns dock en hel del jag gillade, bl.a. det här:

Planeringsproffset Daniel står hjälplös och tittar på

Väldigt många dagar har jag en startsträcka som pågår i evigheter. Måste fixa smågrejer, kolla upp något, köpa oumbärliga saker, koka kaffe, mejla, blogga, zoona ut. En liten ritual som tidigare var helt ok för när jag väl sätter igång så ångar jag på som fan och kan fortsätta in i natten.

Men numera synkar det rätt dåligt eftersom jag måste gå och hämta en halvfigur på förskolan kl. 16 och det kan mycket väl vara så att jag smågrejat med oviktigheter hela dagen och kommit igång med det jag verkligen skulle göra bara någon timme tidigare.

Då är det tur att man inte har någon chef.

Men rubriken stämmer!

Jag fick ännu en artikel skickad till mig idag men den var så fullsmockad med faktafel att jag börjar undra om jag var väldigt otydlig eller om reportern borde använda sig av mikrofon i fortsättningen.

Tur att det inte var DN iallafall.

Två steg bakåt och ett steg framåt

Jag var precis på gång att göra ännu ett inlägg om porträtthelvetena men så kände jag mig bara illamående över hela grejen. Har stått och målat i flera timmar och det är ett steg framåt och två steg bakåt hela tiden och då behöver jag väl inte skriva om eländet heller? Jag är såhär >| nära att bara lägga ned hela skiten.

Istället tänkte jag ta en kopp kaffe och sätta ihop en pressmapp till utställningen på Eksjö Museum. Det kan omöjligt misslyckas.

Ganska intressant men jag får inte mycket gjort

Idag pendlar jag lite mellan:

och:

Fel man på fel plats

Asså. Varför går jag hit överhuvudtaget? Jag behöver nya inputs, det här håller inte. Det är en jävla tur att allt är klart inför nästa utställning, annars skulle jag få panik på riktigt (eller skulle jag få en himla massa gjort?).

Hur som helst - att sitta såhär betalar inte hyran.

Detta inlägg tog 45 minuter att skriva

Det händer en massa roliga och bra saker nu. Utställningen på Galleri Thomassen har lett till en dialog med ett konstmuseum i Göteborgstrakten och på fredag åker jag till ett annat konstmuseum för att diskutera framtiden. Min gallerist berättar saker jag vill höra och om tre månader är det vernissage på Eksjö Konsthall.

Så varför sitter jag fortfarande här och är handlingsförlamad?

Balans

Trots att jag hållt på med det här i tio år kommer alltid handlingsförlamningen och tomheten efter en vernissage som en överraskning. Nu sitter jag här och slokar istället för att glädjas åt vad jag har. Antar att alla reaktioner behöver en motreaktion.

Men om några veckor ska jag träffa chefen på ett stort konstmuseum för att diskutera framtiden och om tre månader ställer jag ut separat på Eksjö Museum. Så jag ska nog komma över svackan den här gången också.

Ett par dagar på Moderna

Så fort jag kom hem från Göteborg så satt jag och skavde ett par dagar på ett seminarium på Moderna Museét som hette Agenda 2016. En slags branschdagar för bild och form. Det var en märklig blandning av högt och lågt där vissa föreläsare var helt åt skogen dåliga och andra brillianta.

En par saker kunde jag konstatera - (de flesta) konstnärer ska ägna sig åt konst, inte stå och tala. Och det behövs mer folk utifrån för att saker ska hända, KRO i all ära men det är mycket svammel och jävligt liten verkstad när det kommer till konstfolk. Och det är väl just därför vi konstnärer fortfarande förväntas att bara vara tacksamma och inte få betalt som alla andra som är involverade runt en utställning. Nu finns iofs MU-avtalet (där en av initiativtagarna är från näringslivet, annars hade det aldrig hänt...) och det är ett bra steg på vägen men det är inte så många som bryr sig så det går saaaaakta.

Jag vet inte riktigt säker på vad jag fick med mig från Agenda 2016 men det anordnas så få liknande grejer så jag är ändå glad att jag deltog. Om inte annat så var mackorna goda.

Ett av många rätt sömniga panelsamtal.

Hela seminariets höjdpunkt - Theo Jansen. Har sett hans märkliga skulpturer tidigare på nätet men det var en upplevelse att höra honom berätta om dem och se ett par live. Kolla här.

Passade också på att kolla in Turner, Monet & Twombly när jag ändå var i huset. Rätt intressant att se deras verk bredvid varandra och se hur de tagit vid där den förre slutade men överlag tycker jag att gammelkonst är rätt trist.

Cy Twombly hade nog lite större ateljé än mig.

De flesta som besökte utställningen levde även när Monet fortfarande andades.

Jag uppskattade istället fotoutställningen på koväggen utanför där svenska folket får skicka in sina bilder. Samtid.

Blåslampan i nacken

Jag har haft mycket att göra till och från under hela min "karriär" men situationen jag sitter i nu är snudd på sinnessjuk. Det är inget "från", bara "till", både i ateljén och privat. Till, till, till. Jag har helt overkligt mycket att göra och om jag varit lagd åt det nervösa eller hispiga hållet hade jag fått läggas in för länge sedan (men jag fick just höra från galleriet att de kör upp och hämtar hela utställningen, en sak mindre att rodda med iallfall).

Nu måste jag MÅLA, har inte tid att sitta här och jappa.

Jag har liksom annat att göra.

Jag fick ett mejl idag med en inbjudan till Agenda 2016 som jag tyckte verkade bra och kul så jag slog till direkt på en biljett (som jag skrev ut). Det är bara det att när jag skulle plåta den brinnande himlen på bilden nedan så blåste biljettskrället ut och landade på ett tak tre våningar ned.

Så nu står jag här med en gammal vinpava och försöker lösa upp den med vatten så den inte fladdrar iväg till någon annans ficka (det sitter ju ett hundratal konstnärer i kåken) när jag egentligen borde stå och måla. Själv då?

Jag håller på att digitaliseras

Måste ha en pixelpaus. Går och kollar utställningen på Färgfabriken, jag sitter ju liksom och glor på deras byggnad hela dagarna men har bara varit där en gång på ett år. Stört.

Och då ingick inte frakten

Jag fick ett himla schysst erbjudande från ett New York-galleri igår. De ville bara ha $1.900 för att ställa ut ett av mina verk. Även om jag blir konstant spammad av hittepåkonstböcker och låtsasbiennaler som vill ha en med måste jag ändå erkänna att hjärtat slog lite extra tills jag kom till stycket med dollartecken. Det hade passat mig fint att sticka över till NYC i några dagar i juli. Men jag väntar tills ett riktigt galleri hör av sig med ett riktigt erbjudande. Ingen brådska. Det är lugnt. Jag kan vänta. För all del.

Idag fick jag iallafall information från min gallerist att det där konstmuséet definitivt planerar min separatutställning till 2012 och det är ju bra. Jag berättar allt när jag vet allt.

Två mot en

Jag vet inte hur länge denna målning har bråkat med mig men igår gav jag den en käftsmäll (möjligtvis inspirerad av samtida händelser) och jag tror att jag äntligen kan gå vidare och fortsätta på andra grejer som ligger och väntar. Inte för att jag inte kan måla på flera dukar parallellt utan för att det har gått troll i den här jävlen och jag har inte velat att det ska smitta av sig på något annat.

Men nu är den (typ) klar och jag är fri!

Nog för att det heter windows men detta är ju löjligt

Hatar det här värdelösa operativsystemet. Hatar pc. Måtte jag sälja riktigt jävla mycket i år så jag får råd att köpa mig en ordentlig dator. En mac.

Även solen har fläckar

Nä, jag går hem nu. Får ändå inget vettigt gjort.

Och tittar man noga kan man se att vattnet är lite radioaktivt.

Igår när jag gick igenom foton så dök ovanstående bild upp, det är en målning från 2008 som jag gjorde om för några månader sedan och jag har haft så mycket att göra att jag nästan glömt bort den. Det läskiga är inte bara själva innebörden i målningen (det är japanska taxibilar bakom vågen) utan även titeln - Prey (byte). Nostradamusvarning.

Fejjatävlingen gäller fortfarande och jag tänker inte sluta tjata om den än på några dagar (eller tills målet är nått).

Vila, jag behöver vila

Jag är hemskt ledsen över min slarviga blogguppdatering men det är så himla mycket just nu, hinner knappt äta (vi åt lunch/middag/kvällsmat kl. 20.30 idag). Men första visningen är avverkad och enligt mäklaren var det länge sedan hon var med om ett så stort förhandsintresse. Men stora visningen är på söndag (och så en sista på måndag).

Som tur är behöver vi inte göra om hela den där städa/fixa/gömmagrejen för vi har tagit in på någon slags hostel några kvarter hemifrån och stannar här tills allt är över. Vi har ett jättefint, gigantiskt rum med allt vi behöver men det är lite märkligt att sitta här för det finns inget fönster och så brummar det i bakgrunden. Precis som en finlandsfärja alltså. Väggarna är lite tunna så italienarna som sitter och shittchattar i rummet bredvid hörs väl, men jag går med på allt så länge jag slipper skrubba grötfläckar på det där jävla köksgolvet igen. Gissa om vi ska hyra in flyttstädare när det är dags.

Konstföreningens besök igår gick bra. Eftersom relativt många hade öppnat sina ateljéer så var det var kul att se vad ens grannar sedan något halvår sysslar med (jag har ju varit upptagen ju). Märkligast var att i vårt "event space" på plan ett hade det varit någon form av rave förra helgen så nu såg det ut som Fryshuset 1994 där nere. Blir segt att återställa för den som är ansvarig för det genidraget. Men konstföreningen tyckte nog att det var lite spännande.

Nu ska jag dratta i mig det sista av ölen och sova mig knasig.