Jag har som sagt inget större sug efter att göra några fler pixelmålningar men jag ångrar verkligen inte att jag gjorde denna. Det är magiskt hur ögat/hjärnan sammanfogar några tusen rutor till en läsbar bild och det skulle absolut vara intressant att se hur långt man kan ta det - men jag pallar inte. Inte nu iallafall.
Utställningen i höst kommer framförallt att handla om kontrasten mellan fokus och ofokus (eller mellan att se och inte se, närvara och icke närvara, gränsland). I en suddig bild sker ju exakt samma sak som med denna - ju längre bort man står destå tydligare framstår saker.
Som så ofta.
Jättenära.
Normalnära.
En bit bort.
