Tacksam snubbe

Fick detta i min inkorg på MySpace tidigare idag. Det händer nog inte så jättemycket spännande i hans liv just nu.

Aporna ringde och ville ha sina lådor tillbaka

Tro det eller ej men man blir ganska sugen på guleböj när man håller på med bananlådor. Åtta fullpackade hittills idag. Nu går jag hem.

På väg

Nedmonteringen av ateljén har börjat på allvar, ni anar inte hur skönt det känns. Rensa ut, packa ihop och flytta grejer är faktiskt något jag verkligen gillar. Kanske beror det på den rastlösa familj jag växte upp i, vi flyttade ett tiotal gånger innan jag ens började skolan. Och jag har fortsatt denna tradition genom att hatta runt i både Sverige och europa de senaste 15 åren. I Stockholm har jag bott i drygt sex år (visserligen på tre olika ställen) vilket är rekord. Dags att dra vidare?

Vi kom idag fram till att vi inte pallar med allt roddande det innebär att hyra ut lilla huset medan vi är i NYC så vi skiter i det. En bra grej med det är att jag kan sluta leta förråd till min ateljé (som är löjligt dyrt) och istället dunka in hela rasket hemma. De stora prylarna åker i grovsopen. Visst hade vi kunnat göra oss en liten hacka på att hyra ut men girighet ligger inte riktigt för oss. Och så slipper vi någon som sitter och fiser i vår soffa.

Unite for women

Idag är det internationella kvinnodagen och RFSU genomförde en barnvagnsmarsch mot mödradödligheten. Det dör en morsa varje minut runt om i världen. Dygnet runt, året om. Varje minut! Och detta för att man i många länder inte anser att kvinnor är lika mycket värda (som män) och därmed inte får den vård som behövs.

Vi deltog förstås. Vi har ju både barn och barnvagn att spatsera runt med och även om vår medverkan inte räddade någon mamma just idag kanske det gör det i framtiden. Någonstans måste man ju börja. Sedan kan man ju liksom inte motstå tanken på att gå i fetbredd genom stan med en rosa vagn. Alla bilister var inte skitnöjda om man säger så.

Visst är den fin?

Jag har ju alldeles glömt att visa katalogen som trycktes upp inför utställningen. Vill du ha ett ex. (A4-format, 16 sidor) så finns de att köpa på galleriet.

Tur att man inte åkt på sån där hybris iallafall

Jag var ute en sväng med Akki i solen för att besöka mina globenvänner tidigare idag. Som man kan se på bilden ovan så skymtar Hammarbyhöjden i bakgrunden och jag blev så jäkla sugen på att åka bräda. Det är ju en patetisk liten backe men den ligger bra till och jag har inga planer på att dra till fjällen så den får duga.

Men jag vet redan nu att jag inte kommer att dra dit i år. Inte för att jag brukar skada mig men jag vågar fan inte riskera något innan New York. Skulle vara segt att bryta handleden eller benet nu. Av precis samma anledning kommer jag inte heller att ta tag i den där badmintonträningen som jag och en kompis har pratat om sedan december. I de där hallarna är det svårt att höra skillnad på trettioplussarnas otränade hälsenor som går av och vanliga badmintonsmashar. Schtisssh.

Fick glada besked från galleriet idag, ytterligare ett verk är sålt och imorgon ska vi ses i ateljén så att han kan hämta upp fler. Den där depressionen då? Borta. Folk ska vara lyckliga som kommer över mina målningar så billigt, om några år är de värda det tiodubbla.

Den där postvernissagedepressionen ni vet

Igår när jag vaknade så kändes allt.... lite sådär. Jag var på sätt och vis beredd för det blir i princip alltid så efter utställningar för mig. Just därför blir det extra fånigt - jag vet ju om att det ska komma.

Det handlar förstås om någonslags postvernissagedepression, man har jobbat hårt under en längre tid med ett projekt och plötsligt är det över (även om utställningen fortsätter i en månad till) och den stora tomheten drabbar en. Vem är jag? Varför håller jag på med det här? Vad är allt bra för? Sådana klyshiga tankar blandat med en slags skuldkänsla över att folk betalar väldigt mycket pengar för att äga konst av mig. Jag borde vara glad och uppfylld av detta men det blir tvärtom.

Extra töntigt blev det eftersom solen sken och min promenad med lillen runt Tanto var precis sådär pre-vårskön som det kan vara när vinterhelvetet är på väg bort. Akira sov och flinade i sömnen, fåglarna kvittrade och jag var ett tomt svart hål.

Då är det tur att man kan ringa en vän. Extra bra är det om vännen ifråga är psykolog och kommer med de rätta svaren. Säger exakt vad man vill höra (tack Erik!). Jag promenerade hem, käkade en pizza med Maria, drack massor med läsk, gullade med lillen och sedan kändes allt mycket bättre. Man är bra fånig.

"Miltons bilder en fest för konstintresserade"

Utställningen har blivit recenserad av Anders Olofsson på konsten.net, kolla in den här.

Ett år i ateljén, två timmar i rampljuset

Gårdagens vernissage var hur bra som helst, mycket folk, bra stämning och två målningar såldes vilket får anses vara helt ok. Både konstföreningar och någon recensent var där och det kändes som intresset var rätt stort så det händer nog mer. Efter vernissagen bjöd galleriet på middag på Buco Nero (Roslagsgatan 4), fantastiskt arkitektur och bra mat. Gå dit om du vill slippa Stockholm ett tag, jag kommer lätt att hamna där igen.

Utställningen kommer att hänga till den 4 april så om du missade gårdagen är det ingen fara. Galleriet är öppet ons-fre kl. 12-18 och lör-sön kl. 12-16. Välkommen!

Spam, spam, spam, spam, spam

Idag är det stora spammardagen så här kommer det igen: vernissage ikväll kl. 17-19 på Galleri Mårtenson & Persson. Nu ska jag bara svida om och kasta i mig lite käk innan jag drar, vi ses!

Snart vernissage

Det har varit en del att göra idag men det fattar ni ju för annars skulle jag ju redan bloggat en tre, fyra gånger redan. Har varit på galleriet och hängt konst och vi fick ihop allt utan några större problem. Att jag och Rikard kommer bra överens underlättar förstås. Och så var katalogen klar, den såg väldigt flott ut. Kommer att bli finfin att visa upp i New York när jag ska nästla mig in i deras konstvärld. Aktuell och bra.

Nu ska jag gå igenom alla bilder jag plåtat idag (visar dem senare, vill ju inte spoila för er som kommer dit). Vi ses på Galleri Mårtenson&Persson imorgon (torsdag) kl 17-19. Ok?

Jag slapp smaka iallafall

Idag fick Akira testa fast föda för första gången. Palsternackspuré utspädd med lite bröstmjölk (salt och kryddor absolut förbjudet) - mums. Naturligtvis dokumenterades det hela noggrant. Det får han räkna med när han bor i ett hus fullt med kameror.

Såhär kunde jag inte ligga förut

Denna dag har börjat osedvanligt bra. Sol ute och massor med space i ateljén (well, för mig) efter att lådan är upphackad och målningar hämtade. Sedan såg jag att kulturstan skrivit om min kommande utställning och sist av allt fick jag ett mejl från Helsingforsgalleriet att pengar för en såld målning är på väg. Och klockan är inte ens 12.

Om denna dag kan bli ännu bättre så är jag väldigt nyfiken på vilket sätt. Kanske en solskenspromenad med lillen?

Kan det vara jante?

Den totala avsaknaden på respons hindrar mig knappast från att publicera denna bild igen. Jag är van. Det är precis likadant på facebook, spelar ingen roll hur fantastiska bilder jag lägger upp på Akira (eller vad som helst). Inte ett knäpp. Nu kanske jag råkar ha pepprat fejjan med bilder på honom och folk hatar mina uppdateringar. Men ändå.

Hur som helst. 'Normal subunit' heter bilden ovan och mäter 90x90 cm. Den får följa med till galleriet imorgon, om den kommer upp på väggen får vi se. Nu ska jag sluta gagga.

Allt under kontroll

Första steget i att packa ihop ateljén har börjat. Målningarna som ska till galleriet är bubblade och kommer att hämtas upp imorgon. Jag har till sist insett att finnlådan inte har i mitt liv att göra så jag ska hacka den i bitar och skicka ut den i grovsopen. Synd på den fina boxen men ibland måste man ge upp. Soffa och skrivbord ryker nog också.

Jag börjar verkligen se fram emot utställningen nu och även om jag aldrig blir nervös eller så inför vernissager så känner jag ändå ett förväntansfullt pirr i kroppen. Det ska bli kul att hänga utställningen, jätteroligt att träffa alla besökare och så ska vi ut och äta på något flott ställe efteråt. Barnvakt är fixad och livet kunde inte kännas bättre (vetskapen om vår stundande New York-vistelse gör det inte sämre).

Bara den här förbannade vintern kunde lägga av snart.