Ibland är det segt att vara konstnär alltså. Pengar dräller in då och då men utan en stadig inkomst tar de förr eller senare slut. Har man dessutom dragit på sig en jävla massa kostnader i form av svindyr lägenhet och en ateljé som kostar drygt en hundring om dan (fan, jag har inte varit där på flera veckor) får man förr eller senare problem.
Nu är det verkligen kris och efter många år av privilegierat ateljéliv är det dags att kravla ut i verkligheten och dra strån igen. Jag kan tänka mig lite av varje men kundkontakt är inte min grej, hellre sitta och knappa på en dator eller nåt. Så är det någon där ute som har ett tråkigt och ensamt arbete åt mig ett par dagar i veckan - ring.
Jag gör alltid ett jävla bra jobb.
