När jag var yngre tyckte jag att den bästa inspirationen jag kunde få var att gå och se måleri på museum - "studera de gamla mästarna" (läs gubbarna) - men nu kan jag nästan inte tänka mig något tråkigare. Minns t.ex. hur jag en gång i början av årtusendet gick runt i timmar i Picassomuseét i Paris och bara sög i mig. Idag skulle jag inte ens gå dit.
Om jag vill få någon input nu för tiden så väljer jag att titta på det mesta UTOM färg på duk, inte för att jag tycker att det är tråkigt (även om gubbmåleriet är det) utan för det är ungefär vad jag själv håller på med. Foto, video, skulptur, installationer, ett gammalt elskåp - vad som helst - ger mig mycket mer inspirationsmässigt än att se någon annans målningar. Självklart finns det massor med bra samtida måleri men när man står och skaver med det själv hela dagarna vill man gärna ha annat när man får chansen.
Jag har ingen aning om vad min eftermiddag på Magasin3 kommer att leda till men det har garanterat gett mig mer än hundra dagar i en sal med gamla tavlor.
Det bästa med bra konst är att det får en att tänka i nya banor (och tänka över huvud taget). Att nötterna vid makten tog bort den fria entrén till landets museér är antagligen det mest folkfördummande de kunnat göra.
Det svarta är enormt mycket konfetti. Sjuuuukt mycket.
En av mina favoritkonstnärer - Paul Mc Carthy - grisade ned.
Kanske verket som gav mest idag (video).
Och så avslutar jag alltid med en Artworld och kaffe. Älskar deras glassiga annonser för feta New York-gallerier. En dag...
