Jag målar alltså finns jag

Akiras första vernissage

Jag brukar ju inte hänga ut min son här på bloggen men idag kan jag inte låta bli. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte väljer att bli konstnär, men OM han kör på den linjen så kan han skissa ned på sitt cv att han hade sin första vernissage på Gröndals bibliotek idag.

Äh, följ mig på Twitter istället

https://twitter.com/danielmilton

Först till kvarn!

Har inte plats för denna hemma längre. Blandteknik 50x74 cm inkl. påkostad ram. Tidigare utställd på Edsvik konsthall där den kostade 14.500 kr, din för 9.000 kr.

Skriv till mail(at)danielmilton.se om du är intresserad. Levereras inom Stockholm eller hämtas i min ateljé. Bor du längre bort ordnar vi det.

Ute och plåtat med tjocka vantar

  

Market & Supermarket 2013

Jag förstår att ni väntat, jag smackar ju alltid upp en liten rapport från årets konstmässor men i år kom lite grejer emellan så det tog ett par dagar extra. 

Ska som vanligt inte recensera men som vanligt kan man konstatera att det är två ganska olika mässor och som vanligt är den ena sval och den andra ganska yvig. Här är bilder från båda och var gränsen går mellan dem får ni räkna ut själva. Är man sugen på fler bilder kan man titta här. Sista fotot är från den vilda ateljéfesten.

Snart kostar mina målningar en nolla till

Halvdag på östermalm

Besökte min gallerist igår och diskuterade nutiden och framtiden. Kom fram bl.a. fram till att jag ska ställa ut på på Mårtenson&Persson våren 2014. Det är ett bra tag tills dess men det känns bara bra, jag har ingen brådska med något och har andra saker på gång som kommer ta min tid så det räcker.

Efter vårt möte gick jag till Galleri Lars Bohman några hundra meter längre bort och kollade på Maria Miesenbergers första galleriutställning på åtta år. Gillade. Intressant att fler och fler (inkl. mig) helt plötsligt jobbar i svart/vit skala. Vad beror det på? Kolla bara här, och här, för att inte tala om det här. Hur som helst är jag glad att jag satte igång med mitt monokroma måleri långt innan jag sett någon annan göra något liknande (om någon missat ser det ut såhär).

Sist av allt var jag och käkade dumplings, de hade konst i taket.

Nu är nu

Känner att det är viktigt att dokumentera min utsikt då och då för rätt som det är står det en ny Hammarby sjöstad här utanför istället.

Men då är jag vräkt sedan länge.

Jag ser konst alltså lever jag

Går extremt sällan på vernissager nu för tiden men när de ligger inom krypavstånd hemifrån finns det inga ursäkter. Först var jag i mitt eget ateljéhus eventspace där mina ateljégrannar Humans Since 1982 visade sitt senaste verk, en slags testkörning inför en designmässa i Dubai i mars. De jobbar framförallt med olika komplicerade klockinstallationer och är sjukt skärpta. Kulturnyheterna gör ett inslag om dem nästa vecka, missa inte.

Sedan tog jag mig igenom vårt ruffa kvarter (inte parkera bilen här mer) till grannen Färgfabriken. Där visade Henrik Ekesiöö - The Propp Show. Nu en kväll i ateljén och låtsas att jag inte alls har panik över någonting alls.

Om att se det man ser och göra det man gör

Grundtanken jag hade med denna serie verk var att jag skulle utforska måleriet och se hur mycket man kan dekonstruera, förenkla och skala bort och fortfarande kunna missta slutresultatet för något annat än vad det är (dvs. ett foto istället för en målning). Jag har tidigare jobbat i en teknik där jag blandat foto och måleri och slutresultatet har alltid förvirrat många därför att det ofta är svårt att se var fotografiet slutar och målningen börjar. Jag började fundera; kan man skapa liknande förvirring genom enbart måleri? Kan fotografierna fortsätta vara fotografier även när de är målningar?

Men som så ofta utvidgades projektet ganska snart, för i och med att jag skulle välja ut foton att jobba med skiftade jag fokus något. I min bildbank bestående av många tusentals fotografier märkte jag vid urvalet att jag fastnade vid två typer av motiv. De väldigt befolkade och deras absoluta motsats. Men för mig var ändå känslan densamma, de handlar om utanförskap och i förlängningen – betraktande (det är ju ändå jag som tagit dem). Inga märkvärdiga bilder som snapshots betraktat men när jag skalade av dessa motiv och ställde dem emot varandra hände det i mina ögon något intressant.

Att verka och leva som konstnär är ett livsval där man ofta valt bort många saker (som vänner, pengar och sånt) för att istället föra en ganska ensam och fattig tillvaro utan t.ex. arbetskamrater eller något större socialt liv. Man hamnar automatiskt lite vid sidan av och betraktar därmed även allt därifrån. Det behöver inte vara något negativt utan är nog tvärtom en förutsättning för att se det man ser och göra det man gör. Men det är inte min verklighet jag är intresserad av att skildra eller problematisera (även om man får det på köpet) utan jag vill närma mig något större, mer allmängiltigt. Genom att upphöja dessa frusna, vardagliga motiv i vår tillvaro får de i och med de är avbildade en viktighet som annars skulle gå förlorad. Och förhoppningsvis säger någonting om oss, här och nu.

Så i slutändan får man nog säga att denna serie är en kombination av ett konceptuellt utforskande måleri och ett försök att hitta något om vår samtid i det subtila. Utställningens namn – Next to nothing - syftar förstås på de stora omålade fält som är en viktig del i dessa verk. Vad detta ”nothing” fylls med är upp till var och en att avgöra och att inte ge några ledtrådar genom titlar är högst medvetet och en viktig del av konceptet.

Se bilder från utställningen på Eskilstuna konstmuseum här.

Next to nothing - Eskilstuna konstmuseum