Sista penseldraget

Jag har aldrig slitit lika hårt med en serie målningar tidigare. Bökiga, svårmålade motiv är anledningen men det har varit utvecklande, att bara röra sig inom sin comfort zone är inte min grej. Minns detta inlägg i augusti förra året när jag tog tag i det hela.

Helt annan känsla nu.

Tidspessimisten Milton

Bara detaljer kvar på ett par av målningarna så jag ligger extremt bra till. Vernissage om drygt två månader på Galleri Mårtenson&Persson.

Kvällsjobb

The tribute

Jobbar på så in i helvete. Utställningen på Galleri Mårtenson & Persson är inte förrän i april så jag ligger rätt bra till. Men hellre ligga bra än dåligt som jag brukar säga.

The descent

Jag firar min födelsedag

genom att måla vidare på det här gamla skitiga handfatet. Hurra!

Jobbar vidare

Målar nonstop nu, precis som jag kommer att göra resten av hösten och vintern. Det är en skön bubbla att gå in i.

Fortsättningen

Tillbaka i min svart/vita värld

I väntan på att dukar ska levereras tog jag fram en tom duk som blev över från den förra serien och började måla för att komma igång. Motivet plåtade jag för många år sedan i en rysk stad mitt i nowhere och har haft det i skallen sedan dess.

Processen

Fortfarande i urvalsfasen men börjar se ljuset. Konceptet känns bra och som en naturlig fortsättning på tidigare verk, men det närmaste halvårets arbete (och hela utställningen) hänger på valen jag gör nu.

Själv genomförandet som kommer här näst må vara tidskrävande men precis som vid en fejkpsykos på en bro, en installation eller ett videoverk handlar allt om förberedelser.

Att måla är lätt.

Anyone who lives will suffer

Uppstart. Lite ångestfyllt, ont i magen. Det är långt kvar till nästa års utställning men det är hög tid att planera. Det tar tid. Urval, förberedelser, beställa material. Och så själva utförandet, målningarna till min förra utställning på Eskilstuna Konstmuseum tog nästan all min tid i ett år. När människor frågar vad de kostar upplever många dem som rätt dyra men det ligger oerhört mycket arbete bakom. Egentligen är jag alldeles för billig, det är snudd på omöjligt att leva på detta.

Jag svamlar. Har inte skrivit något på mycket länge, det har varit skönt med paus och ingen bryr sig om bloggar ändå. Inte jag heller.

Hur som helst så ligger nästa utställning där någonstans på skärmen, det gäller bara att vaska fram den. Urvalet jag gjort såhär långt känns bra och jag har en titel, alltid en början. Men den där känslan i magen tyder inte på något annat än att detta inte blir enkelt, jag mår nästan illa. Varför sysslar jag med detta?

Jag målar alltså finns jag

Årskrönika 2012

Det har varit ett ateljéår, bara ett par utställningar och inga makalösa framgångar att rapportera om. Men timmarna i atten har gett resultat och om exakt tre veckor kan man gå till Eskilstuna konstmuseum och se vad jag har slitit med.

Här är året i korthet:

Jag öppnade hårt med lätt hybris.

Ställde ut separat på Eksjö museum i januari.

Fick helsidor i lokalpressen. 

I ateljén påbörjade jag nya målningar i ny teknik.

Medan denna blev inköpt av museet ovan.

Sedan påbörjade jag mitt (nuvarande) stora projekt och började måla i enbart svart/vitt. I olja.

Jag målade.

Och målade.

Min tjej och hennes verksamhet flyttade in i ateljén på allvar.

Och så kom Kobras team och gjorde ett reportage. Om henne...

Jag målade vidare.

Och vidare.

Sedan ställde jag ut på Centralgalleriet i Gävle.

Kanske min bästa hängning hittills.

Och fick grym press.

I alla deras tidningar.

ALLA.

Men jag kröp in i ateljén och fortsatte måla.

Och så började jag på den där triptyken...

Mitt i allt hörde Singular Art Magazine av sig och gjorde en grej.

Typ ett halvår senare var triptyken klar. Ett litet helvete.

Fast en till målning hann jag med.

Innan allt skulle plåtas och hämtas av museet.

Och det var ungefär allt. Tack för i år alla läsare!

Ett helt års arbete är paketerat

och nu väntar jag bara på att sista målningen ska torka. Den har hela helgen på sig

Den sista målningen inför utställningen

är på gång nu. Känns helt overkligt att jag jobbat med dessa verk sedan i januari. Triptyken är KLAR och jag lägger upp bild så snart jag fernissat och plåtat (på min fejjasida finns work-in-progressbilder och lite allmänt för den som gillar).

Längtar tills allt är hämtat och klart, då blir det penselpaus så in i helvete.

Idag har jag bl.a. målat ett öra

Om ni tycker att det är tröttsamt att jag postar bilder på samma målning om och om igen så tänk lite på hur det är för mig. Den blir aldrig klar.

Den äger mig.

Jag trodde ärligt talat att

det skulle ta mycket, mycket längre tid men jag har inte stött på några större problem så det har bara varit att nöta av timmarna. Lite småfix kvar, sedan börjar jag på nästa.

Bara amatörer gör det lätt för sig

Jag jobbar på med triptyken och även om det är ganska långt kvar börjar jag se ljuset i tunneln. Detta blir utan tvekan pricken över utställningsi:et på Eskilstuna konstmuseum i januari.

Och dyr så in i helvete.

Medan jag väntar på att dukarna

till triptyken ska levereras så jobbar jag vidare på det där fönstret som jag skickligt undvikit i flera veckor.

Jag är alltid sjukt trögstartad efter ett längre uppehåll men denna gång slog jag alla rekord. Och konstigt nog hade jag inte glömt bort hur man målar denna gång heller.

Om man bara använder svart och vitt

är det bra om man har något färgglatt på sig. Om tolv dagar börjar min semester och då ska jag inte röra en pensel på en månad.