Håller på och plåtar målningar, något som jag i framtiden gärna skulle lämna över till någon annan. Inte för att jag inte klarar av det utan för att det är så sjukt tidskrävande. En halv dag (om allt går bra) för att fota och minst lika mycket tid vid datorn för att få allt att se ut som det ska. Jag gillar normalt att redigera bilder men när man har en lång lista med andra saker som ska göras är det bara stressande.
Jag kommer inte att ha några som helst problem att få allt klart till utställningen men så har jag inte heller något socialt liv längre. Bara jobb. Fick en tankeställare av dokumentären som gick häromdan om glaskonstnären Åsa Jungnelius, hon hade efter flera års koncentrerat arbete försakat de flesta relationer och fick liksom börja om på nytt när hon vaknade upp ur arbetskoman. Jag är absolut på väg dit och så vill inte jag ha det, att som konstnär ha mycket jobb är självklart positivt men inte till vilket pris som helst.
Det måste bli ändring.
