Vi har barnvakt extremt sällan men igår fick vi oss en helkväll. Filmen var jättebra (en rejäl uppgradering mot versionen jag sett tidigare) och efterfesten på en bar i närheten dignade av obegränsade mängder sushi och dryck. Mycket bekanta fejjor och hade någon släppt en bomb över stället skulle rätt stora delar av Sveriges kulturliv ha utplånats.
Maria träffade rätt människor och fick en öppning som kan leda till bra grejer men kvällens höjdpunkt för mig var när jag pratade lite med Lars Lerin (huvudpersonen i filmen och en av Sveriges främsta konstnärer) och vi kom naturligtvis in på ämnet..... konst. Jag nämnde att jag var konstnär och egentligen skulle ställt ut tillsammans med honom i höstas på Eskilstuna konstmuseum och beklagade mig lite att det inte blev så. Och då kom det (på bredast möjliga värmlänska):
...men..... är det du som är Daniel..... Milton?
Stort.
Applåderna.
Alla bar svart utom vi (och Lars).
