Det är nog ingen slump att en del konstnärer fastnar i monokromt måleri. Jag älskar det för tillfället. Det är jäkligt skönt att efter 10 års färgbad i starka kulörer skala ned och bara koncentrera mig på svart, vitt och några grå nyanser, och jag ska inte sticka under stol med det - fan vad mycket softare det är. Man behöver inte ta ställning till en massa jobbiga färgval utan det handlar om ljus och skuggor. Och man måste lita på form och innehåll på ett annat sätt, det gillar jag.
Dessutom är det jäkligt kul att utforska en helt ny del av måleriet där jag aldrig varit förut. Jag målar lungt och metodiskt utan några jobbiga utbrott av frustration och söndertuggade penslar, tar en paus då och då och fortsätter tills det är dags att gå hem. Låter kanske tråkigt men det är precis exakt på pricken vad jag behöver nu.
