Out of office

Besök

Work work

The tribute

Jobbar på så in i helvete. Utställningen på Galleri Mårtenson & Persson är inte förrän i april så jag ligger rätt bra till. Men hellre ligga bra än dåligt som jag brukar säga.

Ute/inne

Ateljébesök

The descent

Ibland undrar jag om jag visar för mycket

men så tänker jag skit samma. De flesta som läser min blogg eller följer mig på facebook går antagligen inte på mina utställningar och då kan jag väl bjussa på det. Det är också ett bra arkiv för framtiden för jag har katastrofalt dåligt minne.

För den som är intresserad av ännu fler wip:ar finns jag på Instagram.

Jag firar min födelsedag

genom att måla vidare på det här gamla skitiga handfatet. Hurra!

The baptism

Vågorna tog fan längre tid att få bort än det tog att måla dem. Men nu är den klar. Känns bra det här.

Jobbar vidare

Målar nonstop nu, precis som jag kommer att göra resten av hösten och vintern. Det är en skön bubbla att gå in i.

Fortsättningen

Tillbaka i min svart/vita värld

I väntan på att dukar ska levereras tog jag fram en tom duk som blev över från den förra serien och började måla för att komma igång. Motivet plåtade jag för många år sedan i en rysk stad mitt i nowhere och har haft det i skallen sedan dess.

Processen

Fortfarande i urvalsfasen men börjar se ljuset. Konceptet känns bra och som en naturlig fortsättning på tidigare verk, men det närmaste halvårets arbete (och hela utställningen) hänger på valen jag gör nu.

Själv genomförandet som kommer här näst må vara tidskrävande men precis som vid en fejkpsykos på en bro, en installation eller ett videoverk handlar allt om förberedelser.

Att måla är lätt.

Anyone who lives will suffer

Uppstart. Lite ångestfyllt, ont i magen. Det är långt kvar till nästa års utställning men det är hög tid att planera. Det tar tid. Urval, förberedelser, beställa material. Och så själva utförandet, målningarna till min förra utställning på Eskilstuna Konstmuseum tog nästan all min tid i ett år. När människor frågar vad de kostar upplever många dem som rätt dyra men det ligger oerhört mycket arbete bakom. Egentligen är jag alldeles för billig, det är snudd på omöjligt att leva på detta.

Jag svamlar. Har inte skrivit något på mycket länge, det har varit skönt med paus och ingen bryr sig om bloggar ändå. Inte jag heller.

Hur som helst så ligger nästa utställning där någonstans på skärmen, det gäller bara att vaska fram den. Urvalet jag gjort såhär långt känns bra och jag har en titel, alltid en början. Men den där känslan i magen tyder inte på något annat än att detta inte blir enkelt, jag mår nästan illa. Varför sysslar jag med detta?