Tidigt julklappstips

Jag har en lillasyster som heter Josefine. Hon driver ett jättemysigt B&B utanför Örebro (Lekhyttan) där man bor billigt och bra. Min syrra är en driftig liten person för hon driver även en butik i den lilla Bullerbyn där stället ligger och nu har hon bett mig att göra reklam för akvarellkursen hon hjälper till att ordna den 5-6 februari 2011.

Man bor flott hos syrran och så målar man hela helgen i och omkring byn, all mat ingår. Pris och mer information om kursen finns här (klicka på julklappstips) och lite mer om syrrans plejs här.

Syrran.

Syrrans B&B.

Ett av rummen (här bodde vi i somras på vår lilla miniroadtrip).

Åk hit när som helst och få ett rum som detta för bara 650:- inkl. frukost.

Jag bloggar - alltså finns jag?

Det har inte känts så roligt att skriva här den senaste tiden. Anledningarna är flera men framförallt så finns det inte så mycket att fläka ut när man lallar runt med ett barn på dagarna (eller gör andra icke arbetsrelaterade saker utanför ateljén). Det kan också vara så att mörkret och kylan dränerar mig på kraft och livslust för helst av allt skulle jag vilja dra till en sandig ö och snorkla. Eller fly till New York.

Jag nämnde detta bloggtröttnande i en fejakonversation och blev bombad med tips (tack Sara-Vide!). Först i raden var att visa upp min närmiljö. Så jag gör väl det:

Min ateljé ligger några våningar upp i ett stort hus bredvid Färgfabriken i gränslandet mellan Liljeholmen och Gröndal och är typ ett gammalt kontor. Vi är runt 75 pers i kollektivet varav 25 sitter på mitt plan. Korridorer och massor av rum fyllda med kreativitet (kanske visar jag mer av dem senare).

Vi har ett gemensamt kök som jag aldrig använder förutom att micra en kopp kaffe då och då. Gillar inte kollektivkök för alla blir som åttaåringar när det kommer till städning (men idag var det fint!).

Plötsligt en dag satt denna lapp i köket. Som att vara tillbaka i lågstadiet (men uppenbarligen verkar det trigga vissa).

Och så har vi både handikappmugg och dusch.

Min utsikt går inte riktigt att tröttna på. Och nu måste jag jobba.

Dessutom var det Akiras ettårsdag

Missförstå mig inte nu. Jag är tacksam och glad att jag blev tillfrågad att vara en av några aktuella konstnärer som fick samtala med en konstvetare inför en intresserad och initierad publik. Det är förstås bra för min "karriär" att människor besöker min ateljé och att mitt namn syns i bra sammanhang.

Men.

Varför är det alltid så i konstvärlden att man som konstnär förväntas att ställa upp gratis (och oftast också gör det) när ingen skulle komma på tanken att be vem som helst annars att jobba utan lön? Det handlar inte om girighet och jag är inte bitter (det är ju bara att tacka nej om det inte passar) men lite förvånad blev jag när jag nyss såg informationen ovan och inte ens fick frågan vad ett par timmar av min tid skulle kosta (de som deltog i kursen har ju trots allt betalat ganska bra).

Visst är detta en speciell bransch och man får vara beredd att offra ganska mycket om man har något intresse av att "lyckas" (ja, typ allt faktiskt). Och även om just detta exempel är en struntsak så är det väl ändå dags att komma över förlegade strukturer och värdera konstnärers arbete genom att i framtiden visa oss uppskattning genom att.... knasiga tanke - betala oss?

Man borde sätta sig på pendeln lite oftare

Det lilla jag såg när jag lämnade in mina grejer kändes rätt lovande så om juryn inte drabbades av hjärnblödning när de bedömde resten så blir det nog en bra utställning det där. Lokalerna såg jättefina ut.

Det var kul att se var konsthallen låg också, jag gillar att upptäcka nya platser i mitt närområde. Stockholm är ju mer än några kvarter i mitten liksom. Lördag den 30 oktober kl. 12 - 18 är det vernissage, vi ses väl där då?

Jo förstår ni, här är dörren.

Jag tippar på att detta är Edsviken (precis bakom konsthallen).

Ser ut som Skåne men ligger bara några minuter med buss från Sollentuna centrum. Knäppt.

Ok, lite kontrollfreakig är jag väl

Har just varit på konstbar och hämtat grejerna som jag lämnade in för inramning förra veckan, de blev svinigt bra. Imorgon ska jag till Edsvik Konsthall och droppa av dem för nästa helg är det vernissage.

Det är min första (och sista?) grupputställning där mina verk är utvalda av en jury, vilket är lite obehagligt med tanke på att man inte har någon koll på hängning och vad övriga konstnärer visar (kontexten, kontexten, kontexten). Det kan bli en jättebra och rolig samtidsmix men också jävligt pajjigt. Men jag får väl komma över det och bara vara nöjd med vad jag deltar med.

Älskart!

Av en ren slump har jag hittat någon som animerar som jag tänker. Fantastiskt! (kolla in cows & cows & cows också)

Även solen har fläckar

Idag har jag fotat målningar och redigerat bilder, det var ett helvete att plåta i stormen (inomhus funkar inte). Och så köpte jag fem skivor klassisk musik men hann bara lyssna igenom tre för jag pallade inte spendera mer tid i ateljén med en krånglande dator. Gjorde klart bokföringen istället och drack alldeles för starkt kaffe. Känner mig trött och oinspirerad så det blir inte mer skrivet idag än såhär. Sorry.

Och så blev vi sugna på att flytta ut på landet

Det hanns liksom aldrig med varken bowling, bastu eller biljard men det gjorde inte ett dugg. Vi hade ett fantastiskt dygn tillsammans och det blev inte alls så babykaotiskt som jag trott. Sånt här borde man göra oftare.

Löven föll i slowmo runt oss.

Afternoon tea. Jag överdoserade förstås.

Sedan gick vi i bredd i solnedgången.

Och skålade för brudparet som gifte sig i somras (vår bröllopspresent från oss till dem var just denna slottsvistelse).

Akki har en tvilling som heter Lilian. Och när alla barn spelat sig trötta fick vi en egen matsal (undrar varför?) som det tydligen spökade i. Det gjorde det inte. Vi åt och drack och hade en toppkväll och sedan sov vi som stockar, frossade frukostbuffé och drog hem igen.

Det blir ett litet bloggbreak

för jag måste till det här slottet och hänga lite. Kanske basta och bada i sjön, spela lite biljard, gnaska afternoon tea, bowla och så flott middag förstås. Nu gäller det bara att alla ungar inte sätter allt för stora käppar i hjulen.

Och så visar dom väl lite konst?

Var just i ateljén med Akki och kunde inte låta bli att plåta lite med mitt 50 mm-objektiv. Han är ett väldokumenterat litet barn. Fick inget annat gjort utan skulle egentligen bara hämta hans resesäng för i helgen ska vi på en liten slottsweekend med ett gäng småbarnsföräldrar (och deras barn förstås). Stackars de andra gästerna.

Nu måste jag rusa till modernavisningen på Bukowskis, har en vän som jobbar där och han ordnar friplåtar då och då till visningar. Det är förstås det där torra, kalla jag vill åt.

Ma vie

Fem bilder med bildtexter säger mer än några hundra ord så här kommer lite bilder med bildtexter.

Jag har fått en ny tjej igen. Fin va?

För att fira bokförandet igår gick jag ut och drack några öl med denna man. Han klipper våra allra viktigaste program och sitter på stora hemligheter.

Jag gillar att fota speglingar har jag märkt.

Och att dricka öl.

Idag slog jag till på lite fler filmer, alla är enligt mig oumbärliga och trots att jag sett dem alla minst fem gånger fattar jag inte hur jag klarat mig så länge utan att ÄGA dem. Totoro är Akiras första film - kanske det bästa som någonsin animerats.

Det är tur att jag drar in lite pengar

för det är smärtsamt tydligt att jag gör av med en hel del. Har ignorerat bokföringen sedan vi åkte till New York och har haft en skavande ångest som bara växer för varje nytt kvitto jag fått. Som tur är så behöver jag bara sortera och sätta in allt på rätt ställe i pärmen (resten sköter revisorn) för annars hade jag smällt av på riktigt.

Den gigantiska augustihögen gäller nästan enbart iordningställandet av denna ateljé. Undrar vad kalaset gick på egentligen? Bäst att inte titta för noga.

Tror inte jag snarkade iallfall

Jag har just kommit hem från min första tisdagsklubb på Moderna Museet som behandlade tre fotografer under tre perioder i historien. Det var mycket foton att vila ögonen på och eftersom Akira varit lite väl stökig på nätterna den senaste tiden så råkade jag dåsa till och missa hälften - inte för att det var ointressant eller dåligt utan för jag "sovit" bredvid en sparkdocka i några veckor.

Efter föreläsningen gick jag ett varv på modernautställningen eftersom museet har öppet extralänge på tisdagar. Jag älskar mitt nya kort, med det i fickan är det nästan som innan blådårarna tog över riksdagen. Varför skulle de ta bort det fria inträdet till museer för?

Jag var den enda i salen som inte var gråhårig.

Ett av mina favoritverk på modernautställningen - Mitt land (Någonstans i Sverige) av Ann-sofi Sidén.

Och plötsligt hörde jag en bekant röst - konstvetaren Gunilla Nordström (som hade en grupp i min ateljé för några veckor sedan) höll i en guidad tur runt museet. Det kändes bra måste jag erkänna.

Sedan gick jag hem - men inte utan att tvångsmässigt vykortsfotografera lite.

Oktober my way

Jag har alltid kamera med mig. Jag vet inte varför jag tjatar om det för det har ju varenda jävel nu för tiden. Men hur som helst - här är några mitten-på-oktober-bilder från de senaste fem åren.

Oktober 2005. Kvällspass vid Slussen.

Oktober 2006. Älskar hur någon - med största sannolikhet - omedvetet har rivit fram något iller/minkliknande djur mitt i budskapet.

Oktober 2007. Medistornet från Södra Latins skolgård som jag passerade varje kväll i några års tid på väg hem från ateljén. Tråkig bild men det fanns inte så mycket att välja på.

Oktober 2008. Mesproppar på centralen.

Oktober 2009. En av mina all time favourites. Den har allt.

Förbannelse

Varför kommer jag alltid på att jag ska besöka konsthallar och museér på måndagar? Hur många utställningar har jag missat på detta vis? Mitt Modernavännerkort (som gäller även där) bränner i fickan och det hade ju passat så himla bra idag. Typiskt.

Grejerna som ska till konsthallen (se förra inlägget) är nu på blixtinramning, de kommer att bli grymt bra. Det blir det alltid på Konstbar.