Sitter på tåget. Leonard Cohen i lurarna som en liten gubbe. Kaffe och kexchoklad. En liten bok, bakgrundsskval och vag parfymdoft. Datorn börjar bli varm i knät. Skövde C.
Skillnaden mellan att åka tåg nu och innan vi fick barn är att förut var resan en resa och inget annat - nu vill jag aldrig komma fram. Att sitta i detta vakum är det skönaste jag gjort på veckor, stannar tåget på en Västgötaslätt i fem timmar kommer jag kanske att börja gråta av lycka.
Men det är ju till räkor och ordvitsar jag ska. Kolla in Göteborgs grymmaste galleri och kanske dricka en bärs med någon gammal bekant. Och sova, sova, sova i ett helt mörkt rum så länge jag vill. Jag tror jag smäller av.
