Det har kanske blivit lite tjatigt om Warhol den senaste tiden här i bloggen men det är så mycket som plötsligt sammanfallit. Det blir ju så ibland.
Jag har naturligtvis känt till (och gillat) Andy och hans konst sedan evigheter men för ett halvår sedan impulsköpte jag en jättebok med hans fotografier, några månader senare den rosa kossan som kylskåpsmagnet (i presentshopen på moderna för att vi aldrig skulle ha råd med den riktiga), sedan beställde jag hans bok från -75 "The philosophy of Andy Warhol" medan jag läste boken om Brillolådorna och för att toppa det hela struntade vi i att renovera köket och ropade istället in en riktig kossa från 1966 som nu hänger hemma hos oss. Dessutom råkade jag hamna bakom honom på en tisdagsklubb i slutet av förra året.
Boken ovan har jag precis läst ut och den är full med hans tankar, texter och förvånansvärt aktuella citat (känns märkligt att den är skriven när jag var ett år gammal). Den är också ett tidsdokument över en era och skulle jag få välja en valfri tid/plats i historien att hänga ett tag hade jag valt New York någon gång i slutet av 60-talet. Lätt.
Jag är såld på Andy, han har blivit en allt större förebild för mig och jag hittar allt fler beröringspunkter mellan oss. Inte så att jag på något vis jämför mig med honom men jag gillar inställningen han hade till konsten och allt runt omkring. Osentimental och rakt på - ingenting betyder någonting, ingenting betyder allt.
"Before I was shot, I always thought that I was more half-there than all-there - I always suspected that I was watching TV instead of living life. People sometimes say that the way things happen in movies is unreal, but actually it's the way things happen to you in life that's unreal."
