Worth waiting for

Igår hade jag äntligen invigningsfest av ateljén, det tog bara ett halvår att få den tummen ur. Jag bjöd på hårdkokt starkglögg och pepparkakor. En grym kväll.

Jag hade lätt kunnat klämma in dubbelt så många i min deluxe-atte.

En gammal favorit åkte fram efter öl #77.

Det var faktiskt svinkul på riktigt.

Sen drog vi ut.

Alla hade brillor.

Ma vie

Fem bilder med bildtexter säger mer än några hundra ord så här kommer lite bilder med bildtexter.

Jag har fått en ny tjej igen. Fin va?

För att fira bokförandet igår gick jag ut och drack några öl med denna man. Han klipper våra allra viktigaste program och sitter på stora hemligheter.

Jag gillar att fota speglingar har jag märkt.

Och att dricka öl.

Idag slog jag till på lite fler filmer, alla är enligt mig oumbärliga och trots att jag sett dem alla minst fem gånger fattar jag inte hur jag klarat mig så länge utan att ÄGA dem. Totoro är Akiras första film - kanske det bästa som någonsin animerats.

En gårdag i raden av gårdagar

Jag fyller ju år idag så finns inte tid att sitta här och gagga. Det bli en liten bildgenomgång av gårdagen bara. Nu ska vi till Moderna (firar inte alla konstnärer sin födelsedag där?) och sedan traditionsenligt dricka drinkar på Gondolen.

Först var vi på Sara-Vides vernissage på Magnus Karlsson. Bra grejer och mycket folk, "som att bli fri från ett halvårs jätteförstoppning" enligt S-V.

Och Crille passade på att visa sin fina Akirasko.

Sedan gick vi till Wetterling och minglade med Clay Ketter (vi har samma gallerist i Båstad). Jag var lite missnöjd med att se att hans senaste bilder hade lite väl mycket gemensamt med det jag hållt på med i några månader.

Vi började känna av dryckerna och gick till Wirströms i gamla stan och fyllde på ännu mer. Vi gaggade med en amerikan i evigheter och jag blev jättefull och var tvungen att gå hem.

Men tydligen tillräckligt vid mina sinnes bruk att jag kunde plåta på hemvägen. Men å andra sidan ska det extremt mycket till för att jag inte skulle kunna hantera en kamera.

En kväll på söder

Sorry, nu har jag slöat med bloggen igen. Men jag har en god anledning för jag håller på och sätta ihop sommarens viktigaste skiva. Varje år letar jag upp, väljer ut och sätter ihop en skön samling låtar som ska bli sommarens soundtrack. Så det är viktigt att det blir rätt för sedan spelar vi den där skivan örtiotusen gånger. Extra viktigt i år eftersom Akira kommer att lyssna uppmärksamt - vi vill ju inte smutsa ned hans små öron med kass musik. Om någon är nyfiken kan jag lägga ut låtlistan när jag är klar.

Igår kom det över lite vänner på grill&bärs, tänkte det var bra att passa på att träffa lite kompisar innan vi lämnar stan. Vi har egentligen den ultimata gården att ha fester på men har varit lite slarviga med det, man skulle kunna trycka in obegränsat med folk men det har liksom inte blivit av. Vi får ta och ha en ordentlig skiva innan vi flyttar härifrån - augusti kanske?

Det blev rätt sent igår och idag har jag inte varit utanför dörren pga. skivprojektet. Nu blev visst klockan midnatt så det var den dagen det. Hoppsan.

Här är de - filmredigeraren, polisen, biografmaskinisten, två blivande syokonsulenter, en biojobbare till och så Sofia som flaxar runt och pysslar med allt möjligt. Gissa vem som gör vad.

Vi gick till Bondens Bar och höjde medelåldern några snäpp.

Sedan smet jag och Björn till Kellys för vi behövde få oss lite hårdrock. Där var det något miffo som spelade upp små filmklipp i sin telefon och ville att jag skulle fota. Så då gjorde jag det.

Jag plåtade visst lite på vägen hem också. Här är min hals t.ex.

Den här gubben hade jag flera bilder av när jag gick igenom kameran i morse. Lite oklart varför.

Mat, psykologi och konst

Jag vet, det är lite slött mellan uppdateringarna. Jag har haft en del att göra och så finns det ändå inte så himla mycket att skriva om just nu. All konstnärlig verksamhet är satt på paus, jag klickar igång mig själv igen efter sommaren. Så funkar jag bäst, först jobba (nästan hur mycket som helst) - sedan ledigt (ännu mer). Då får man tid att reflektera över vad man håller på med, vad man vill göra och vart man är på väg. Låter det lyxigt? Kanske det, men så skulle vem som helst göra som hade möjligheten. Tänk vad få utbränningssjukskrivningar vi skulle ha.

Igår var jag ute och drack bärs med mina gamla vänner, den ena har nyss flyttat till Eskilstuna och jobbar som psykolog och den andra är kock på Berns. Vi täcker in ett ganska bra område tillsammans - mat, konst och någon som kollar vår mentala status då och då. Detta är förstås den stora fördelen med att vara hemma igen, att det faktiskt finns några kvar här som saknat en och vill hänga. Sånt är viktigt.

Efter happy-hour-ölen på sushistället gick vi och drack riktig öl på Bishop istället. Äntligen en ordentlig weissbier, synd bara att den kostar nästan tre gånger så mycket som i N.Y.

Vi kände för att byta miljö och gick vi till Gondolen istället. Kontraster är gött.

Och deras Caipirinha är ännu göttare.

Jag har aldrig tråkigt med de här killarna.

En bild bara för att påminna mig själv om att jag måste ned till Slussen och plåta innan de river skiten.

Äntligen bakis!

Så kom han till sist. Kalle. Fullsmäckad med historier från hela USA och Mexico (han har flängt runt här sedan februari) och vi tog några öl på terrassen innan barrundan i kvarteret. Vi hade en grym kväll. Vänner - det är bra grejer det.

Kalle - the living roadmovie.

Som synes kör jag på min nya färgglada stil fullt ut.

Äntligen fick jag gå till Mars Bar, exakt så sunkigt och bra som jag hoppats på. Bartendern var betydligt fullare än oss.

Bara hårdrock i jukeboxen.

New Yorks dassigaste? Och inget lås fanns det heller.

Nästan två timmar frihet!

Eftersom Akira haft feber i några dagar så har vi inte kunnat utnyttja barnvakten men ikväll mådde han fint så vi passade på och drog ut på stan. Eftersom vi bor mitt i ett bardistrikt behövde vi inte dra speciellt långt - det ligger tjugo barer inom några minuters radie så vi tog ett par inom krypavstånd.

Vi har gått förbi detta ställe varje dag i en månad (det ligger fem meter från vår dörr). Äntligen kunde vi gå in - och det var underbart.

På nästa ställe hade Maria varit och lämnat en drink åt mig för några veckor sedan. Vilken tjej va?

Nästan som förr. Tio minuter senare var vi tvungna att gå hem och natta babyface.

Tur att grannarna verkar vara bortresta

Jag pallar inte skriva många rader för vi håller på att försöka få Akira att bli ett barn som sover hela natten (d.v.s. inte hålla på och amma varannan timme). Han är inte helt nöjd med det om man säger så.

Brukar det verkligen ryka ur den där grejen på Union Square?

Det tropiska vädret fortsätter. Idag monsun.

Matte kom dyblöt förbi en stund senare.

Vår nyupptäckta pub runt hörnet. Vad sägs om en Guinness för 20 spänn eller en drink för en tia, i våra kvarter finns det flest ställen med happy hour i hela stan. Det hade man ju kunnat utnyttja bättre för något år sedan.

Rätt unge på rätt plats.

Om dimma, burritos och årets bästa film

Det var någon som efterfrågade lite regnbilder från New York och det är klart jag fixade det. Jag älskar att plåta när det är dimmigt, allt blir väldigt magiskt och mystiskt. Som filmen "The mist" som är asläskig så länge det bara handlar om dimma, när vad det nu är kommer fram blir det genast sämre.

Jag och lilleman följde med Maria upp till Chelsea där hon skulle på något dokuseminarium och medan hon var där knallade vi runt lite. Alla gallerier var naturligtvis stängda - jag glömmer alltid bort att det är så på måndagar. Men det gjorde inte så mycket, vi gick runt lite planlöst och sen drog vi till en bar och tog en öl. Det var jag, Akira och tre till där inne. När vi suttit där i en stund kom typ chefen och sa att vi var tvungna att sätta oss längre in i lokalen vid ett bord - det är olagligt med småfolk i baren. Det här landet är så stört ibland.

När Maria var klar gick vi och käkade burritos på ett ställe vi hittade för ett tag sedan. Sjukt goda med fejkkyckling och smockade med ris, bönor och jalapenos. Enda kruxet är att det ligger typ 30 kvarter hemifrån. Men jag börjar bli ganska välmående runt midjan så det kanske är bäst så, spelar ingen roll att vi knatar runt hela dagarna.

På kvällen var jag och såg Exit through the giftshop på en biograf nära oss. Grymt skönt ställe och en helt fantastisk film. Jag vet inte om den har börjat gå i Sverige (eller om den kommer överhuvudtaget) men gå och se den om du får chansen. Jag är helt uppfylld, det var evigheter jag kände så efter en film. Inspirerande och så får konstvärlden en stor känga. Det är en bra sjuk business man håller på med. Allt är luft liksom och så bestämmer några att viss luft är värd mer - och då blir den det. Men jag ska inte klaga, jag bor ju i New York i ett par månader på grund av denna sjuka business.

Och helt appropå absolut ingenting såg jag just att Opinionsbildaren fått ut ett nytt inlägg. Läs det här.

En dag i tunnelbanan

Ok för att jag inte har något speciellt för mig just nu men att åka till IKEA två gånger samma vecka är lite mycket. Nu får det räcka. Men jag fick ihop en hög med bilder och jag gillar verkligen tunnelbanan här, fina tåg och oslagbar utsikt när man lämnar Manhattan för Brooklyn. Det är något annat än tåget mellan Gamla stan och Slussen.

När jag kom hem fixade vi iordning terassen och sedan gick vi (jag) och tog en öl på en bar nära där vi bor. När vi satt där kände jag plötsligt igen mig - Maria och jag var där för nästan exakt fyra år sedan och tog en ölpaus. Då hade vi verkligen ingen aning om att nästa gång skulle vi sitta där med ett litet barn och bo bara några meter bort. När de drog upp volymen blev lillen glad och körde sin första dans.

Imorgon ska vi till K-mart och köpa en grill för nu är det banne mig sommar här. Den blir pricken över i:et.

Gårdagen i fem bilder

Björn och jag var jämnkassa i biljard. Det kan ha varit för att den vita var prickig, fyran rosa och sjuan brun. Förvirrande.

Mitt i en viktig match ramlade en silverfisk eller något annat äckligt litet djur ned på bordet. Det var det sista den gjorde i sitt liv.

Sen gick vi till Kellys. Hårdrock och billig bärs.

Vi var båda där oerhört mycket i mitten av 00-talet (fast mest Björn) och inte mycket har förändrats.

Efter att jag suttit och plåtat en stund satte sig den här typen på golvet och fotade oss. Undrar om hon bloggar om fyllskallarna i hörnet idag?