Vi borde inte hunnit med allt det här

Klockan är över midnatt och vi har gått nonstop från morgon till kväll så jag pallar verkligen inte att skriva så mycket mer än såhär idag. Sorry.

Det var dags för stora New York turen. Ett av de första stoppen var en av pirerna vid Hudson River. Sedan gick vi genom West Village och shoppade på Marc Jacobs, typ min nya favoritaffär. Varför ska den vara så dyr?

Det blev japanskt idag också. Bästa sashimin på länge.

Ett ställe jag velat gå till länge är naturhistoriska. Vi dök på det av en ren slump när vi letade toalett (för örtionde gången). Att dricka kaffe är inte bra för mig, jag blir helt dränerad.

Vi var i central park ganska länge och när vi tröttnade på det gick vi och tittade på allt guld hos herr Trump.

Och så upp på det där taket igen. Fortfarande lika mäktigt. Sedan promenerade vi rätt långt, käkade pizza, provade kläder, var inne på Tiffany's, Macy's, hängde runt Times Square i skymningen och säkert något mer. Vi glodde på Empire på nära håll och så strykjärnet förstås. Sedan åkte vi hem och jag åt upp de indiska resterna från igår.

Imorgon blir det lugnare, kanske en utekväll för småbarnsföräldrarna?

Äter och går, det är vad vi gör här

Lilla barnet är fortfarande en liten värmepåse och har varit hemma med Maria hela dagen. Det är ingen vits att alla sitter hemma så jag och morsan drog till Chelsea och kollade in ett par antikmarknader. De var helt ok men inget fantastiskt. Jag var lite sugen på ett antikt tryck av små barnskelett (alternativt apskelett) men kunde inte avgöra om det kostade 2.50 eller 250 dollar. När jag gick tillbaka för att titta igen var det sålt. Lika bra det.

Sedan åt vi lite sushi och prommade hemåt genom stan. På kvällen käkade vi indiskt och lillen var nästan sitt gamla vanliga jag och gaggade på om dagen som varit. Snart är han tillbaka med full kraft, det ska bli skönt.

Imorgon ska det vara fint så det blir stora sightseeinturen med morsan - Central Park, Times square, upp i skyskrapor, in i varuhus och så kanske en Hudsonpromenad. Hela paketet.

Ett gammalt parkeringshus i Chelsea fullt med junk.

Bokstavligt talat.

Fast jag var lite sugen på den här telefonen förstås.

Tanten var full på jobbet och trodde mamma var min fru och att jag kom från Boston.

Det var mors dag här idag. Marias första och mammas 35:e.

Att vabba i New York

Akira har fått feber. Sin första riktiga feber. Det är ingen fara med honom men det har inneburit att vi hållit oss mest hemma idag. Jag har tvättat, lagat mat och grejat medan hans farmor sprang lite på stan. Maria har pysslat med den varma halvfiguren.

Efter middagen tog jag och morsan en kvällspromenad och bockade av lite saker att se. Vi hade tänkt åka upp i Rockefeller Center och kolla stan i kvällsljus men det var alldeles för blåsigt för det. Om man håller på att blåsa omkull på marknivå kanske man inte vill stå på örtioelfte våningen. Men man skulle nog slippa köerna förstås.

Det är verkligen, VERKLIGEN sommar nu.

Greenwich Village.

Det är nästan omöjligt att inte få en gul blixt i bild.

Houston Street. Vi bor bakom huset längst ned i bild.

Och vi som stod längst fram igår

Jag antar att det inte är på nyheterna i Sverige men färjan vi åkte med i går eftermiddag kraschade för någon timme sedan in i kajen på Staten Island. Än så länge räknar de med ca. 60 skadade varav 10 allvarligt. Close call.

Manhattan vs. Staten Island 1-0

Det var fantastiskt väder idag, perfekt för en tur till Staten Island. Vi fick en bra vy av Manhattan och tog de obligatoriska bilderna på frihetsgudinnan. Själva ön var rätt crap, vi åt en medelmåttig lunch på en diner och flydde tillbaka till stan.

Imorgon blir det något annat.

Arbetet sniglar sig fram vid Ground Zero. Vad är det som tar sån tid?

Vi ska testa färjan någon kväll också så vi får se detta i ett annat ljus.

Gissa vad alla plåtar.

I det här myntet kan tjockisarna på Wall Street spegla sig.

Ser ni Newman där bakom oss? Lillen verkar ha gjort det iaf.

Nu blir det sightseeing i några dagar

Allt blev just klart med andrahandsuthyrningen av min ateljé. Det betyder att jag inte behöver betala typ 10.000 kr för ett rum jag inte kommer att utnyttja så det ska jag fira imorgon på lämpligt vis. Personen som hyr behövde något tillfälligt över sommaren och jag får tillbaka den i augusti, det blir perfekt.

Vi gick förstås inte till New Museum idag heller. Kanske ligger det för nära helt enkelt? Istället tog vi en tur runt China Town och drack vårt blaskiga kaffe i en park smockad med Kineser. Akira charmade brallorna av allihop (eller iallafall en av dem). Sedan skyndade vi oss hem för att möta morsan som flög hit idag men kom naturligtvis lite för sent. Hon stod i vår port och väntade med sin resväska så nu är hon här. Känns lite konstigt, vi satt ju och skajpade alldeles nyss.

Vi bor bara hundra meter från hörnet där bilden till Beastie Boys klassiska omslag "Paul's Boutiqe" togs. Miljön har förändrats lite sedan dess.

Vi misstänker att Akki är allergisk mot löv och gräs, det gör ju ingenting enklare på något vis.

Ok att vi inte är superschyssta mot våra grisar, kossor och kycklingar. Men vi låter dem iallafall inte ligga och självdö i en hink. Vad är det med kineser och djur egentligen?

Här är hon! Farmodern.

Vi åt middag på Bowery Bar - en oas mitt i stan. Akira är glad över det nya sällskapet.

Nu har jag två par lite för varma skor

Maria har blivit lite smårisig så idag drog Akira och jag iväg i några timmar själva medan hon vilade. Det är inte många farsor som är ute och går med vagn i den här stan, man blir nästan uttittad. Folk skulle bry sig mindre om jag gick runt med en indianskrud på huvudet och sjöng beatleslåtar baklänges. Akki däremot bryr sig inte ett dugg om ljuden här längre, det kan åka förbi brandbilar med sirener, larm kan gå igång och taxibilarna kan tuta sig blåa - han sover igenom allt. Det enda han inte gillar är om det blir tyst och man stannar vagnen.

Som ni förstår har det inte hänt så mycket idag (eftersom jag gafflar på om kiddo) men imorgon tänkte vi gå till New Museum och så kommer morsan på eftermiddagen. Hon stannar i en vecka så äntligen kanske vi får någon kväll ute tillsammans, bara Maria och jag. Men först måste vi få lillen att fatta hur man sover en hel natt (och vi är på god väg). Jag ser nästan fram emot att vara lite bakis.

Paus i Madison Square Park, Akki gillade mina nyinköpta dojjor.

Jag fick frikort när Maria och lillen sov eftermiddag. Två happy hour-öl på soliga hörnet tack!

På muggen. Jag släpper aldrig kameran.

När jag kom hem var det någon som var hungrig. Är han inte FÖR söt nästan?

Och grannen mitt emot har fest.

I ♥ NY

Jorå, det blev en ganska hård natt, men det är ju klart att han lackar till. Efter sju månaders dikterande sätter sig plötsligt fotfolket (vi) på tvären och vägrar honom det han älskar mest (bröst). Det var högljutt och ganska plågsamt för alla inblandade men det kunde absolut varit värre. När han vaknade på morgonen var han samma glada skit som vanligt och nu ligger han där igen och sover och vi har ingen aning om vad som kommer att ske. Vi kan bara hoppas att han är lättdresserad och fattar vinken. No more nattmjölk för kiddo.

Och ja, jag gick och köpte den där videokameran igår och den är en dröm att hantera. Jag har filmat en del men det blir lite bökigt när jag framförallt är här för att plåta. Det räcker med EN kamera att pillra på. Kommer nog mest att använda videokameran hemma för att filma Akira och om vi drar på några speciella grejer. Inte filma hela allt, hela tiden, som jag brukar.

Appropå foto förresten, jag bär ju ständigt runt på min stora systemkamera och plåtar runt ett hundratal bilder om dagen. Jag är liksom aldrig "ledig" men samtidigt är ju en av anledningarna till att jag är här att jag ska samla material till kommande projekt. En bra grej är att man ser stan lite på ett annat sätt genom linsen, man lägger märke till många saker som andra inte ser eller tar för givna. På så vis jobbar jag ständigt. Och även om jag hellre skulle göra något annat ibland på kvällarna så är ritualen att gå igenom minneskortet, rensa och backuppa väldigt tillfredställande.

En rolig sak är att vi så gott som dagligen blir stoppade av folk som frågar efter vägen - både av turister och folk som bor här - och i de flesta fall kan vi (ok, mest Maria) svara. Så vi måste smälta in rätt hyfsat. Jag börjar hitta bättre och bättre i våra kvarter och nu på kvällen när jag tog en promenad med Akira blev jag tillfrågad av en stor svart snubbe om var Aveny B låg. Det var en fråga på min nivå och svinnöjd med mig själv pekade jag ut vägen. Och inte på det japanska sättet där man bara drar till med något fast man inte riktigt vet (som jag gjorde häromdan). New York - och framför allt Lower East Side - börjar verkligen känns som hemma. Att bo här har varit en dröm i många år och nu är det precis vad vi gör. Jag älskar't.

Dagens första bild. En bra start på fotodagen.

En stad med "klotterpolicy" är en död stad. Här lever varenda vägg.

Vissa bilder vet jag nästan direkt att de kommer få en plats i kommande verk. På ett eller annat sätt.

Idag försökte en snubbe sälja på oss en barnvagn (stulen?) på Broadway för 25 dollar. Det var ju förstås lite frestande att alltid kunna gå i bredd eller bara ha en extravagn i lägenheten.

Maria godnattläser för Akira. Visst blev bordet fint förresten!

Tur att grannarna verkar vara bortresta

Jag pallar inte skriva många rader för vi håller på att försöka få Akira att bli ett barn som sover hela natten (d.v.s. inte hålla på och amma varannan timme). Han är inte helt nöjd med det om man säger så.

Brukar det verkligen ryka ur den där grejen på Union Square?

Det tropiska vädret fortsätter. Idag monsun.

Matte kom dyblöt förbi en stund senare.

Vår nyupptäckta pub runt hörnet. Vad sägs om en Guinness för 20 spänn eller en drink för en tia, i våra kvarter finns det flest ställen med happy hour i hela stan. Det hade man ju kunnat utnyttja bättre för något år sedan.

Rätt unge på rätt plats.

Jag kommer aldrig att vilja flytta härifrån

Man har ju haft sämre kvällar, i sämre städer med sämre utsikt. Tänk att vi skulle få precis allt vi hoppades på.

Ok, nu räcker det

Den här värmen alltså, det är för mycket. Låter kanske som lyxgnäll för er som sitter och tittar på knoppar som inte brister men här är det så varmt att hjärnorna smälter. Och lillen gillar det inte. Vi tänkte att vi ger oss ut en sväng efter att solen gått ned men det spelade ingen roll - han höll sig någorlunda lugn i luftkonditionerade butiker men när de stängde kl. 20 var det bara att dra hemåt igen med ett extremt missnöjt barn. Hemma hade vi inte haft på ac:n på ett par timmar så det var över 30 grader i lägenheten. Detta är ju löjligt.

Videokameran då? Äh, det börjar bli lite farsartat. Jag drog dit tidigt imorse och kollade på den nya kameran jag bestämt mig för. Den kändes helt värdelös att hantera och jag vill inte lägga så mycket pengar på något man inte är nöjd med. Så nu verkar det som jag åker tillbaka dit IGEN för att köpa en variant av den första jag tittade på. Den är jäkligt ball den där affären men jag börjar bli hjärtligt trött på den. Måtte jag få med mig ett stycke teknik imorgon.

Får jag ingen kamera imorgon lägger jag ned

Det kan vara så att det redan vilar en liten förbannelse över min kommande videokamera. Vi gick i fyrtio kvarter i stekande värme (det var 30 + idag) och när vi kom fram till affären var den stängd. Såklart, eftersom alla som jobbar där (och ägarna?) är judar och de har väl sabbat eller nåt på lördagar.

Jag svor över detta en stund och sedan tog vi oss samman och promenerade mot köttpackardistriktet för att möta upp den andra sverigefamiljen vi hängt lite med. Vi satt på en skuggig uteservering och drack weissbier i ett par timmar, perfekt efter att ha gått runt i tropiskt vädrer hela dagen. Det får gärna bli lite svalare, det är ju bara maj och hade vi velat ha tokvärme kunde vi åkt till Thailand istället.

Sen gick vi hem till oss och hängde på terrassen, jag köpte en sjukt stor flaska rött som vi smuttade lite på och så tryckte vi ännu en påse chips. Man skulle kunna tro att allt promenerande gör en fit men vår mathållning har blivit väldigt amerikansk. Så kan det bli.

Det var nära att Marias klänning såldes som en bukett.

Kidsen var glada att se varandra. Sedan blev de lite matta.

Förutom gemensamma intressen (malt, humle och vatten) så delar vi även förnamn.

Lillen var schysst hela dagen, speciellt vid blöjbytet i en park.

Vår gata. Jag älskar den.

Nästa pryl

Eftersom videokameran jag tänkte köpa fortfarande inte kommit till USA så letade jag vidare. Och tro det eller ej - jag hittade en som var ännu lite dyrare. Nu går jag till B&H och köper den!

UPDATE: Nu kom Maria just in genom dörren och sa att det är som Thailand där ute. Det ska visst bli över 30 grader idag.

Top of the rock

Idag har vi gått ungefär 120 kvarter, det gick bra men lillen tyckte det var lite varmt så vi fick ställa in barbesöket på ett tak som vi planerat idag. Men först var vi på ett annat tak - Rockefeller Center - och det är inte riktigt som man står där uppe som man förstår hur jävla stor den här stan är. Jag har varit uppe i Empire tidigare men bara på kvällen och detta var en helt annan sak. Mäktigt.

Efter taket gick vi till en park och jag hämtade lite sushi, har längtat efter rå fisk sedan vi kom hit. Akira gjorde dagens äckligaste grej när han sög sig fast vid ett hjul på barnvagen men har inte visat några tecken på knarkochbajsförgiftning ännu, den lilla grisen blev mest arg för att vi avbröt honom. När vi kom hem invigde vi grillen och terassen på allvar och alla vi som inte behövde lägga sig klockan åtta satt kvar i den ljumna New York-natten och njöt av att bara vara.

Jag fattar om ni sitter där ute och kokar av avundsjuka, det skulle jag också göra.

Akira börjar bli riktigt bra på att fota.

Det är så coolt att de beslöt att spara den där plätten för länge, länge sedan.

Jag som kan vara lite höjdrädd ibland känner absolut inget i skyskrapor. Konstigt.

Gräset ÄR grönare på den här sidan.

Den förpreparerade kolen brann som satan.