Någongång under 2003 målade jag min sista oljemålning och bytte till akrylfärg. Då hade jag enbart målat i olja i nästan fem år för jag trodde det var så man gjorde, akrylfärg var för dagisbarn och inte något riktiga konstnärer höll på med. Men så började jag på Ölands konstskola och där målade alla i akryl så jag var ju tvungen att testa . Och var fast.
Akrylfärg är vattenbaserad och torkar fort vilket betyder att man kan måla över och över och över utan att vänta i dagar mellan varven vilket visade sig passa mitt målartemperament mycket bättre än den slöa oljan som bara blev smetig av mitt ständiga ändrande. Att slippa lösningsmedel plus att akrylfärgen är betydligt billigare gjorde ju inget heller. Jag var skitnöjd och har sedan dess inte tittat åt oljefärg.
Men akrylen har förstås sina nackdelar (kan torka FÖR fort, svårt att få till samma lyster, plattare) och i somras - efter Nybromötet - bestämde jag mig för att ta upp oljemåleriet igen eftersom jag ska jobba med målningar där motiven troligtvis kräver olja (ni får se sedan). Bara för det kommer jag inte att överge akrylfärgen utan det blir nog en kombination av de båda i framtiden. Dumt att begränsa sig liksom.
Målningen ovan är i olja (på akrylgrund) och än så länge känns det skakigt, ovant och väldigt, väldigt bra.
