Ni fattar varför jag inte bloggat va? Vi balanserar för tillfället på en tunn, tunn tråd och att hålla en blogg uppdaterad är inte högsta prio för tillfället. MEN det flyter ändå på och jag känner ingen större oro inför Göteborgsutställningen (som iofs närmar sig overkligt fort). Jag har bra verk att visa och fick det dessutom bekräftat igår av min gallerist som kom förbi med några dukar som ska med ned. Känns bra.
Har just läst Murakamis bok om löpning och man kan - i teorin - jämföra upptakten inför en utställning med att genomföra ett maratonlopp. Men om man som jag dessutom måste bolla med krånglig inskolning, sjukt barn och tokstörd nattsömn så framstår maran som en promenad i parken - detta är utan konkurrens det jobbigaste jag varit med om.
Men jag är som ett jävla tåg, en skuta i storm, ett ateljémonster. Och när detta är över kommer jag att vara så sjukt härdad.
