Förbannelse

Varför kommer jag alltid på att jag ska besöka konsthallar och museér på måndagar? Hur många utställningar har jag missat på detta vis? Mitt Modernavännerkort (som gäller även där) bränner i fickan och det hade ju passat så himla bra idag. Typiskt.

Grejerna som ska till konsthallen (se förra inlägget) är nu på blixtinramning, de kommer att bli grymt bra. Det blir det alltid på Konstbar.

En god anledning att åka lite pendel

Jag har inte brytt mig om att söka några grupputställningar sedan Liljevalchs förra året (mer om det här) men tyckte att mitt CV behövde fyllas på så jag slängde iväg en ansökan till Edsvik Konsthall för några veckor sedan. Fick just veta att jag blivit antagen.

Så om du är sugen på att se mina senaste grejer (jag deltar med tre verk) så öppnar Sveriges största jurybedömda höstsalong den 30 oktober och pågår till 21 november 2010.

Oj förlåt, förstörde jag lördagsmiddagen nu?

Detta kommer förstås att provocera vissa men då kan man fundera lite över varför man känner sig provocerad. Många kommer inte bry sig ett skvatt och det har man förstås rätt till, men nästa gång du sätter tänderna i något dött kan du ju tänka en sekund över hur det hamnade på din tallrik/smörgås och om det verkligen är ok. Jag och Leif Elggren (som skrivit texten nedan) tycker inte det.

När Auschwitz stängdes öppnades istället djurfabrikerna. Samma brutalitet, samma systematisering i det organiserade dödandet. Samma hänsynslösa effektivitet. I det första fallet med avsikt att utplåna en del av mänskligheten. I det andra fallet med avsikt att tjäna så mycket pengar som möjligt. Båda fenomenen grundar sig på avskyvärda och felaktiga tankegångar, ja hela mänskligheten borde skämmas och gemensamt be om ursäkt.

Men det systematiska dödandet fortsätter; kor, grisar och fjäderfän utsätts för det mest groteska lidande. Dock är människan inte skapelsens krona, allt på den här planeten hänger ihop på ett intrikat och subtilt sätt. Och djuren som behandlats så illa under så lång tid behöver inte köpa vapen för att försvara sig. Nej, som slår tillbaka på andra mer raffinerade sätt. Naturliga bundsförvanter som exempelvis olika virusgrupper kallas in och släpps lösa med uppdrag att slå tillbaka mot männikan. Fullt förståeligt.

Tänk galna kosjukan, fågelinfluensan och svininfluensan. Men tyvärr, då startar genast ett nytt helvete någon annanstans, för några andra. Den här nedåtgående spiralen måste brytas innan varenda tugga bär på ett gift, innan vartenda andetag innebär livsfara. Vi delar alla det här jordelivet och ingen har rätt att förtrycka någon annan. Låt nu djuren leva sitt eget liv så låter dom oss leva vårt.

Skitsamma, det är ändå bara siffror

Mitt mål med varje nytt år här på Tellus är att det ska leda vidare och vara bättre än alla föregående år. Det är ju svårt att jämföra säg 1986 med 2004 men min känsla är att det senaste året jag levt alltid varit det bästa. Året som gått har varit alldeles fantastiskt och blir svårslaget men gårdagen var en smakstart på mitt/vårt nya år. Året jag kommer att vara 36 (vilket är helt stört, jag var ju 25 nyss).

Här är lite av vad vi gjorde, dagen började med grav bakfylla och avslutades med indisk brakmiddag tittandes på extramaterialet till "Exit through the gift shop". Slå det den som kan.

För tredje året i rad firade vi mig med en drink på Gondolen. Förra gången var Akki bara drygt en vecka gammal och gjorde inte så mycket väsen av sig. Igår var han lite aktivare. Jag valde en drink som hette El Diablo - ont ska med ont fördrivas.

Mina bästa personer på bästa baren.

Och min födelsedagspresent till mig själv (och Maria) var att bli Moderna Museets vänner. Nu kan vi gå gratis där och på en massa andra ställen i ett helt år.

Akira var inte så jätteimpad av utställningen men plötsligt fick han syn på något!

Warhols kossor förstås, han muade hela vägen hem.

En gårdag i raden av gårdagar

Jag fyller ju år idag så finns inte tid att sitta här och gagga. Det bli en liten bildgenomgång av gårdagen bara. Nu ska vi till Moderna (firar inte alla konstnärer sin födelsedag där?) och sedan traditionsenligt dricka drinkar på Gondolen.

Först var vi på Sara-Vides vernissage på Magnus Karlsson. Bra grejer och mycket folk, "som att bli fri från ett halvårs jätteförstoppning" enligt S-V.

Och Crille passade på att visa sin fina Akirasko.

Sedan gick vi till Wetterling och minglade med Clay Ketter (vi har samma gallerist i Båstad). Jag var lite missnöjd med att se att hans senaste bilder hade lite väl mycket gemensamt med det jag hållt på med i några månader.

Vi började känna av dryckerna och gick till Wirströms i gamla stan och fyllde på ännu mer. Vi gaggade med en amerikan i evigheter och jag blev jättefull och var tvungen att gå hem.

Men tydligen tillräckligt vid mina sinnes bruk att jag kunde plåta på hemvägen. Men å andra sidan ska det extremt mycket till för att jag inte skulle kunna hantera en kamera.

Internet slog aldrig riktigt igenom i Småland

Jag vet, jag har skrivit om det förut. Men varför ser alltid träffkartan för min blogg ut såhär? Ok, att det är lite glest norrut för där bor ju inte så många men vad är dealen med Småland? Har dom inget internet? Eller - hemska tanke - bryr de sig inte om vad jag gör på dagarna?

Ljummet, halvtorrt och gratis.

Som sagt, det blir mycket imorgon. Och då har jag inte tagit med alla vernissager jag dissar. Klockan 17 blir det stor fajt om Stockholms gratisdrickarelit.

Kulturbäjbyn Akira

När man hänger med ett litet barn hela dagarna som jag gör för tillfället så är jag väldigt glad att vi inte bor i Skövde, Jönköping eller någon annan håla utan kulturliv. Jag skulle förstås inte ha något emot New York eller Tokyo men Stockholm duger helt ok, det finns det ändå en del att göra här en vanlig höstdag.

Idag t.ex. var lillen och jag på Kulturhuset och kollade på "Samtidigt" - en utställning av 15 konstnärer med rötter i Indien och Pakistan. Den kändes väldigt oindisk i sin presentation men några verk var bra, Akira uppskattade mest krypytor och utsikt dock. Imorgon har örtio utställningar runt om i stan vernissage men då blir det utan infant för barnvagn går bort och mingla med en kotte på magen efter ett par glas känns sådär.

Alla förebilder behöver inte vara goda

Skitsamma att jag inte bloggat något idag, nu är den slut och imorgon kommer en ny. Vår amerikanske hyresvärd har hört av sig efter en tids telefonterror (det är ju ganska lätt att störa någon på andra sidan Atlanten tidigt, tidigt på morgonen). Matchen är inte över men det står 1-0 till Sverige just nu. Å så spenderade jag just ett par ljuvliga timmar med Hunter S. Thompson och nu några timmars trynande innan grötgrisen vaknar.

Dessutom är det avdragsgillt

Det är inte så att jag plötsligt fått in en massa pengar eller känner mig rik, jag råkade bara gå in i Paper Cut (världens bästa lilla affär) när jag var ute med lillen och drabbades av köpjävul. Skulle bara in och kolla lite men när jag efter bara några minuter plockat på mig filmer för nästan 700 spänn så rusade jag till kassan innan jag ens hann titta åt böcker och tidningar. Det kunde lätt blivit dubbelt så dyrt.

Men ibland måste man unna sig lite grejer och "Lost in La Mancha" har jag velat se hur länge som helst, Hunter S. Thompson är en husgud, Tokyo går aldrig att tröttna på och "Exit through the gift shop" (mina tankar om den här) är en av de bästa filmer som gjorts de senaste åren. Ett bra inspirationskit helt enkelt.

Och så fyller jag ju år snart.

En dag i raden av dagar

Var ute och långpromenerade med Akira igår. En soptunna med en bortriven affisch på för de flesta men för mig något som verkligen inspirerar. Även ett exempel på något som våra mörkblå politker vill rensa bort så fort som möjligt. Döda staden tycker de. Döda kulturen. Rensa bort alla spår av mänskligt liv. Ja, ni fattar.

Passade på att plåta lillen vid slussen för när han är gammal nog att minnas saker finns den inte där längre. Eller jo, det kommer den att göra men i form av en inglasad galleria. Vilket påminner mig om att jag måste dra dit och plåta snart.

Och så var jag ju bakis och slog till på en dubbel inbakad mozzarellapizza. Sånt kan man bara göra om man inte är bakis så ofta. Tack för det Akki!

Och detta är bara början

Jag kanske tog i lite i förra inlägget med det där med Brooklyn men det var en bra kväll med en väldigt speciell känsla. Fan vad gött det är att vara en del av ett sammanhang där sånt här är möjligt.

Nu ska jag kurera min bakfylla med en långpromenad.

Det är viktigt med mycket rök.

Ständig kö i trapphuset.

Frida & ja. Igen.

Mannen som gjort det hela möjligt. Heja Jens!

Asså, det var verkligen såhär kul.

Välkommen till Stockholms Brooklyn

Ok, jag är den första att säga att Platform Stockholm är här för att stanna. Det är här de bästa festerna kommer att hållas och det är här allt kommer att hända - vi har en egen tatueringsstudio liksom. Så varför sitter jag här (ett par trappor upp) och bloggar?

För en liten stund sedan.

Frida & ja.

Alla är uppklädda.

Och så.

Carlos planerar en gadd.

Man måste ju passa på

Ikväll är det invigning av konstkollektivet där jag sitter, det blir nog en ganska rejäl fest för vi är runt 70 ateljéer här. Plus gäster förstås. Tidigare idag var vi på vernissage på Galleri Mejan, en kompis till Maria visade sin film och så promenad på en solig Skeppsholme. Nu ska jag dricka bärs för imorgon får jag sovmorgon. Hurra!

Mina sista måsar?

Datorn (pc-skrället) fortsätter att bete sig irrationellt och så snart jag cashar in en hög med pengar så åker den ut och ersätts med en mac book pro. Det går ju inte att ha det såhär.

Men jag har lyckats jobba litegrand så nu finns bl.a. målningen ovan (som synes) i digitaliserad form, har några arbetstitlar men inget färdigt så jag håller lite på den informationen. Nu måste jag dra och hänga med lillen, det är ju asfint väder där ute!